Centralplanerad produktion leder till brist – Venezuela avskräckande exempel

27 maj, 2009

Att inskränkningar av människors fri- och rättigheter, genom regleringar, subventioner och höga skatter, minskar människors möjligheter att arbeta och skapa välfärd är uppenbart.

Det kan därför inte komma som någon överraskning för någon att de prisregleringar och de förstatliganden av bl a valutan, läkemedelsdistribution, matproduktion och matdistribution som Hugo Chavez genomfört i Venezuela skulle leda till sviktande förtroende för landets valuta (och inflation), samt mat- och läkemedelsbrist.

Som ett brev på posten:

CARACAS, Venezuela — Prices for home appliances have skyrocketed, pharmacies are reporting shortages of drugs and General Motors is planning to stop car production here next month, as measures by the Venezuelan government to conserve dollars ripple through the weakening economy.

”Today, there’s no milk, no rice, no beans, no chicken, no meat, no butter and no cooking oil,” Francisco Quintero said as he shopped at a government store that sells subsidized staples for the poor.

All centralplanerad varu- och tjänsteproduktion lider av det faktum att den individ eller den grupp av individer som, utan naturliga incitament, är satt att allokera resurser till produktionen, omöjligt kan ha en korrekt överblick över faktisk efterfråga. Den enda som har överblick över faktisk efterfråga är den individ eller grupp av individer som har ett faktiskt motiv att göra sin potentiella kund nöjd vid varje enskilt tillfälle. Utan kunden – ingen verksamhet. Detta starka motiv saknar den centralplanerade verksamheten, eftersom den primärt inte står tills svars inför kunden utan inför den som allokerar dess resurser – vanligtvis en grupp politiker.

Det uppstår således alltid en mismatch mellan det centralplanerade utbudet och människors faktiska efterfråga. Denna mismatch leder till misshushållning av resurser, onödigt dyr produktion och köbildning/brist.

En avreglerad, konkurrensutsatt marknad för en specifik vara eller tjänst är effektiv, eftersom vinstmaximeringskravet kräver att företaget hushåller med sina begränsade resurser. Det tvingar företaget att producera i enlighet med faktisk efterfråga. Och det medför också att priset på varan eller tjänsten i stort hamnar ungefär på den faktiska produktionskostnaden inklusive en rimlig vinstmarginal.

Att det nu har uppstått brister på olika läkemedel och matvaror i Venezuela är därför inte konstigt. Det är en naturlig följd av centralplanerad produktion och reglerade marknader.


Kommentar lämnad till Johannes Forsblom

24 maj, 2009

Johannes Forsblom skrev ett inlägg med titeln ”Är EU det nya Sovjetunionen?” på Newsmill idag. Jag håller i många stycken med om att EU verkligen går i totalitär riktning – allt mer makt förskjuts från individen till politiker och särintressen. Men ett stycke som Johannes skrev reagerade jag på.

Han skrev:

Visst har Bukovsky en viss poäng med sin kritik eftersom vi redan kan se de totalitära tendenserna i liberalismen, som ju är pådrivare för ett federalt Europa.

Det är direkt fel att påstå att liberalism och totalitarism har något med varandra att göra.

Liberalism är en ideologi som utgår från individen och som eftersträvar individens frihet från tvång, dvs själva motsatsen till totalitarism. Att hävda att liberalism har ”totalitära tendenser” ligger inom samma härad som att i George Orwells anda påstå att ”krig är fred”, att ”frihet är slaveri” och att ”okunnighet är styrka”.

Att beskylla liberalismen för kränkningar av individuella rättigheter är verkligen att försöka rättfärdiga en karta som inte stämmer med verkligheten.

