Klimatföreläsning med Martin Hedberg

7 april, 2017

Martin Hedberg, välkänd TV-meteorolog. Föredrag med titeln ”Klimat i förändring” och med undertiteln ”Spelar det någon roll?”

Lite reflektioner efter att ha fått dryga 24h att smälta ( 🙂 ) Martin Hedbergs syn på klimatet.

Jag har lyssnat på många föredrag om klimatet. Jag menar många. Både från de som är alarmister och från de som har en mer skeptisk hållning till magnituden av koldioxidens inverkan på klimatet lokalt och globalt.

Det här överträffade allt hittills i fråga om extrem alarmism. Allt.

Jag har t ex först nu stött på någon som menar att best case när det gäller havsnivåhöjning är +25 meter kommande 5000 år. Best case. Mest sannolika, enligt Hedberg, landar på 50+ meter. Hedbergs base case ligger ovanför worst, worst case enligt IPCC AR5! Och IPCC är alarmister! Inte minst mot bakgrund av att uppmätt temperaturutveckling inte alls följt ensemblescenarierna och levererat långt under befarad temperatur. Men Hedberg toppar detta, med skruv!

Hedberg uttryckte det som att det redan detta sekel i princip är odiskutabelt att den globala havsnivån stiger ”en meter eller mer. Kanske tre”.

Men vi sätter Hedbergs presentation i en kontext. Vi har med stor sannolikhet haft stigande temperaturer globalt sedan åtminstone den ”lilla istiden” på 1700-talet. Vad kan man förvänta sig då? Jo, varmare atmosfär ger varmare vatten och varmare vatten expanderar, därav en stigande havsnivå. I tillägg avger ett varmare hav koldioxid, vilket ökar koldioxidhalten i atmosfären. Värt att ha i bakhuvudet under hela klimatdiskussionen är med andra ord att redan i grunden stiger koldioxidhalten i atmosfären på grund av en långsiktig, flerhundraårig trend. Den från människan tillförda koldioxiden till atmosfären ska adderas till grundtillförseln.

Här är nuvarande havsnivåutveckling, färskt från climate4you, officiell data. Först sammanvägd data från ett flertal mätpunkter globalt sedan 1900-talets början:

Notera den stigande trenden. Dock ingen acceleration. Sedan satellituppmätta havsnivåer, sedan 1992 (finns inga satellitdata tidigare än så):

Dvs, återigen en jämn stigning, men ingen synbar acceleration. Om kommande 80 år ska se 1-3 meter havsnivåhöjning, borde man inte ha sett i alla fall en antydan till acceleration redan i dagens data?

IPCC talar om kanske 60-65 cm som ett basscenario i sin ”AR5”-rapport (5th Assessment Report). Alltså den senaste rapporten som sammanställdes 2009. Värt att tillägga är också att uppmätt temperaturhöjning inte är i närheten av de scenarier som IPCC befarat. Detta talar ytterligare emot Martin Hedbergs extrem-extrema klimatscenarie.

Fair enough. Det är kanske möjligt att Martin Hedbergs huvudscenarie har en matematisk sannolikhet >0. Den måste då bygga på att den globala medeltemperaturen accelererar ordentligt. Och det måste den göra redan i närtid, de närmaste kommande åren, för att havsnivåerna ska ha skuggan av en chans (risk!) att nå de nivåer som Martin Hedberg befarar. Det återstår att se. Dagsaktuell satellituppmätt atmosfärisk temperaturstatistik här:

Det återstår också att se om de förstärkningseffekter kickar in som Martin räknar med, dvs att vi snart når en ”tipping point” där koldioxiden samverkar med minskat albedo, minskad mängd svaveldioxidpartiklar och ökad halt metangas i atmosfären och vi får en ”runaway global warming”. Återstår att se. Tillåt mig tvivla. Tillåt mig också tvivla på att spårgasen koldioxid har den huvudroll för den globala temperaturen, som de mest alarmistiska klimatpredikarna hävdar.

De KAN ha rätt. Absolut. Men med hänvisning till Ockhams rakkniv-analogin, vad är mest sannolikt? Jordens klimat har varit självreglerande i miljarder år. Koldioxidhalterna har varit betydligt högre än de är nu. Varför skulle inte Jorden kunna självreglera sig igen?

