15 punkter för Sverige

21 februari, 2018

Jag blev inspirerad av Jens Ganmans ”Statsminister för en dag”-åtgärder för att få ordning på Sverige. Mina #15punkterförsverige :

1. Avskaffa majoritetens diktatur och upplös riksdagen. Den fria marknaden är den enda verkliga, och direkta demokratin.

2. Avveckla Riksbanken. Ta bort statlig insättningsgaranti.

3. Avveckla all offentlig produktion av varor och tjänster. I synnerhet välfärdstjänsterna vård, skola och omsorg. Dessa verksamheter är alldeles för viktiga för att tillåtas fortsätta demoleras av offentlig byråkratisk inkompetens och finansiering. Fullständig avreglering av välfärdstjänstesektorerna.

4. Behåll tillsvidare statligt finansierat rättsväsende, polis och militärt försvar. Med ambitionen att detta så småningom också skall finansieras och drivas i frånvaro av stat.

5. Skyddet för individens fri- och rättigheter stärks kraftigt. ALLA individers LIKA rätt till liv, frihet och egendom ska vara vägledande rättsprincip. Alla typer av morallagstiftning avskaffas. Vapenlagar liberaliseras. ”Castle doctrine”.

6. Ta bort alla skatter. Ja, alla. #skattärstöld

7. Kvarvarande statligt finansieringsbehov sker genom frivilliga donationer och lotterier.

8. Avskaffa alla offentliga subventioner och bidrag. De flesta myndigheter kan avvecklas omgående.

9. Avskaffa skolplikt. Tillåt hemundervisning.

10. Den allmänna värnplikten avskaffas. Igen.

11. Migration ska vara fri, men får enbart ske på frivillig inbjudan och med någon individ, något företag eller någon frivillig organisation som ger garantier om integrations- och försörjningsstöd om arbete saknas. Medborgarskap kan medges efter sju års arbete och brottsfrihet.

12. Kraftigt ökad polisiär närvaro i samhället för att få bukt med den accelererande kriminaliteten. I synnerhet i det dryga 60-tal no go-zoner som idag existerar i Sverige. Skärpta straff för vålds- och egendomsbrott. Three strikes and you’re out tillämpas utan undantag.

13. Total avreglering av arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, pensionssystemet.

14. Begär omgående utträde ur EU.

15. Avskaffa samtliga handelshinder (tullar, subventioner, kvoter) – inför fri handel.

Annonser

Högre löner i sjukvården? Kräv fri marknad!

23 januari, 2017

lindstrom_sjuk_humorDet finns en väsentlig del i denna diskussion som utelämnats.

Johnny Magnusson i den länkade artikeln har rätt i att han inte kan ”vifta med en trollstav”. Han är en politiker som är satt att styra över en tjänsteproducerande verksamhet med tilldelad budget av skattemedel.

En politikerstyrd, och skattefinansierad, tjänsteproducerande verksamhet är planekonomisk eller centralstyrd till sin natur. Man producerar inte vad människor (”konsumenter”) behöver/efterfrågar, utan vad politikerna beslutar över deras huvuden att de behöver. De tilldelar resurser enligt stelbenta planer och budgetar som är obsoleta långt innan de träder i kraft och innan de får genomslag i organisationen och möter kunden/patienten. Verksamheterna ÄR ineffektiva och därmed DYRA.

Att tilldela en dylik verksamhet mer medel (kräver omfördelning av andra offentliga medel och/eller högre skatter) löser inte grundproblemet. Kortsiktigt skapar det visst manöverutrymme, men snart är man tillbaka i samma situation igen. Nya sparbeting, som är nödvändiga i ineffektiva verksamheter, håller nere verksamhetsutveckling och personalens löneutveckling.

Den huvudsakliga konsekvensen av den ineffektiva, planekonomiska driften är att verksamheten med tiden konsumerar allt mer skattemedel, vilket dels betyder att andra skattefinansierade verksamheter tilldelas relativt mindre, dels att skatterna höjs, vilket hämmar den generella ekonomiska utvecklingen, som i sin tur minskar skattebasen och förvärrar problemet.