Uppdatering, 25 maj, 2009:

Johannes svarade på min kommentar genom att hänvisa till en artikel han tidigare skrivit på Newsmill. Min replik är:

Nu har jag läst några recensioner av boken du länkade till. Och det står klart att det som Kalb hänvisar till som liberalism och det som du kallar för liberalism i dina Newsmillinlägg handlar om den amerikanska varianten där ”liberal” betyder ungefär vänster. Det som amerikanerna benämner ”liberalism” motsvaras i Europa av socialliberalism, vars praktiska ekonomiska system vi ser i form av blandekonomin eller välfärdsstaten om man hellre vill kalla det så. Blandekonomin som samhällssystem förutsätter att man inskränker individens frihet, eftersom det handlar om att ge vissa individer eller grupper av individer fördelar på andra individers eller grupper av individers bekostnad, genom expropriering av frukten av människors arbete och genom att reglera delar eller hela sektorer av ekonomin.

Det handlar alltså INTE om liberalism i klassisk mening. Och det var därför jag inte fick ihop din slutsats. Det du beskriver är inte liberalism, utan socialliberalism. Det är två väldigt skilda ideologiska utgångspunkter.

Jag delar Kalbs slutsats att välfärdsstaten leder till en slags elitens tyranni med omfattande politisk korrekthet och byråkrati. Välfärdsstaten/blandekonomin bör överges till förmån för kapitalism.


Kommentar till Robert Skoglund (s)

13 maj, 2009

Följande är en kommentar till Robert Skoglunds (s) debattinlägg i Katrinekolmskuriren , inför det stundande EU-valet.

”Röstar jag blått så vet jag att vi får en högervridning med allt vad der innebär. Mindre trygghet, var och en får klara sig bäst själv och en nedmontering av den allmänna välfärden.”

Trygghet. I min värld är samhällelig trygghet att mina fri- och rättigheter som individ är skyddade; att staten skyddar alla människors rätt till sitt eget liv, sin egen frihet och frukten av sitt arbete. Trygghet är inte att lägga alla ägg i samma korg och lita till att staten för all framtid ser till att försörja en med vård, omsorg, pensioner, osv.

”Försämringar på arbetsmarknaden med en uppluckring av kollektivavtalen, trots vad Reinfeldt säger här hemma. Moderaterna är inget arbetareparti, de är traditionella konservativa som ser till de välbeställdas rätt.”

Jag är inte moderat. Men när man betraktar de svenska riksdagspartierna utifrån är det få saker som skiljer s och m åt. I vissa sakfrågor kan de ha divergerande uppfattningar, men i det stora hela är både s och m väldigt lika varandra i sin övergripande politik. Båda partierna värnar en högskattestat där en stor del av den samlade produktionen av välfärdstjänster sker offentligt. Att det skiljer några tiondelar i fråga om totalt skattetryck dem emellan är ingen avgörande skillnad.

Sedan undrar jag över det kloka i att beskriva moderaterna som konservativa? Konservatism är att bevara det gamla. Om det är något parti som vill vrida klockan tillbaka, med ”återställarpolitik” (åtminstone i retoriken), är det väl s?

”Mindre skatter som leder till en försämrad skola, vård och omsorg hemma i sin egen kommun. Vi borde sluta att prata om skatter som om de vore något hemskt för oss. Det är ju skatterna som är själva kärnan i ett väl och rättvist fungerande samhälle.”

Detta resonemang är hårresande.

Du/ni får det att låta som om skatteuttag i sig själv skulle vara ekonomins smörjmedel. Välfärd måste skapas innan den kan nyttjas. Någon måste arbeta för att skapa ett värde, innan detta värde kan nyttjas för egen eller andras del (frivilligt eller via tvingande omfördelning). Det enda som KAN skapa välfärd är arbete. Att beskatta arbete och kapital är därför helt och hållet kontraproduktivt. Att expropriera (via skatter) delar av frukten av människors arbete minskar incitamenten att arbeta, och ju mindre människor är villiga eller motiverade att arbeta, desto mindre välfärd kan potentiellt skapas. Och ju högre skatterna är, ju högre andel av frukten av människors arbete man exproprierar, desto mindre värde skapas och desto mindre välfärd kan skapas. Skatter är i den verkliga verkligheten, utanför politikernas ”verklighet”, något som faktiskt är ett grus i maskineriet, och alltså raka motsatsen till ”smörjmedel”.