Fair enough igen: Människan har på geologiskt kort tid ökat koncentrationen av koldioxid i atmosfären. Men även om ökningen ser dramatisk ut just nu så är förändringen inte jätteunik. Koldioxidhalterna har stigit betydligt mer i förhistorisk tid än den har nu. Och till betydligt högre nivåer. Visserligen kanske inte på så kort tid, men ändå. Och märk väl, det råder inte konsensus om att koldioxiden har den huvudroll för Jordens medeltemperatur som förs fram av superalarmisterna.

Martin Hedberg presenterar homogeniserad temperaturdataserie.

Och på tal om temperaturen. Den temperaturdata som Hedberg hänger upp hela sitt case på är en så kallad ”homogeniserad dataserie” av sammanställda mätdata från ett antal platser runt om på Jorden. Som emanerar från den klimatalarmistiska delen av NASA där Michael ”hockey stick” Mann och osympatiske Gavin Schmidt huserar. Agendan där är välkänd.

Vad är då en ”homogeniserad” temperaturdataserie? Jo, det betyder att man har manipulerat dataserierna för att kompensera för en rad saker, t ex att omgivningen runt mätstationen ändrats under åren pga människans bebyggelser; man har alltså gjort justeringar av datan. Det kan man väl göra. Urban Heat Island-effekten (UHI) är välkänd och väldokumenterad. Men det som är intressant i sammanhanget är att det finns många dataserier som inte uppvisar den accelererande temperaturhöjning som av någon märklig anledning uppstår i NASAs justerade dataserie.

1979 började man mäta temperaturen i atmosfären med satellit. Den datan uppvisar inte samma typ av acceleration som existerar i NASAs homogeniserade marktemperaturdataserie. Man kan se att temperaturen stigit, men med tanke på att 1970-talet var ett ganska kallt årtionde globalt (i TIME Magazine hade man en känd cover där man frågade sig om en ny istid var på gång) är det inte helt överraskande att man har en viss stigande trend sedan dess. Dessutom är den längre trenden sannolikt också stigande sedan 1700-talet, då det omvittnat och dokumenterat var kallare, åtminstone på norra halvklotet (och därmed sannolikt också på södra halvklotet, men det finns för få dokumenterade observationer för att styrka det säkert).

En annan märklig sak med NASAs homogeniserade temperaturdataserie är att 1930-talet var ett ganska varmt årtionde. I Sverige slogs t ex värmerekordet i Ulltuna i Uppland på 38 grader 1933 och tangerades i Målilla i Småland 1947. Dessa rekordnoteringar, liksom många amerikanska temperaturrekordnoteringar under 1930-talet, står sig än idag, trots global ”rekordvärme”. Det generellt, och förmodat, varmare 1930-talet syns visserligen i NASAs serie, men rimligen borde temperaturen vara åtminstone i linje med dagens. Och det kan också ha varit varmt i början av 1900-talet då Roald Amundsen lyckades ta sig genom Nordvästpassagen 1906, vilket bara är möjligt när Arktis isutbredning är väldigt liten. Eller så berodde isutbredningen 1906 på gynnsamma strömmar vid det tillfället. Man vet inte riktigt. Klart är att Arktis is har varierat stort även innan människan hade någon möjlighet att på allvar påverka den globala medeltemperaturen. Det finns anledningar att på goda grunder misstänka att NASA har ”homogeniserat” bort lite väl mycket av värmen under första halvan av 1900-talet och accentuerat värmen under de senaste 50-60 åren och i synnerhet de senaste 30 åren. Allt för att få till en så hockeyklubb-liknande temperaturutveckling som möjligt. En purfärsk sammanställning av en del frågor kring den manipulerade temperaturdatan här.

Och visst, man kan dividera fram och tillbaka om vad som driver det globala klimatsystemet. Och det finns säkert ett visst fog att vara vaksam mot snabba förändringar kommande år om de nu inträffar. Men för att sätta Martin Hedbergs presentation i ett perspektiv, och som han själv faktiskt sade, spelar det någon roll? För oavsett så kommer havsnivåerna, enligt Hedberg, att stiga minst 25 meter, sannolikt 50 meter, kommande 5000 år och 1-3 meter redan de närmaste 80 åren. Och vi kan inte göra ett jäkla skit åt det. Koldioxiden finns redan i atmosfären och människan har mer fossila bränslen att förbränna så koldioxidhalten kommer fortsätta öka innan den börjar minska när mängden förbränningsbart kol så småningom minskar. Det är med andra ord kört, om man tror på koldioxiden som huvuddrivare av klimatsystemet.

