15 punkter för Sverige

21 februari, 2018

Jag blev inspirerad av Jens Ganmans ”Statsminister för en dag”-åtgärder för att få ordning på Sverige. Mina #15punkterförsverige :

1. Avskaffa majoritetens diktatur och upplös riksdagen. Den fria marknaden är den enda verkliga, och direkta demokratin.

2. Avveckla Riksbanken. Ta bort statlig insättningsgaranti.

3. Avveckla all offentlig produktion av varor och tjänster. I synnerhet välfärdstjänsterna vård, skola och omsorg. Dessa verksamheter är alldeles för viktiga för att tillåtas fortsätta demoleras av offentlig byråkratisk inkompetens och finansiering. Fullständig avreglering av välfärdstjänstesektorerna.

4. Behåll tillsvidare statligt finansierat rättsväsende, polis och militärt försvar. Med ambitionen att detta så småningom också skall finansieras och drivas i frånvaro av stat.

5. Skyddet för individens fri- och rättigheter stärks kraftigt. ALLA individers LIKA rätt till liv, frihet och egendom ska vara vägledande rättsprincip. Alla typer av morallagstiftning avskaffas. Vapenlagar liberaliseras. ”Castle doctrine”.

6. Ta bort alla skatter. Ja, alla. #skattärstöld

7. Kvarvarande statligt finansieringsbehov sker genom frivilliga donationer och lotterier.

8. Avskaffa alla offentliga subventioner och bidrag. De flesta myndigheter kan avvecklas omgående.

9. Avskaffa skolplikt. Tillåt hemundervisning.

10. Den allmänna värnplikten avskaffas. Igen.

11. Migration ska vara fri, men får enbart ske på frivillig inbjudan och med någon individ, något företag eller någon frivillig organisation som ger garantier om integrations- och försörjningsstöd om arbete saknas. Medborgarskap kan medges efter sju års arbete och brottsfrihet.

12. Kraftigt ökad polisiär närvaro i samhället för att få bukt med den accelererande kriminaliteten. I synnerhet i det dryga 60-tal no go-zoner som idag existerar i Sverige. Skärpta straff för vålds- och egendomsbrott. Three strikes and you’re out tillämpas utan undantag.

13. Total avreglering av arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, pensionssystemet.

14. Begär omgående utträde ur EU.

15. Avskaffa samtliga handelshinder (tullar, subventioner, kvoter) – inför fri handel.

Annonser

Är EU nyliberalt?

24 februari, 2010

Av någon anledning tycks en del individer ha fått för sig att EU på något sätt skulle präglas av ”nyliberalism”, att EU genomför ”nyliberal politik” eller att EU skulle regera med hjälp av ”nyliberala diktat”.

Kärnan i liberalism, vare sig den är ”ny” eller gammal, är frihet från tvång i alla former. Men det är få saker med EU som kan kategoriseras som liberalt. Jag skriver gärna under på de fyra friheterna som är EU:s grundpelare – fri rörelse av människor, varor, arbete och kapital inom unionens gränser. Utöver det är det är EU en stor besvikelse med tanke på myriaden av detaljregleringar, jordbrukssubventioner, tullmurar och en helt sinnessjukt omfattande byråkrati.

Ilse-Marie skriver att ”EU har utvecklats till en superstat vars nyliberala diktat pressar sina medlemsstater att slakta välfärden, de sociala skyddsnäten och arbetsrätten”.

Jag lämnade en kommentar.

Via Ilse-Maries blogg fann jag också en text från Kerstin Berminge, på Motvallsbloggen, som menar att ”nyliberaler” bör glädjas över EU:s utveckling med nedskurna välfärdssystem, vilket, enligt hennes resonemang, är ett exempel på en ”chock” i Naomi Kleinsk tappning.

Jag frågade henne vad alternativet var till att skära i verksamheterna när underskotten skenar. Hennes svar var att anställa fler människor till de offentliga verksamheterna, eftersom det tydligen skulle generera vinster (?) till statskassan och medföra mer köpkraft (?) för företag. I min värld innebär en större offentlig sektor också större offentliga utgifter och därmed mindre pengar i statskassan.