En annan poäng är att offentlig varu- och tjänsteproduktion är ineffektiv. Den obefintliga eller svaga konkurrensutsättningen att resurser slösas. Offentligt producerade varor och tjänster kräver en högre input för varje output. Dessutom är offenliga verksamheter i slutändan styrda av politiker. Finns det verkligen någon som tror att politiker har bättre uppfattning om vad enskilda individer behöver det, när de behöver det, i vilken omfattning och i vilken kvalitet enskilda individer behöver än individerna själva? Denna mismatch är själva orsaken till att centralplanering inte fungerar. Det är slöseri med resurser och innebär att människor, enskilda individer av kött och blod, kommer i kläm.

Sedan är det nedslående att läsa hur ordet ”rättvisa” behandlas. Rättvisa är att behandla alla människor lika; att ge alla individer lika fri- och rättigheter. Att expropriera mer av resultatet av vissa människor än andra är inte rättvist. Att expropriera något från någon utan dess uttryckliga samtycke är inte heller rättvist. De som vill finansiera välfärd kollektivt ska få göra detta, men att tvinga alla att finansiera tjänster som de finner undermåliga eller som de av andra skäl inte vill ha är verkligen inte rättvist.

Jobben först I Europavalet sätter vi jobben först. Ett eget arbete är en förutsättning för personlig utveckling, gemenskap, och frihet att forma sitt eget liv. Vi vill investera i utbildning, forskning och infrastruktur.”

Fler arbeten skapas inte genom att öka skattetrycket. Vill ni skapa arbeten så gå till val på att minska skatterna på arbete och kapital! Och arbeten skapas inte heller av mer politisk styrning.

Klimatinvestera för framtiden En offensiv sammanhållen klimatpolitik ger Sverige och hela Europa nya möjligheter. I Europavalet lyfter vi fram framtidens jobb, välfärd och ekonomiska tillväxt som kan växa fram ur lösningarna på klimatkrisen.”

Exakt vad består ”klimatkrisen” i? Att det de senaste två åren har slagits köldrekord på många platser runt om på Jorden? Att ens försöka styra det komplexa klimatet är det väl bara politiker med hybris som kan få för sig?

Rättvisa arbetsvillkor Framgång kräver bättre arbetsvillkor. I Europavalet betonar vi att Sverige ska konkurrera med kunskap och investeringar i framtidens jobb, inte med lägre löner och dåliga arbetsvillkor.”

Stärk det generella skyddet för individens fri- och rättigheter och ta bort alla regleringar i övrigt. Då finns det förutsättningar att uppnå verklig rättvisa.

Investera i gröna jobb Jobbkrisen måste mötas med investeringar – i Sverige och resten av Europa. Vi måste ta tillvara klimatomställningens möjligheter för att skapa nya jobb och för framtidens hållbara, klimatanpassade ekonomi.”

Floskler utan innehåll. Bättre kan ni, väl?


Öppet brev till Olle Ljungbeck

7 maj, 2009

Följande är en kommentar till Olle Ljungbeck, efter dagens publicerade krönika på GD.se.

Hejsan Olle!

Det var en intressant krönika du skrev (”Husbondens röst”). Jag gillar särskilt att du tar strid för oss liberalers kamp mot EU:s inskränkningar av individers/arbetares rättigheter gentemot både stater och företag. Jag vill dock starkt opponera mig mot din beskrivning av EU som ”ett extremt marknadsliberalt projekt”. Det är helt enkelt inte sant.

Vi liberaler (en del envisas att ge oss epitetet ”ny-”, men ingen kan förklara vad skillnaden mellan en liberal och en nyliberal är så det är tydligen bara ett skällsord numera från den extrema vänsterkantens agitatorer) är för starka individuella rättigheter, dvs ett samhälle där ALLA individer åtnjuter ett STARKT rättsskydd för att upprätthålla LIKA rätt till sitt eget liv, rätt till sin egen frihet och rätten till frukten av sitt eget arbete.