Eller? Ingen som vill tänka tanken att oavsett om Martin Hedberg har rätt eller om Judith Curry eller Roy Spencer eller John Christy (för att nämna några av de klimatforskare som publikt uttryckt skepsis mot koldioxidens roll i det globala klimatsystemet) har rätt så är det bästa vi kan göra att ge oss själva så bra förutsättningar som möjligt att anpassa oss efter de förändringar som faktiskt sker (vare sig det handlar om stigande eller sjunkande temperatur, eller stigande eller sjunkande havsnivåer)?

Och hur då då?

Frihet. Ju friare människor är att skapa värde för sig själva och andra, ju friare människor är att utbyta producerat värde med varandra, desto större samlat välstånd och ekonomisk frihet har både individer och lokalsamhällen att med tekniska hjälpmedel och innovationer möta de utmaningar som man ställs inför.

Dagens politiska klimatdebatt handlar om raka motsatsenAlla klimatkonferenser och all klimat-”politik” handlar om att minska individers frihet, att omfördela och subventionera och att reglera och beskatta. Helt och hållet kontraproduktivt. Det gör oss bara mer sårbara.

Påtagligt är också de religiösa undertonerna, både hos moderatorn (som satte nivån i presentationen av Martin Hedberg då vi nu skulle få höra om ”riktiga fakta, inte åsikter”), hos föreläsaren i sin roll som uppfordrande predikare och bland en del tydligt frälsta åhörare. En av åhörarna sa faktiskt uttryckligen att ”[skeptikerna] borde inte ifrågasätta. Det borde vara förbjudet!”. Jag skojar inte! Om man vill kalla klimatforskningen för vetenskaplig, kan man inte kalla kritiker av hypotesen öknamn (”förnekare”) och förbjuda åsikter (censur). Det kanske i slutändan visar sig att alarmisterna har rätt. Den möjligheten finns. Men genom sitt ovetenskapliga och icke-ödmjuka beteende drar man ett löjets skimmer över hela klimatforskningsområdet. Om man vill tas på allvar måste man också bemöta invändningar på allvar och med ödmjukhet.

My 5 cents.


”Välfärds”-staten

3 juni, 2016

welfarestate

”Välfärds”-staten…

 

 

 

 

 

 

 

  • …innebär att en mängd tjänster som lika gärna kunde ha varit producerade på en fri marknad i fri konkurrens, och därmed effektivt, produceras genom politikerstyrda, centralplanerade administrationer, och därmed ineffektivt.
  • …vilket medför att verksamheterna över tid både har svårt att hålla uppsatta budgetar och att generera önskad kvalitet.
  • …vilket i sin tur medför att verksamheterna hela tiden kräver större och större resurstillskott från politikernas budgetar, där alternativet är nedskärningar. Och inte sällan i kombination.
  • …vilket betyder att skattetrycket tenderar att öka över tid.
  • …vilket allt annat lika medför att människor på marginalen värderar fritid allt högre och arbete allt lägre. Uttryckt på annat sätt: människors incitament att arbeta minskar.
  • …vilket i kombination med benägenheten för politiker att ständigt hitta på nya hinder (regleringar) för människor att frivilligt avtala om utbyte av värde med varandra också minskar människors vilja att starta nya företag.
  • …vilket med tiden gör det allt svårare för politikerna att öka skattetrycket. Vid någon punkt (som sannolikt är passerad) nås oundvikligen en nivå på skatterna där ytterligare höjd skatt ger LÄGRE skatteintäkter, totalt sett.
  • …vilket medför att trycket på de offentliga verksamheterna att spara, dvs skära ned, eller öka avgiftsfinansieringen, med tiden ökar.
  • …vilket medför att politikerna i sin iver att inte avvika alltför långt ifrån de löften som de gett till sina väljare angående den ”offentliga välfärden”, kannibaliserar på andra offentliga verksamheter, med resultatet att centrala funktioner såsom polis, samhällsskydd i stort, militärt försvar, men även pensioner och andra trygghetssystem får se sina resurstilldelningar och villkor beskurna.
  • …vilket också medför att lagstagad pensionsålder med tiden oundvikligen pressas upp. Reinfeldt flaggade förra året för 75 år, vad blir det om några år, därnäst? 80? Sedan 85?
  • …vilket oundvikligen medför konsekvensen att varje inbetalad skattekrona med tiden medför allt sämre välfärd.
  • …vilket med säkerhet betyder att det på medborgarna påtvingade systemet med välfärdsstaten för all framtid kommer att medföra en negativ spiral enligt ovan; skattehöjningar, nedskärningar, försämrade villkor.

