Dominobrickor på fall

26 oktober, 2015

DominosDet anländer nu alltså ofattbara 10000+ asylsökande till Sverige, per vecka. Långt över Migrationsverkets prognos för bara några månader sedan.

Det nya nu är att man har börjat tala i termer av kostnader, vilket man inte har tidigare, eftersom alla dylika invändningar tidigare stämplats som rasistiska och att gå Sverigedemokraterna (SD) till mötes.

Det intressanta är dock att det för några dagar sedan gick ut mail från Regeringskansliet till alla departementen där man varnar för ”stora besparingar” i alla statens verksamheter. Framförallt från 2016 och framåt. Och det är inga små besparingar heller. Siffran 270 miljarder på 4 år har nämnts. Regeringen har börjat få panik.

I ett land där välfärdsstaten är religion och oantastbar kommer merparten av dessa kostnadsökningar att matchas av skattehöjningar och statsupplåning. Det finns inte en chans att kroniska sossar i samtliga åtta riksdagspartier kommer lyckas enas om att spara 270 miljarder, så skattehöjningarna kommer. Var så säker.

Jag ser framför mig potentiella konflikter på många områden. På arbetsmarknaden, i förorterna, i städerna och småorterna som har översköljts av flyktingar, i kommunhusen, i statsförvaltningarna. Jag befarar att det kommer bli handgripligt och våldsamt. I utpräglade villakommuner, typ Ekerö, Täby, Lomma och Vellinge kommer inte det fysiska våldet att märkas än på länge. Dylika kommuner kommer däremot få dra ett tungt lass genom konfiskatoriska skatter i stället. Det kommer garanterat komma förslag om att ”rika” kommuner ska ta ett ”ökat ansvar”, något som de borgerliga partierna inte kommer motsätta sig. Räkna med ett par kronor i ökad kommunalskatt för de flesta kommuner och mer än så i villakommunerna.

Sedan finns det en klar risk att ökad upplåning betyder högre räntor, vilket betyder lägre fastighetspriser. Till det kommer ökat skattetryck, ganska stort sådant, som kommer vara hämmande på sysselsättning. Lägg in i den mixen en vikande global konjunktur med ökad arbetslöshet så finns det potential för så mycket explosiva förändringar att dominobrickorna står som spön i backen framöver.

Antagligen har vi bara har sett en liten början på jätteförändringar i väljaropinionen. Svenskar är sossar. Svenskar gillar välfärdsstaten. Men svenskarna har nog börjat tröttna på att sjuklövern orsakar dem onödiga kostnader och förfall av deras älskling, den gemensamt finansierade välfärden. Jag är förvånad över att SD inte är största parti enligt de senaste opinionsmätningarna. Det kommer nog. I takt med att krismedvetenheten och verkligheten sipprar in i folks medvetande kommer SD bara få mer och mer stöd. En fortsatt lam regering och en fortsatt lam borgerlig opposition ger vid handen att det bara finns ett oppositionsparti – SD. De går mot egen majoritet. Bara en tidsfråga.

Man ska dock ha klart för sig att alla ovanstående mer eller mindre sannolika problem är konsekvenser av att Sverige och svenskarna bekänner sig till välfärdsstatsreligionen. Välfärdsstaten är orsaken till att människor med skiftande bakgrund fastnar i utanförskap. Arbetsmarknaden är hårt reglerad, skatterna är skyhöga och stigande, bostadsmarknaden är ett gigantiskt och reglerat fiasko. Dominobrickorna faller på grund av välfärdsstaten.


Den svenska politiska cirkusen

14 oktober, 2015

clown13

Objektivt sett, den svenska politiken är på så låg nivå att invalda representanter för folket, det gäller samtliga partier, på samtliga nivåer, kan bara betraktas för vad de framstår som:

Clowner.

Pajaser.

Inget av dagens riksdagspartier är ens i närheten av att få min röst. De är totalt diskvalificerade. De saknar helt och hållet kompassriktning och deras enda aktivitet är att anpassa sig efter minsta motståndets lag likt vindflöjlar. Debatten idag handlar om små, små detaljer, som inte har någon som helst positiv betydelse för sysselsättning, fri- och rättigheter, välfärd, trygghet, etc.

Är det ingen annan som saknar en konstruktiv debatt om väsentliga saker? Saker som fri- och rättigheter, skattenivåer, skatternas vara eller icke vara, hur minskar vi antalet och omfånget av regleringar?, hur ökar vi företagens konkurrenskraft?, hur minskar vi konkret arbetslösheten?, hur få kontroll på rättsstaten?, hur integrerar vi invandrarna?, hur reformerar vi arbetsmarknaden?, hur säkerställer vi människors integritet?, etc, etc. Dessa frågor diskuteras över huvud taget inte.