Det är inte enskilda politiker eller partipolitik som är grundproblemet. Grundproblemet är att verksamheterna alls är styrda av politiker och finansierade via skatter. Om man således eftersträvar en långsiktig lösning så bör man helt, eller åtminstone till väldigt stor del, lyfta bort tjänsteproducerande verksamheter från den offentliga sfären.

Om de som är anställda inom vården idag, med all rätt, önskar högre löner och bättre arbetsförhållanden, är den mest rationella vägen att gå för dessa att försöka påverka människor att ifrågasätta den offentliga centralplaneringen och skattefinansieringen.


Vinster i välfärden

2 november, 2016

vivDet är med en stor portion uppgivenhet man tar del av en SIFO-undersökning om svenskars inställning till ”vinstutdelning” i företag verksamma inom välfärdssektorn.

Det är illa nog att folk är så totalt indoktrinerade och marinerade i välfärdssocialism att en stor majoritet är för totalt förbud eller av begränsning av vinstuttag i ”privata företag som är offentligt finansierade, inom vård, skola och omsorg”.

Värre är att det förmodligen är en ännu större majoritet emot att avreglera denna sektor så att antalet företag verksamma inom denna sektor till största delen (eller hellre: samtliga) varken är statligt reglerade eller offentligt finansierade.

Människors socialistiska och kommandoekonomiska preferenser i denna fråga hämmar starkt utvecklingen av svensk vård, skola och omsorg.

Vinstincitament är nödvändigt för att på något sätt effektivisera och kvalitetssäkra utbudet av varor, eller i det här fallet: tjänster.

På en marknad där fri konkurrens råder kan bara ett företag överleva som levererar det som kunden/patienten förväntar sig. Ett företag som inte når upp till kundens/patientens förväntningar riskerar att kunden/patienten väljer ett annat företag för sitt behov nästa gång, samt att rykten eller publika omdömen om dålig/otillräcklig vård, skola eller omsorg styr kunder/patienter till andra företag. Människan står i centrum. Inte systemet.

Frånvaro av vinstincitament innebär att verksamheten inte fokuserar på kunden/patienten utan i stället på att nå en tilldelad politikerbeslutad budget. Kommandoekonomi. Centralplanering. Tänk Sovjetunionen. Systemet står i centrum. Inte människan.

Marknaden är självreglerande. Dåliga företag överlever inte. Bra företag gör det. Dåliga sorteras bort. Bra företag belönas. Vinstincitament är en helt essentiell del av denna process.

Vinst är en förutsättning för att utveckla och förbättra både välfärdstjänsterna och för att utveckla människorna som jobbar i företagen. Det är stor tragik för alla inblandade att människors uppfattningar om detta är så förvrängda.

(Fotnot: Bilden är hämtad från en opinionsundersökning från 2015 som presenterades i Dagens Arena)


Avsaknad av sjukdomsinsikt

22 september, 2016

bidragskatterregleringarVarför lägger storföretag, som exempelvis Ericsson eller Nomad Foods/Findus, ner stora enheter i Sverige?

Det finns inga enskilda faktorer, utan det är givetvis ett resultat av en sammanvägning av flera orsaker. De främsta orsakerna är:

