Är övervakningsstaten nödvändig för att skydda rätten till egendom?

8 juni, 2009

Carl Svanberg argumenterar för att de som röstar på Piratpartiet förråder kapitalismen med hänvisning till de individuella rättigheterna – alla människors lika rätt till liv, frihet och egendom.

Principiellt håller jag givetvis helt och hållet med Carl om att rätten till frukten av sitt arbete är helt centralt i ett samhälle som värnar rätten till liv.

Rätta mig gärna om jag har fel här, men enda sättet för staten att bevisa att någon har fildelat ett upphovsrättsskyddat verk är att dels logga all kommunikation som förekommit från en specifik dator och dels att visa att den person som faktiskt är registrerad på den specifika ip-adressen är den som också gjort den specifika fildelningen. Den senare frågan kan vara nog så svår ur bevisteknisk synvinkel, samtidigt som den förra frågan kräver att varje upp- och nedladdad informationsbyte loggas och registreras. Inte bara den information om vad som faktiskt utbyts måste loggas, utan också vem motparten till informationen är.

Vidare bör individer i en rättsstat inte övervakas i preventivt syfte, bara för att individer kan begå brott. För att påbörja en övervakning bör det finnas en välgrundad misstanke om att brott faktiskt har begåtts eller kommer att begås. Idag finns det knappast något sätt att särskilja en datorinnehavare från en annan, med avseende på ärlighet, vilket betyder att alla datorer måste övervakas i preventivt syfte för att ha någon möjlighet alls att erhålla bevis för att brott mot upphovsrättslagen har begåtts eller kan tänkas begås.

Detta innebär att all digital kommunikation måste loggas och registreras, oavsett om det finns misstanke om brott eller inte.

I de individuella rättigheterna ingår också rätten till individuell frihet, vilket också, rimligen (?), bör innebära att jag har rätten att slippa få varje rörelse jag företar mig, varje steg jag tar, varje åsikt jag förmedlar, varje digital informationskod jag utbyter, loggad och registrerad av staten. Eller?

Jag brottas därför med frågan om det enda sättet att upprätthålla rätten till egendom är att tillåta staten att ha total kontroll över människors privata kommunikation?

Annonser

Var är uppvärmningen?

6 juni, 2009

Den där globala uppvärmningen som alla talar om… nån som har sett den?

UAH global temperature anomaly

UAH global temperature anomaly

Källa: Anthony Watts


Behov och marknad

3 juni, 2009

Kaj Raving är vänsterpartiets ordförande i Nybro kommun. Han ger på sin blogg uttryck för den vanliga vänstermissuppfattningen att marknaden åsidosätter människors behov.

Raving skriver:

”Vänsterpartiet kräver […] att människors behov ska gå före marknadens intressen…”

Den huvudsakliga missuppfattningen är att ”marknaden” på något sätt skulle vara skild från människorna. Marknaden är summan av alla enskilda individers utbud och efterfråga av specifika varor och tjänster. Följaktligen kan inte ”marknadens intressen” gå före ”människors behov”. Marknaden kanaliserar människors behov.

Problemet med dagens marknader är snarare att de inte är så fria som man kunde hoppas. De flesta marknader omgärdas av ett större eller mindre antal regleringar som på olika sätt hindrar människor från att komma överens om frivilliga avtal att byta värde mot värde med varandra. Det kan t ex handla om att det finns bestämmelser kring vilka hyror som bostadsägare får ta ut från sina hyresgäster, det kan handla om att minimipriset på ett visst arbete är bestämt, det kan handla om att det finns bestämmelser om att ge en viss grupp av individer mer generösa lånevillkor än andra. Det finns en mängd dylika regleringar som sätter marknadsmekanismen ur spel och som orsakar konsekvenser i form av överutbud eller underutbud av olika varor och tjänster. Regleringar leder till ineffektiv resursallokering. Regleringar är de facto orättvisa, eftersom de innebär att en eller flera parter på en marknad erhåller oförtjänade fördelar på andra individers bekostnad.

Kaj invände att ”marknadens intressen motsvarar inget annat än företagens och deras ägares intressen.”

Men detta argument kan lätt avfärdas, eftersom ett företags enda syfte är att generera vinst och utan att tillhandahålla de varor eller tjänster som kunderna efterfrågar (rätt pris och rätt kvalitet ger nöjda och återkommande kunder) genereras inte någon vinst. Det ligger alltså i företagets främsta intresse att tillgodose kundens behov. Företagets överlevad hänger på detta faktum.