Kerstin Berminge godkände inte min sista kommentar så jag lägger in den här i stället:

Kerstin,

Som förenklad illustration: Offentligt anställd erhåller lön 100 och betalar skatt 50. Staten erhåller skatt 50 och betalar lön 100, samt arbetsgivaravgift 32. Varje offentliganställd betyder alltså en nettokostnad för staten på 100+32-50 = 82 som måste finansieras via skattsedeln. Nettokostnaden finansieras av privat sysselsatta; de offentligt anställda bär inte sina egna kostnader – de är beroende av privat sektor för sin utkomst. Att anställa fler inom den offentliga sektorn betyder med andra ord en nettokostnad för samhällsekonomin.

Ditt förslag är, om jag förstod dig rätt, att höja skatterna för att finansiera det ökade antalet anställda inom den offentliga sektorn. Ökade skatter betyder minskad köpkraft för både individer och företag. Allt annat lika betyder det att företagens kostnadsmassa ökar, att deras benägenhet att möta de ökade kostnaderna med att minska antalet anställda ökar. Konsekvensen är alltså minskad sysselsättning i privat sektor, dvs inom den sektor som skall finansiera de ökade kostnaderna inom den offentliga sektorn. Hur går detta ihop? Det gör det inte. Det vanliga är att staten tvingas låna upp mellanskillnaden, dvs att statsskulden ökar, eller att höja skatterna. Detta betyder ökade offentliga räntekostnader och en kostnad som skjuts på framtida generationer att betala och/eller ännu ett varv i den negativa spiralen som följde av den ursprungliga skattehöjningen.

Att denna utveckling också sker i verkligheten, och inte bara i fiktiva exempel som ovan, visar utvecklingen inom alla länder som har stora välfärdsstater. Resultatet av en allt större andel offentligt finansierad verksamhet blir med tiden tvingande nedskärningar pga ineffektivitet och kapitalflykt.

Med ovan illustration, anser du fortfarande att det blir en nettostimulans för ekonomin, att det ger ökad köpkraft för privata företag, att det ger fler jobb totalt i ekonomin, genom att öka de offentliga utgifterna? Är det så jag ska förstå dig?

Mvh,
RD

Om man anser att liberalism på något sätt har att göra med kränkningar av individers fri- och rättigheter, genom att t ex inskränka människors frihet att avtala med varandra, eller genom att hindra dem eller att begränsa dem att handla med andra länders invånare, eller genom att frånta dem frukten av sitt arbete för att ge till industrigrenar som inte kan skapa lönsamhet på egen hand, ja då kan man nog kalla EU ”liberalt”. Nu diskuterar man dessutom möjligheten för EU att beskatta unionens invånare. Jätteliberalt. Verkligen.

Om man inte ger ordet liberalism en helt ny innebörd så är det svårt att kalla EU för ”ny”-liberalt.


Är övervakningsstaten nödvändig för att skydda rätten till egendom?

8 juni, 2009

Carl Svanberg argumenterar för att de som röstar på Piratpartiet förråder kapitalismen med hänvisning till de individuella rättigheterna – alla människors lika rätt till liv, frihet och egendom.

Principiellt håller jag givetvis helt och hållet med Carl om att rätten till frukten av sitt arbete är helt centralt i ett samhälle som värnar rätten till liv.

Rätta mig gärna om jag har fel här, men enda sättet för staten att bevisa att någon har fildelat ett upphovsrättsskyddat verk är att dels logga all kommunikation som förekommit från en specifik dator och dels att visa att den person som faktiskt är registrerad på den specifika ip-adressen är den som också gjort den specifika fildelningen. Den senare frågan kan vara nog så svår ur bevisteknisk synvinkel, samtidigt som den förra frågan kräver att varje upp- och nedladdad informationsbyte loggas och registreras. Inte bara den information om vad som faktiskt utbyts måste loggas, utan också vem motparten till informationen är.