Går det fortfarande att tala om offentlig VÄLFÄRD? Hur mycket mer tål landets arbetande och skattebetalande befolkning? När ska folk inse att roten till det hela inte har att göra med om man röstar in vänstersossar (s+mp+v) eller högersossar (m+c+l+kd) eller sossar (sd) till att administrera den offentliga välfärden? Utan att det hela handlar om hur man enklast möjligt börjar avveckla en offentligt finansierad och producerad välfärd och ersätter den med en privat finansierad och producerad välfärd?


Je suis Panama

5 april, 2016

mossack-fonseca-1-e1459715218875

Summering av härvan kring ”Panama- dokumenten”:

1) Det är moraliskt att skydda sina pengar, eller andra tillgångar, från stöld.

2) Det är moraliskt att i försvarshandling hindra staten att stjäla ens pengar, eller tillgångar, i syfte att låta en redan översvälld stat svälla ännu mer. Skatteflykt är således en välgärning och moraliskt gott. Det är inte något dåligt, utan, tvärtom, något bra och påbjudet.

3) Att stjäla, och dessutom offentliggöra, uppgifter om enskilda individers banktillgodohavanden är en grov integritetskränkning och ett grovt brott.

4) Makalöst att konstatera att en hord av 400+ journalister över hela världen suttit och dissekerat dokumenten och ingen enda av dem verkar ifrågasätta rimligheten i vad de gör.

Varsågoda, nu kan ni återgå till andra nyheter i propagandaflödet.

(Lyssna även på en bra diskussion på Radio Bubb.la.)


Klimatpolitik leder katastrofalt fel

30 november, 2015

IPCCMindTrack

Hela klimatfrågan har otäcka malthusianska och politiska förtecken, som, om världens ledare och medier fortsätter att ihärdigt gå klimatlobbyn till mötes, på sikt kommer att få mycket allvarliga konsekvenser för människors möjligheter att tillgodogöra sig välfärd och trygghet. Miljövänstern har hela tiden letat sätt att sätta käppar i hjulet för kapitalism och det industri- och välfärdssamhälle som följt i kapitalismens spår. Fossila bränslen har kommit att bli huvudfiende. Det finns miljömässiga skäl att ersätta fossila bränslen med andra, miljövänligare och mer kostnadseffektiva bränslen. Men koldioxid är sannolikt inte ett av dom skälen.

IPCC bildades med syfte att försöka knyta klimatförändringar till koldioxid. Alltså har man redan i ansatsen styrt forskningen åt ett håll man önskar. Ännu finns det inga otvetydiga bevis för att spårgasen koldioxid styr klimatet i så hög grad som IPCC både önskar och hävdar. Bara gissningar. Det mesta tyder dock på att de temperaturvariationer som vi upplevt globalt och lokalt det senaste århundradet är naturliga. Klimatkänsligheten för koldioxid är med stor säkerhet alldeles för hög i de modeller som larmar om stora förändringar i kommande klimat, och farhågorna om positiv återkoppling helt och hållet grundlösa. Att vetenskapen är styrd i önskvärd riktning är otäckt nog, men att man använder felaktig, eller åtminstone kraftigt överdriven, vetenskap som ursäkt för politiska vänsterradikala mål är för mänskligheten extremt allvarligt. De kollektivistiskt skolade individerna som företräder länder och NGOer vid Parismötet har svårt att undvika att dölja sin glädje över att få chansen att vara med och inskränka människors frihet, denna gång under ett globalt paraply, med överstatliga regleringar som både medel och mål. Jag hoppas innerligt att jag har fel, men tyvärr tror jag att mänskligheten går mot en mörk tidsålder, där hårda diktat kommer att beskära människors frihet kraftigt, med ”klimatet” som förevändning, vilket kommer att märkas i accelererande takt på en krympande välståndsutveckling, och ökad global fattigdom.


Svar till Lars Dahlström

14 oktober, 2015

Skrev ett svar på den pensionerade docenten Lars Dahlströms svammel om vad han kallar ”kapitalism” och ”nyliberalism” i Västerbottens-kuriren.

