Varför förespråkar ”de borgerliga” socialism?

2 oktober, 2018

Vänsterpartiet förespråkar socialism i hela samhället. Man eftersträvar en samhällsordning som kommer degenerera i en utveckling likt Venezuelas, likt Sovjetunionens, likt Nordkoreas, likt whatever socialist country you can imagine. 1 av 12 svenskar tycker, ofattbart nog, att en sådan samhällsordning vore fantastiskt bra och eftersträvansvärt.

Mer problematiskt är att den bakomliggande orsaken till den utveckling, som oundvikligen drabbar länder med genomgripande socialism, nämligen PLANEKONOMIN (offentligt finansierad och hårt reglerad, politikerstyrd varu- och tjänsteproduktion), även är en eftersträvansvärd, och central del, av även övriga riksdagspartiers agendor.

Samtliga riksdagspartier tycker att den vänsterpartistiska/venezoelanska/socialistiska ”lösningen” av, i synnerhet, tjänsteproduktion är helt naturlig när det kommer till bl a skola, sjukvård, äldrevård, barnomsorg, pensioner och bostäder.

Varför?

Socialism är destruktivt för hela samhället, men av någon anledning bra (!?) när det gäller specifika sektorer?? Det är ingen tillfällighet att svenska skolelever faller efter i internationella jämförelser, att väntetiderna är katastrofala på akutmottagningarna och att kötiderna till operationer är långa, att äldrevården är eftersatt, att pedagogerna inom barnomsorgen går på knäna, att pensionerna är förolämpande usla och osäkra, att det är långa köer till bostäder i Sverige, etc, etc. Alla dessa problem, och många fler, är symptom på den planekonomiska ”styrningen”, eller regleringarna, av respektive sektor. Och man tror att det bara är att höja skatterna eller att styra om lite skattemedel (mer ”politik”) så löser det sig?

En moderat jag talade med inför valet i en valstuga menade att ”ja, självklart vill vi minska utgifterna. På sikt. Vi ska effektivisera.” Det är ofattbart att sjukdomsinsikten är nära noll, även i det traditionellt mest marknadsliberala partiet i riksdagen.


Centralplanerad produktion leder till brist – Venezuela avskräckande exempel

27 maj, 2009

Att inskränkningar av människors fri- och rättigheter, genom regleringar, subventioner och höga skatter, minskar människors möjligheter att arbeta och skapa välfärd är uppenbart.

Det kan därför inte komma som någon överraskning för någon att de prisregleringar och de förstatliganden av bl a valutan, läkemedelsdistribution, matproduktion och matdistribution som Hugo Chavez genomfört i Venezuela skulle leda till sviktande förtroende för landets valuta (och inflation), samt mat- och läkemedelsbrist.

Som ett brev på posten:

CARACAS, Venezuela — Prices for home appliances have skyrocketed, pharmacies are reporting shortages of drugs and General Motors is planning to stop car production here next month, as measures by the Venezuelan government to conserve dollars ripple through the weakening economy.

”Today, there’s no milk, no rice, no beans, no chicken, no meat, no butter and no cooking oil,” Francisco Quintero said as he shopped at a government store that sells subsidized staples for the poor.

All centralplanerad varu- och tjänsteproduktion lider av det faktum att den individ eller den grupp av individer som, utan naturliga incitament, är satt att allokera resurser till produktionen, omöjligt kan ha en korrekt överblick över faktisk efterfråga. Den enda som har överblick över faktisk efterfråga är den individ eller grupp av individer som har ett faktiskt motiv att göra sin potentiella kund nöjd vid varje enskilt tillfälle. Utan kunden – ingen verksamhet. Detta starka motiv saknar den centralplanerade verksamheten, eftersom den primärt inte står tills svars inför kunden utan inför den som allokerar dess resurser – vanligtvis en grupp politiker.

Det uppstår således alltid en mismatch mellan det centralplanerade utbudet och människors faktiska efterfråga. Denna mismatch leder till misshushållning av resurser, onödigt dyr produktion och köbildning/brist.

En avreglerad, konkurrensutsatt marknad för en specifik vara eller tjänst är effektiv, eftersom vinstmaximeringskravet kräver att företaget hushåller med sina begränsade resurser. Det tvingar företaget att producera i enlighet med faktisk efterfråga. Och det medför också att priset på varan eller tjänsten i stort hamnar ungefär på den faktiska produktionskostnaden inklusive en rimlig vinstmarginal.

Att det nu har uppstått brister på olika läkemedel och matvaror i Venezuela är därför inte konstigt. Det är en naturlig följd av centralplanerad produktion och reglerade marknader.