Vidare bör individer i en rättsstat inte övervakas i preventivt syfte, bara för att individer kan begå brott. För att påbörja en övervakning bör det finnas en välgrundad misstanke om att brott faktiskt har begåtts eller kommer att begås. Idag finns det knappast något sätt att särskilja en datorinnehavare från en annan, med avseende på ärlighet, vilket betyder att alla datorer måste övervakas i preventivt syfte för att ha någon möjlighet alls att erhålla bevis för att brott mot upphovsrättslagen har begåtts eller kan tänkas begås.

Detta innebär att all digital kommunikation måste loggas och registreras, oavsett om det finns misstanke om brott eller inte.

I de individuella rättigheterna ingår också rätten till individuell frihet, vilket också, rimligen (?), bör innebära att jag har rätten att slippa få varje rörelse jag företar mig, varje steg jag tar, varje åsikt jag förmedlar, varje digital informationskod jag utbyter, loggad och registrerad av staten. Eller?

Jag brottas därför med frågan om det enda sättet att upprätthålla rätten till egendom är att tillåta staten att ha total kontroll över människors privata kommunikation?


Kommentar lämnad till Johannes Forsblom

24 maj, 2009

Johannes Forsblom skrev ett inlägg med titeln ”Är EU det nya Sovjetunionen?” på Newsmill idag. Jag håller i många stycken med om att EU verkligen går i totalitär riktning – allt mer makt förskjuts från individen till politiker och särintressen. Men ett stycke som Johannes skrev reagerade jag på.

Han skrev:

Visst har Bukovsky en viss poäng med sin kritik eftersom vi redan kan se de totalitära tendenserna i liberalismen, som ju är pådrivare för ett federalt Europa.

Det är direkt fel att påstå att liberalism och totalitarism har något med varandra att göra.

Liberalism är en ideologi som utgår från individen och som eftersträvar individens frihet från tvång, dvs själva motsatsen till totalitarism. Att hävda att liberalism har ”totalitära tendenser” ligger inom samma härad som att i George Orwells anda påstå att ”krig är fred”, att ”frihet är slaveri” och att ”okunnighet är styrka”.

Att beskylla liberalismen för kränkningar av individuella rättigheter är verkligen att försöka rättfärdiga en karta som inte stämmer med verkligheten.

Uppdatering, 25 maj, 2009:

Johannes svarade på min kommentar genom att hänvisa till en artikel han tidigare skrivit på Newsmill. Min replik är:

Nu har jag läst några recensioner av boken du länkade till. Och det står klart att det som Kalb hänvisar till som liberalism och det som du kallar för liberalism i dina Newsmillinlägg handlar om den amerikanska varianten där ”liberal” betyder ungefär vänster. Det som amerikanerna benämner ”liberalism” motsvaras i Europa av socialliberalism, vars praktiska ekonomiska system vi ser i form av blandekonomin eller välfärdsstaten om man hellre vill kalla det så. Blandekonomin som samhällssystem förutsätter att man inskränker individens frihet, eftersom det handlar om att ge vissa individer eller grupper av individer fördelar på andra individers eller grupper av individers bekostnad, genom expropriering av frukten av människors arbete och genom att reglera delar eller hela sektorer av ekonomin.

Det handlar alltså INTE om liberalism i klassisk mening. Och det var därför jag inte fick ihop din slutsats. Det du beskriver är inte liberalism, utan socialliberalism. Det är två väldigt skilda ideologiska utgångspunkter.

Jag delar Kalbs slutsats att välfärdsstaten leder till en slags elitens tyranni med omfattande politisk korrekthet och byråkrati. Välfärdsstaten/blandekonomin bör överges till förmån för kapitalism.


Öppet brev till Olle Ljungbeck

7 maj, 2009

Följande är en kommentar till Olle Ljungbeck, efter dagens publicerade krönika på GD.se.

Hejsan Olle!

Det var en intressant krönika du skrev (”Husbondens röst”). Jag gillar särskilt att du tar strid för oss liberalers kamp mot EU:s inskränkningar av individers/arbetares rättigheter gentemot både stater och företag. Jag vill dock starkt opponera mig mot din beskrivning av EU som ”ett extremt marknadsliberalt projekt”. Det är helt enkelt inte sant.