Den extremvänstersyn som du ger uttryck för är vad som kvarhåller fattigare länder i fattigdom och vad som hindrar den relativt mindre välmående delen av de utvecklade blandekonomiernas befolkningar att lyfta sig på välståndsstegen.

Din svada om ”nyliberalism” är mer än tragikomiskt. Jag tror inte du vare sig vet eller förstår vad liberalism innebär. Jag kan upplysa dig. Det handlar om individens frihet, frihet från tvång. Frivilligt samarbete. Ett starkt skydd för de individuella rättigheterna; allas LIKA rätt till liv, frihet och frukten av sitt arbete.

Det ENDA som KAN skapa välstånd är produktivt arbete. Vänsterintellektuella, som du själv, argumenterar i (felaktig) teori, och genomför i (destruktiv) praktik varän de hamnar i makt eller i influerande position, olika begränsningar av värdeskapande arbete. Antingen genom regleringar, eller genom beskattning. Regleringar hindrar människor att utbyta värden med varandra. Skatter minskar incitamenten till eller hindrar direkt värdeskapande arbete.

Solidaritet, ärlighet och samarbete premieras genom FRIVILLIGHET, inte genom det TVÅNG som du och dina likar förespråkar. Solidaritet, ärlighet och samarbete kan ALDRIG bli fruktsamt genom tvång. Det kan det aldrig bli.

Regeringars roll bör bli BETYDLIGT mindre för att uppnå din dröm om starkare ekonomier och mer välmående befolkningar.

Jag föraktar något oerhört den syn du ger uttryck för då den SKAPAR konflikter, SKAPAR fattigdom, SKAPAR misär.

Västerbottens-kuriren har ännu inte publicerat svaret.


Var är den borgerliga revolutionen?

21 september, 2015

badskatt

Jag fattar inte att så många är så tysta gällande skattenivåerna i det här landet. Ni som har inkomst av tjänst, ni är medvetna om att staten tar två av era tre intjänade kronor i skatt? VILL ni bli bestulna på 60-65% av det ni tjänar? Anser ni att ni får ut så mycket för era skatteinbetalningar att dessa skattenivåer är acceptabla och motiverade? Varför bryr ni er inte?

Om du har 35000 kr/mån (du ligger då under brytpunkt, vilket betyder att du då inte betalar statlig skatt), enligt lönebeskedet, betalar du drygt 10000 kr/mån i kommunalskatt om du bor i Stockholm (11000 kr/mån om du bor i Malmö) och din arbetsgivare betalar 11000 kr/mån i arbetsgivaravgift, vilket betyder att 21000/46000, dvs 46% (nästan 48% om du bor i Malmö), är direkta skatter för att du arbetar.

Den som tjänar, låt säga 55000 kr/mån, hamnar över brytpunkt för statlig skatt, samt får även betala värnskatt. Lönebeskedet meddelar att du får ut drygt 36000 kr/mån, men totalt har anställningen medfört skatter på över 38000 kr/mån, alltså 51% (53% om du bor i Malmö)! Och det är BARA skatter på direkt arbete.

Ovanpå detta kommer kapitalskatter, punktskatter; mervärdesskatter, energiskatter, koldioxidskatter, alkohol- & tobaksskatter, fastighetsskatter, etc, etc. Totalt betalar en vanlig löntagare mer än 60% av sin inkomst i skatt, en höginkomsttagare mer än så.

Tycker ni det är okej? Nån reaktion?

Som ytterligare upplysning kan jag berätta att om man summerar statens, kommunernas och landstingens utgifter (dvs vad vi som lydiga samhällsundersåtar betalat i skatt) får man att de totala skatteintäkterna för den offentliga sektorn ligger på lite drygt 1700 miljarder kronor/år. Kärnverksamheter, såsom rättsväsende, försvar och krisberedskap utgör ungefär 5,1% av de totala utgifterna. Vård, skola och omsorg står för 51% av den offentliga sektorns totala utgifter. Transfereringar (bidrag; trygghet vid sjukdom & handikapp, ålderdom, samt barnbidrag, etc) utgör 12,7% av de offentliga utgifterna. EU-avgiften uppgår till nästan 2,4% av inbetalade skatter.

