Systemrisk

28 november, 2014

omxs30

Bild lånad från Cornucopia / aka Lars Wilderäng.

De svenska storbolagens aktieindex, OMXS30, är tillbaka på nivåerna runt IT-bubbeltoppen år 2000. Skillnaden idag är att värderingarna på bolagen i sig är någorlunda försvarbara, givet rekordlåga räntenivåer och någorlunda stabil global efterfråga – marknadsrisken i sig är ok. Samtidigt är den övergripande systemrisken ett betydligt större frågetecken. Vi är i ett läge där centralbankerna har manipulerat sönder prissättningen på pengar och därmed satt den viktigaste marknaden av dem alla ur spel, med ständiga likviditetsinjektioner och nära nog nollränta i större delen av västvärlden. Just nu går det inte att se annat än låg ränta i närtid, och det går inte heller att se att centralbankerna ska förlora greppet om det monetära systemet i närtid. Men förr eller senare, när som helst, kan någon form av oförutsedd händelse (svart svan) rubba systemet så att centralbankerna förlorar kontrollen och kreditförlusterna i banksystemet blir ohanterliga. Och då är helt plötsligt värderingen på aktiemarknaden skyhög.

Det monetära systemet är bortom all sans. Skuldsättningen har nått sådana nivåer att centralbanker och politiker inte har något annat val än att fortsätta hålla illusionen av att allt är ok levande. Deras största oro är en större nedgång på aktiemarknaderna.

Scenariot är detta: En större sättning skulle riskera att medföra tvångslikvidering av många belånade portföljer, med följd att fler tillgångsslag följer med i fallet. Ganska omgående lär en sådan utveckling påverka värderingen på fastigheter, vilka är grundsäkerheten för de skulder som nått astronomisk omfattning. En krasch på fastighetsmarknaderna världen över skulle fullständigt överrumpla nationalstaterna, som skulle få omöjliga problem med kreditförluster. Arbetslösheten skjuter i höjden. Fastighetspriserna accelererar nedåt. En kraftig depression utlöses.

Detta vill man alltså till varje pris undvika genom att injicera likviditet som direkt söker sig till aktiemarknaderna. Vissa centralbanker stödköper till och med direkt i aktiemarknaderna (t ex Bank of Japan och även Federal Reserve ryktas göra det). Point of no return har för länge sedan passerats, ty nu förväntar sig marknadsaktörerna att centralbankerna går in med ny likviditet och/eller än lägre räntor vid varje mindre kursfall. En monstruös skuldbubbla har skapats.

Det monetära systemet är så långt ifrån kapitalism man kan komma. Det är centralplanerat och reglerat. Samtidigt har bankerna givits en särställning av politikerna. Insättningsgaranti och ett outtalat, men i högsta grad närvarande, löfte om bailouts i händelse av större kreditförluster, medför att bankerna tar risker de inte skulle kunnat på en oreglerad bankmarknad och en marknad med fri prissättning av pengar. Konsekvenserna manifesteras nu i den ohämmade skulduppbyggnaden och manipulationen av marknaderna. Den stora frågan är bara hur länge denna absurda och artificiella situation kan bibehållas och vilken händelse som utlöser alla moders kris. Än så länge är pyramidspelet i högsta grad levande, och det kan säkert fortgå en tid till. Men försiktighet anbefalles.

Annonser