Sedan har vi invandringsdebatten. Eller, ja debatt är kanske synd att säga. Invandringsfrågan sätter strålkastarljuset på mycket av det som är genomskadligt med den svenska modellen, välfärdsstaten. Oppositionspartierna (eller, ja, om de nu kan kallas opposition, för den termen implicerar ju att de är oense om något, vilket inte verkar vara fallet) har ett fantastiskt gyllene läge att verkligen börja lyfta orsakerna till att invandrare har så svårt att integreras i det svenska samhället: den reglerade arbetsmarknaden, den reglerade bostadsmarknaden, de omfattande regleringarna i största allmänhet när det gäller byggande och företagande i stort, och, inte minst, de höga och kvävande skatterna.

Men nej då, inte ett pip i den riktningen.

Om jag alls röstar i valet 2018, eller i eventuellt extraval innan dess, går min röst till Klassiskt liberala partiet. Vad man än röstar på av de åtta partier som idag trängs i en extremt snäv vänsterfåra i riksdagen, så blir resultatet mer av samma. Mer av välfärdsstat, mer skatter, mer regleringar, allt mer inskränkta fri- och rättigheter.

Förbannat hopplöst, helt enkelt.


Svar till Lars Dahlström

14 oktober, 2015

Skrev ett svar på den pensionerade docenten Lars Dahlströms svammel om vad han kallar ”kapitalism” och ”nyliberalism” i Västerbottens-kuriren.

Den extremvänstersyn som du ger uttryck för är vad som kvarhåller fattigare länder i fattigdom och vad som hindrar den relativt mindre välmående delen av de utvecklade blandekonomiernas befolkningar att lyfta sig på välståndsstegen.

Din svada om ”nyliberalism” är mer än tragikomiskt. Jag tror inte du vare sig vet eller förstår vad liberalism innebär. Jag kan upplysa dig. Det handlar om individens frihet, frihet från tvång. Frivilligt samarbete. Ett starkt skydd för de individuella rättigheterna; allas LIKA rätt till liv, frihet och frukten av sitt arbete.

Det ENDA som KAN skapa välstånd är produktivt arbete. Vänsterintellektuella, som du själv, argumenterar i (felaktig) teori, och genomför i (destruktiv) praktik varän de hamnar i makt eller i influerande position, olika begränsningar av värdeskapande arbete. Antingen genom regleringar, eller genom beskattning. Regleringar hindrar människor att utbyta värden med varandra. Skatter minskar incitamenten till eller hindrar direkt värdeskapande arbete.

Solidaritet, ärlighet och samarbete premieras genom FRIVILLIGHET, inte genom det TVÅNG som du och dina likar förespråkar. Solidaritet, ärlighet och samarbete kan ALDRIG bli fruktsamt genom tvång. Det kan det aldrig bli.

Regeringars roll bör bli BETYDLIGT mindre för att uppnå din dröm om starkare ekonomier och mer välmående befolkningar.

Jag föraktar något oerhört den syn du ger uttryck för då den SKAPAR konflikter, SKAPAR fattigdom, SKAPAR misär.

Västerbottens-kuriren har ännu inte publicerat svaret.


Landet där höger är vänster

4 oktober, 2015

voting

Det politiska systemet är fascinerande (men samtidigt hopplöst plågsamt) att iaktta från sidan. Det är anmärkningsvärt att människor tror sig se en markant skillnad mellan ”höger” och ”vänster” i svensk politik. I realiteten är ”höger” vänster. Och i praktiken skiljer det några tiondels procentenheter i fråga om skattetryck mellan extremerna bland de åtta partierna i dagens svenska parlament.

I realiteten så kan inte ”vänstern” höja skattetrycket i någon större omfattning, även om de skulle vilja. Det skulle då ske en markant förskjutning av väljaropinionen mot ”höger”, så det skulle innebära att ”vänstern” straffar ut sig själva från köttgrytan. Omvänt, ”högern” kan inte sänka det totala skattetrycket annat än tillfälligt och ytterst marginellt, då väljaropinionen skulle förskjutas åt ”vänster” ifall de tog i för mycket.

Skattehöjningar och regleringar är politikernas enda verkliga existensberättigande när välfärdsstaten är det rådande paradigmet, vilket medför att den offentliga sektorn hela tiden sväller, på individernas bekostnad. Oavsett om det är ”vänstern” eller ”högern” som regerar så medför det svaga skyddet för individens fri- och rättigheter att skattetrycket ökar med tiden och att individens frihet beskärs i små steg hela tiden.

En borgerligt röstande individ kanske försvarar sin röst med att de i alla fall bromsar utvecklingen. Ja visst, kanske det, men slutresultatet av att koka en groda är samma.

Välfärdsstaten har kommit att bli en central och icke ifrågasatt del av svenskens medvetande. Och de borgerligt sinnade individerna fortsätter att rösta ”höger” i tron att de gör en god gärning.