  • Sverige har världens högsta skattetryck. Inkomstskatter, kapitalskatter, energiskatter, punktskatter, etc, etc. Det är ett omfattande batteri av skatter och avgifter på allt. Sverige har till och med skatt på vissa skatter (mervärdesskatt på energiskatt)! Individer ser de samlade pålagorna och kan relativt enkelt inse att det gynnar dem flerfalt att hellre göra karriär utomlands än i Sverige; ju mer högpresterande och potentiellt värdeskapande en individ är, desto större blir belöningen både ekonomiskt och socialt att flytta utomlands. Likaledes blir Sverige oattraktivt för specialiserad utländsk arbetskraft att arbeta i Sverige, till både svenska företags nackdel och till nackdel för det svenska samhället i stort. Ju större del av individers inkomst som staten stjäl genom beskattning, desto lägre värderar individen arbete och desto högre värderar individen fritid. De höga skatterna i Sverige demotiverar människor att arbeta och skapa värde.
  • Detaljregleringar av företag. Politiker älskar att klåfingra. Styrelsesammansättningar, bonusar, arbetsmiljö, handikappanpassning; allt stort och smått är föremål för kostnadspålagor som hämmar företags konkurrenskraft.
  • Arbetsmarknadsregleringar. Det är svårt att både anställa och göra sig av med personal. Anställningstryggheten är chimär då den gör företag mindre konkurrenskraftiga.
  • Reglerad bostadsmarknad. Både destruktiva byggregleringar och hyresregleringar. Dålig rörlighet av arbetskraft mellan städer och regioner försvårar för företag att rekrytera. Dåligt utbud på bostäder driver upp bostadspriser.
  • Svensk utbildning och utbildningsnivå. En skola i förfall, vars problem har sin direkta grund i offentlig styrning (skollagen, regleringar, etc) och finansiering. Kopplingen mellan vad företag önskar från sin blivande arbetskraft och vad som produceras från svenska högskolor och universitet är nära nog obefintlig; de som utbildas är utbildade i genusvetenskap och inte i yrkesförberedande färdigheter.
  • En rättsstat i förfall. Polisen har svår resursbrist, rättssystemet/domstolsväsendet har klara brister. Rådande verklighet driver på marginalen också ut högpresterande individer från Sverige och svenska företag, samt minskar sannolikheten att utländsk specialiserad arbetskraft söker sig till Sverige. Företag ser svårigheter att skydda sin egendom.

”Överraskande”, säger företrädare för socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen, när företag, efter företag, efter företag presenterar nedläggningsplaner och/eller utlandsflytt. Och ”oppositionen” är tyst, eftersom de vare sig avviker från sossarnas systemsyn (enligt punkterna ovan), har några alternativa lösningar eller har någon vilja (!) att ta över.

Väljarna bär ansvaret för denna situation. Det är väljarna som valt denna kader av kompasslösa politiker som förordat den omfattande stat som kräver dessa höga skatter, de omfattande regleringarna som hämmar alla individer och familjer i deras strävan efter ett bättre liv, och som de facto, otvetydigt, leder till den uppgivenhet som följer av nedskärningar inom för människor viktiga samhälls- och välfärdstjänster. Samtliga åtta riksdagspartier förordar nuvarande system, endast med små kosmetiska praktiska skillnader.

Avsaknaden av sjukdomsinsikt bland svenskarna är det som skrämmer mest. Det är nästan lite poetisk rättvisa över att symptomen på ovanstående naturligt leder till missnöje, vilket medför att människor letar efter politiker som kan förändra och man finner Sverigedemokraterna (!), som är mer sossiga än sossarna själva (return to ”folkhemmet”). Mer av samma. Blir säkert bra detta. Good luck.


Svensk polis i fritt fall

16 augusti, 2016

Punkardanne

Polisen har sedan länge sådan brist på resurser att den prioriterar bort en rad centrala saker som är viktiga för att få människor att känna sig trygga i vardagen. Otryggheten sprider sig. Välfärdsstaten slukar enorma summor skattemedel som tränger ut resurstilldelningen till de centrala nattväktarstatsfunktionerna polis, domstolar och försvar. Idag brinner bilar dagligen i Malmö stad, polis och räddningstjänst vågar sig knappt längre in i ett allt större antal stadsområden som blivit ”no go”-zoner där svensk lag inte längre råder, skottlossning läser man om nästan dagligen. Inom några år sprider sig sannolikt gängkriminaliteten till mer välmående stadsdelar och till villaområdena i kranskommunerna runt de större städerna. Tro inte att något av de åtta riksdagspartierna på något avgörande sätt kan vända denna utveckling. Inget av dem vågar ta impopulära beslut gällande välfärdsstaten, vilket betyder att nattväktarstatsfunktionerna kommer att fortsätta att åderlåtas.

Hur känns det att ha sanktionerat denna ordning? Jag frågar er som röstat på något av de åtta riksdagspartierna som samtliga stödjer den svenska välfärdsstaten och högskattesamhället.

Länkar:

Dan Eliasson anser att Sverige ”klarade” sommaren.

Otryggheten sprider sig. Nu även i Älvsjö.

Bilbränder i Malmö.

Polisen i Uppsala underbemannad.

Polisen prioriterar…


Symptom på välfärdsstatens kollaps allt vanligare

12 juli, 2016

Welfarestate2Idag kan två rubriker från det svenska nyhetsflödet sätta ljus på helt naturliga symptom på den svenska välfärdsstaten.