Vi liberaler (en del envisas att ge oss epitetet ”ny-”, men ingen kan förklara vad skillnaden mellan en liberal och en nyliberal är så det är tydligen bara ett skällsord numera från den extrema vänsterkantens agitatorer) är för starka individuella rättigheter, dvs ett samhälle där ALLA individer åtnjuter ett STARKT rättsskydd för att upprätthålla LIKA rätt till sitt eget liv, rätt till sin egen frihet och rätten till frukten av sitt eget arbete.

Ett dylikt samhälle, med ett starkt individuellt rättsskydd, innebär att ingen människa, eller sammanslutning av människor, har rätt att suga ut en annan människa, eller en annan sammanslutning av människor. Ett dylikt samhälle innebär att ingen människa, eller sammanslutning av människor, har rätt att förslava en annan människa, eller en annan sammanslutning av människor. Ett dylikt samhälle innebär att ingen människa, eller sammanslutning av människor, har rätt att parasitera på en annan människa, eller en annan sammanslutning av människor.

Detta är det sant liberala och sant KAPITALISTISKA samhället.

Ett kapitalistiskt samhälle är ett samhälle där all egendom är privatägd och där alla mänskliga relationer är frivilliga. Detta förutsätter en rättsstat som skyddar alla individer i lika omfattning mot olika former av tvång; en rättsstat som SKYDDAR de ovan nämnda individuella rättigheterna.

EU:s grundidé med de fyra friheterna – fria rörelser av arbete, kapital, varor och tjänster – är helt i linje med de liberala idealen. Även om dessa friheter i huvudsak är upprätthållna inom EU:s gränser är det sedan en rad andra fri- och rättigheter som EU INTE upprätthåller och som gör (”ny”-)liberaler motståndare till EU. (De fyra friheterna behöver dessutom ingen överstatlig organisation för att upprätthållas – de kan enkelt införas ensidigt av vilket land som helst.)

Här ska du få några orsaker till att vi liberaler INTE omfamnar EU:

* Överstatlighet; omfattande byråkrati som möjliggör och också medför inblandning i angelägenheter som enskilda länder är fullt kapabla att hantera själva.

* Regleringar; med ett starkt individuellt rättsskydd behövs inga detaljregleringar. Dagens svaga skydd för individens fri- och rättigheter både möjliggör och de facto innebär en enorm byråkratisk apparat till ingen nytta. Regleringar innebär klåfingrig inblandning i människors privata angelägenheter och hämmar välfärdsutveckling för alla.

* Penningpolitiken; Euroområdet är stort och förutsättningarna är olika för medlemsländerna. En viss räntenivå är på samma gång fördelaktig och skadlig för olika medlemsländer. En gemensam penningpolitik är kontraproduktiv. Dessutom är centralbanker överflödiga då priset på pengar inte bör sättas av en centralbankskommittee utan av den fria marknaden.

* Protektionism och subventioner; höga tullmurar mot länder utanför EU fördyrar levnadsomkostnaderna för EU-ländernas medborgare genom att göra inhemskt producerade varor och tjänster dyra, samtidigt som det skapar fattigdom i tredje världens länder som gärna skulle vilja sälja sina varor och tjänster till oss inom EU, men som inte kan pga höga tullmurar. Common Agricultural Policy (CAP) är något av det mest skadliga som EU befattar sig med och som direkt medför att folk i fattiga länder kvarhålls i fattigdom och svält.

* Integritetsinskränkningar; EU är sedan en tid inne i en mycket oroväckande fas där grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter håller på att inskränkas.

Människor och marknader är således inte alls är så fria som du vill tro eller ge sken av i din krönika. De ”liberaler” du lyssnade till är knappast några liberaler, eftersom de, liksom de andra svenska riksdagspartiernas företrädare, förespråkar en högskattestat, omfattande arbetsmarknadsregleringar och ett i övrigt förhållandevis svagt rättsskydd för enskilda individer.

Vi liberaler är emot Lissabonfördraget.

Vi liberaler är emot EU i nuvarande utformning.

Vi liberaler är emot EMU.

Vi liberaler står på din sida i kampen mot politikervälde, regleringar och detaljstyrning av människors privata angelägenheter.

Vi står på din sida i kampen om individens fri- och rättigheter.

Mvh,

Ragnar