Kärnverksamheterna, om man är liberalt sinnad, dvs rättsväsende, försvar och krisberedskap utgör alltså drygt 5% av de offentliga utgifterna. Uttryckt annorlunda: 5% av det du betalar i skatt per år går till nattväktarstatens kärnfunktioner. För en klassisk liberal, förespråkande kapitalism och ett starkt skydd för individens fri- och rättigheter, bör statens inkomster ungefär motsvara dessa utgifter (give or take, själv anser jag att det svenska försvaret är våldsamt underdimensionerat).

Är man socialliberal, och därmed inte anser att skyddet för individens fri- och rättigheter borde vara starkt, anser man antagligen att det offentliga också ska tillhandahålla vård, skola och omsorg, samt transfereringar. En normal, borgerlig väljare bör då kunna acceptera åtminstone 69% av de skatter som idag betalas in av samhällsmedborgarna, 71,5% ifall man anser att EU är en god idé. Vilket betyder att även en genomsnittlig borgerlig bör anse att skattetrycket är ALLDELES PÅ TOK FÖR HÖGT.

Och då har jag ändå inte berört KVALITETEN på de PLANEKONOMISKT styrda offentliga verksamheterna. Kvaliteten på välfärdstjänsterna som stat, kommun och landsting levererar till oss nyttjare av dem blir givetvis enormt lidande av att de inte är konkurrensutsatta.

Var är den borgerliga revolutionen?


Läget i Spanien akut

22 juli, 2012

Utvecklingen i Spanien är intressant och troligtvis ganska vägledande för resten av Europa.

Spaniens budgetunderskott är stort och stigande. Något MÅSTE göras. För varje dag som regeringen inte agerar blir de spanska räntorna allt högre, låneskulden accelererar och budgetsituationen än värre. Det sista man vill göra som politiker är att skära i de offentligt tillhandahållna tjänster som man har blivit valda på, dvs löften om att finansiera inte bara statens fullt moraliska och legitima uppgifter, dvs försvaret av individens rättigheter, utan ÄVEN utfästelser om att tillhandahålla välfärdstjänster ”gratis” eller starkt subventionerat för landets invånare. Det är de senare utfästelserna och associerade utgifter som nu kväver inte bara den spanska ekonomin utan även många andra ekonomier.

Den spanska finansministern ser avgrunden framför sig. Han vädrade förslag om att chockhöja skatter i Spanien, i synnerhet skatter på företag och finansiella transaktioner. Svaret på detta är givetvis att spanska företag inte bara hotar att flytta sin verksamhet utanför Spaniens gränser, utan de kommer faktiskt att göra det också ifall det blir verklighet. Detta visar att välfärdsstaten börjar nå vägs ände, precis som vi välfärdsstatskritiker länge hävdat. Att låna ytterligare för att betala skulder säger sig självt att det inte är någon lösning, ens kortsiktigt. Att kraftigt höja skatterna för att få bukt med budgetunderskottet är inte heller möjligt, visar det sig, då det slår undan skattebasen och förvärrar läget.

Slutsatsen är att den enda vägen att få bukt med de skenande skulderna är att minska utgifterna. Det offentliga måste överge finansieringen av sådana tjänster som marknaden kan tillhandahålla på egen hand; sådana tjänster som politikerna till övervägande del sitter invalda i sina respektive parlament på grundval av; sådana tjänster som innebär att staten eller det offentliga utfäster sig att sörja för människors välfärd i olika utsträckning. Det är sådana utfästelser som har sänkt staternas ekonomier.

Politiker, tillsammans med sina väljare, har intecknat landets invånares framtid, genom lån som morgondagens generationer ska betala, för att ”ge” människor välfärd idag. Men nu är verkligheten sådan att omfattningen av skulderna innebär att nya skulder inte bara drabbar framtida generationer, utan även nu levande arbetande och skattebetalande människor. Verkligheten går inte att undfly.

Läget är akut och kräver drastiska ändringar. Det går inte att fortsätta på inslagen väg. Det är dags för staten att återgå till att finansiera sina legitima kärnuppgifter, dvs skyddet av människors liv, frihet och egendom. I detta ingår att tillhandahålla skydd mot våld, genom polis och militärt försvar, och ett avtalsrättsligt förvar genom domstolar. I detta ingår INTE att ”ge” människor rätt till något på någon annans bekostnad. Ju förr BÅDE dagens politiker och de som väljer politikerna inser detta, desto snabbare går det att lösa problemet med staternas skenande budgetunderskott.