Ett dylikt samhälle, med ett starkt individuellt rättsskydd, innebär att ingen människa, eller sammanslutning av människor, har rätt att suga ut en annan människa, eller en annan sammanslutning av människor. Ett dylikt samhälle innebär att ingen människa, eller sammanslutning av människor, har rätt att förslava en annan människa, eller en annan sammanslutning av människor. Ett dylikt samhälle innebär att ingen människa, eller sammanslutning av människor, har rätt att parasitera på en annan människa, eller en annan sammanslutning av människor.

Detta är det sant liberala och sant KAPITALISTISKA samhället.

Ett kapitalistiskt samhälle är ett samhälle där all egendom är privatägd och där alla mänskliga relationer är frivilliga. Detta förutsätter en rättsstat som skyddar alla individer i lika omfattning mot olika former av tvång; en rättsstat som SKYDDAR de ovan nämnda individuella rättigheterna.

EU:s grundidé med de fyra friheterna – fria rörelser av arbete, kapital, varor och tjänster – är helt i linje med de liberala idealen. Även om dessa friheter i huvudsak är upprätthållna inom EU:s gränser är det sedan en rad andra fri- och rättigheter som EU INTE upprätthåller och som gör (”ny”-)liberaler motståndare till EU. (De fyra friheterna behöver dessutom ingen överstatlig organisation för att upprätthållas – de kan enkelt införas ensidigt av vilket land som helst.)

Här ska du få några orsaker till att vi liberaler INTE omfamnar EU:

* Överstatlighet; omfattande byråkrati som möjliggör och också medför inblandning i angelägenheter som enskilda länder är fullt kapabla att hantera själva.

* Regleringar; med ett starkt individuellt rättsskydd behövs inga detaljregleringar. Dagens svaga skydd för individens fri- och rättigheter både möjliggör och de facto innebär en enorm byråkratisk apparat till ingen nytta. Regleringar innebär klåfingrig inblandning i människors privata angelägenheter och hämmar välfärdsutveckling för alla.

* Penningpolitiken; Euroområdet är stort och förutsättningarna är olika för medlemsländerna. En viss räntenivå är på samma gång fördelaktig och skadlig för olika medlemsländer. En gemensam penningpolitik är kontraproduktiv. Dessutom är centralbanker överflödiga då priset på pengar inte bör sättas av en centralbankskommittee utan av den fria marknaden.

* Protektionism och subventioner; höga tullmurar mot länder utanför EU fördyrar levnadsomkostnaderna för EU-ländernas medborgare genom att göra inhemskt producerade varor och tjänster dyra, samtidigt som det skapar fattigdom i tredje världens länder som gärna skulle vilja sälja sina varor och tjänster till oss inom EU, men som inte kan pga höga tullmurar. Common Agricultural Policy (CAP) är något av det mest skadliga som EU befattar sig med och som direkt medför att folk i fattiga länder kvarhålls i fattigdom och svält.

* Integritetsinskränkningar; EU är sedan en tid inne i en mycket oroväckande fas där grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter håller på att inskränkas.

Människor och marknader är således inte alls är så fria som du vill tro eller ge sken av i din krönika. De ”liberaler” du lyssnade till är knappast några liberaler, eftersom de, liksom de andra svenska riksdagspartiernas företrädare, förespråkar en högskattestat, omfattande arbetsmarknadsregleringar och ett i övrigt förhållandevis svagt rättsskydd för enskilda individer.

Vi liberaler är emot Lissabonfördraget.

Vi liberaler är emot EU i nuvarande utformning.

Vi liberaler är emot EMU.

Vi liberaler står på din sida i kampen mot politikervälde, regleringar och detaljstyrning av människors privata angelägenheter.

Vi står på din sida i kampen om individens fri- och rättigheter.

Mvh,

Ragnar