Platsbrist på förlossningsavdelningen på Lunds universitetssjukhus, ett av Sveriges största sjukhus, medförde att en baby dog.

Rekordstor brist på sjuksköterskor, medför att vårdplatser stängs och att i stort sett samtliga landsting har överbeläggningar.

Vården är en central och helig del av den svenska välfärdsstaten. Årtionden av indoktrinering av svenskarna, från tidig ålder, har fått dem att tro att vård måste vara finansierad via skattsedeln och centralplanerad av politiska byråkrater. Man kan verkligen undra varför, eftersom man med enkel logik kan påvisa att en dylik organisation leder till en rad skadliga effekter för i stort sett samtliga inblandade, och i synnerhet för de som ska ta del av vården och de som arbetar med att vårda.

Ovan rubriker skvallrar om brist på resurser och anställda som flyr till bättre förhållanden och löner utomlands. Detta är dock ingen förvånande utveckling, utan är helt normala konsekvenser när man väljer att ha offentligt finansierad och centralstyrd vård, i kombination med hårda arbetsmarknadsregleringar.


”Välfärds”-staten

3 juni, 2016

welfarestate

”Välfärds”-staten…

 

 

 

 

 

 

 

  • …innebär att en mängd tjänster som lika gärna kunde ha varit producerade på en fri marknad i fri konkurrens, och därmed effektivt, produceras genom politikerstyrda, centralplanerade administrationer, och därmed ineffektivt.
  • …vilket medför att verksamheterna över tid både har svårt att hålla uppsatta budgetar och att generera önskad kvalitet.
  • …vilket i sin tur medför att verksamheterna hela tiden kräver större och större resurstillskott från politikernas budgetar, där alternativet är nedskärningar. Och inte sällan i kombination.
  • …vilket betyder att skattetrycket tenderar att öka över tid.
  • …vilket allt annat lika medför att människor på marginalen värderar fritid allt högre och arbete allt lägre. Uttryckt på annat sätt: människors incitament att arbeta minskar.
  • …vilket i kombination med benägenheten för politiker att ständigt hitta på nya hinder (regleringar) för människor att frivilligt avtala om utbyte av värde med varandra också minskar människors vilja att starta nya företag.
  • …vilket med tiden gör det allt svårare för politikerna att öka skattetrycket. Vid någon punkt (som sannolikt är passerad) nås oundvikligen en nivå på skatterna där ytterligare höjd skatt ger LÄGRE skatteintäkter, totalt sett.
  • …vilket medför att trycket på de offentliga verksamheterna att spara, dvs skära ned, eller öka avgiftsfinansieringen, med tiden ökar.
  • …vilket medför att politikerna i sin iver att inte avvika alltför långt ifrån de löften som de gett till sina väljare angående den ”offentliga välfärden”, kannibaliserar på andra offentliga verksamheter, med resultatet att centrala funktioner såsom polis, samhällsskydd i stort, militärt försvar, men även pensioner och andra trygghetssystem får se sina resurstilldelningar och villkor beskurna.
  • …vilket också medför att lagstagad pensionsålder med tiden oundvikligen pressas upp. Reinfeldt flaggade förra året för 75 år, vad blir det om några år, därnäst? 80? Sedan 85?
  • …vilket oundvikligen medför konsekvensen att varje inbetalad skattekrona med tiden medför allt sämre välfärd.
  • …vilket med säkerhet betyder att det på medborgarna påtvingade systemet med välfärdsstaten för all framtid kommer att medföra en negativ spiral enligt ovan; skattehöjningar, nedskärningar, försämrade villkor.

Går det fortfarande att tala om offentlig VÄLFÄRD? Hur mycket mer tål landets arbetande och skattebetalande befolkning? När ska folk inse att roten till det hela inte har att göra med om man röstar in vänstersossar (s+mp+v) eller högersossar (m+c+l+kd) eller sossar (sd) till att administrera den offentliga välfärden? Utan att det hela handlar om hur man enklast möjligt börjar avveckla en offentligt finansierad och producerad välfärd och ersätter den med en privat finansierad och producerad välfärd?