Svensk polis i fritt fall

16 augusti, 2016

Punkardanne

Polisen har sedan länge sådan brist på resurser att den prioriterar bort en rad centrala saker som är viktiga för att få människor att känna sig trygga i vardagen. Otryggheten sprider sig. Välfärdsstaten slukar enorma summor skattemedel som tränger ut resurstilldelningen till de centrala nattväktarstatsfunktionerna polis, domstolar och försvar. Idag brinner bilar dagligen i Malmö stad, polis och räddningstjänst vågar sig knappt längre in i ett allt större antal stadsområden som blivit ”no go”-zoner där svensk lag inte längre råder, skottlossning läser man om nästan dagligen. Inom några år sprider sig sannolikt gängkriminaliteten till mer välmående stadsdelar och till villaområdena i kranskommunerna runt de större städerna. Tro inte att något av de åtta riksdagspartierna på något avgörande sätt kan vända denna utveckling. Inget av dem vågar ta impopulära beslut gällande välfärdsstaten, vilket betyder att nattväktarstatsfunktionerna kommer att fortsätta att åderlåtas.

Hur känns det att ha sanktionerat denna ordning? Jag frågar er som röstat på något av de åtta riksdagspartierna som samtliga stödjer den svenska välfärdsstaten och högskattesamhället.

Länkar:

Dan Eliasson anser att Sverige ”klarade” sommaren.

Otryggheten sprider sig. Nu även i Älvsjö.

Bilbränder i Malmö.

Polisen i Uppsala underbemannad.

Polisen prioriterar…

Annonser

”Välfärds”-staten

3 juni, 2016

welfarestate

”Välfärds”-staten…

 

 

 

 

 

 

 

  • …innebär att en mängd tjänster som lika gärna kunde ha varit producerade på en fri marknad i fri konkurrens, och därmed effektivt, produceras genom politikerstyrda, centralplanerade administrationer, och därmed ineffektivt.
  • …vilket medför att verksamheterna över tid både har svårt att hålla uppsatta budgetar och att generera önskad kvalitet.
  • …vilket i sin tur medför att verksamheterna hela tiden kräver större och större resurstillskott från politikernas budgetar, där alternativet är nedskärningar. Och inte sällan i kombination.
  • …vilket betyder att skattetrycket tenderar att öka över tid.
  • …vilket allt annat lika medför att människor på marginalen värderar fritid allt högre och arbete allt lägre. Uttryckt på annat sätt: människors incitament att arbeta minskar.
  • …vilket i kombination med benägenheten för politiker att ständigt hitta på nya hinder (regleringar) för människor att frivilligt avtala om utbyte av värde med varandra också minskar människors vilja att starta nya företag.
  • …vilket med tiden gör det allt svårare för politikerna att öka skattetrycket. Vid någon punkt (som sannolikt är passerad) nås oundvikligen en nivå på skatterna där ytterligare höjd skatt ger LÄGRE skatteintäkter, totalt sett.
  • …vilket medför att trycket på de offentliga verksamheterna att spara, dvs skära ned, eller öka avgiftsfinansieringen, med tiden ökar.
  • …vilket medför att politikerna i sin iver att inte avvika alltför långt ifrån de löften som de gett till sina väljare angående den ”offentliga välfärden”, kannibaliserar på andra offentliga verksamheter, med resultatet att centrala funktioner såsom polis, samhällsskydd i stort, militärt försvar, men även pensioner och andra trygghetssystem får se sina resurstilldelningar och villkor beskurna.
  • …vilket också medför att lagstagad pensionsålder med tiden oundvikligen pressas upp. Reinfeldt flaggade förra året för 75 år, vad blir det om några år, därnäst? 80? Sedan 85?
  • …vilket oundvikligen medför konsekvensen att varje inbetalad skattekrona med tiden medför allt sämre välfärd.
  • …vilket med säkerhet betyder att det på medborgarna påtvingade systemet med välfärdsstaten för all framtid kommer att medföra en negativ spiral enligt ovan; skattehöjningar, nedskärningar, försämrade villkor.

Går det fortfarande att tala om offentlig VÄLFÄRD? Hur mycket mer tål landets arbetande och skattebetalande befolkning? När ska folk inse att roten till det hela inte har att göra med om man röstar in vänstersossar (s+mp+v) eller högersossar (m+c+l+kd) eller sossar (sd) till att administrera den offentliga välfärden? Utan att det hela handlar om hur man enklast möjligt börjar avveckla en offentligt finansierad och producerad välfärd och ersätter den med en privat finansierad och producerad välfärd?


Kommentar till Robert Skoglund (s)

13 maj, 2009

Följande är en kommentar till Robert Skoglunds (s) debattinlägg i Katrinekolmskuriren , inför det stundande EU-valet.

”Röstar jag blått så vet jag att vi får en högervridning med allt vad der innebär. Mindre trygghet, var och en får klara sig bäst själv och en nedmontering av den allmänna välfärden.”

Trygghet. I min värld är samhällelig trygghet att mina fri- och rättigheter som individ är skyddade; att staten skyddar alla människors rätt till sitt eget liv, sin egen frihet och frukten av sitt arbete. Trygghet är inte att lägga alla ägg i samma korg och lita till att staten för all framtid ser till att försörja en med vård, omsorg, pensioner, osv.

”Försämringar på arbetsmarknaden med en uppluckring av kollektivavtalen, trots vad Reinfeldt säger här hemma. Moderaterna är inget arbetareparti, de är traditionella konservativa som ser till de välbeställdas rätt.”

Jag är inte moderat. Men när man betraktar de svenska riksdagspartierna utifrån är det få saker som skiljer s och m åt. I vissa sakfrågor kan de ha divergerande uppfattningar, men i det stora hela är både s och m väldigt lika varandra i sin övergripande politik. Båda partierna värnar en högskattestat där en stor del av den samlade produktionen av välfärdstjänster sker offentligt. Att det skiljer några tiondelar i fråga om totalt skattetryck dem emellan är ingen avgörande skillnad.

Sedan undrar jag över det kloka i att beskriva moderaterna som konservativa? Konservatism är att bevara det gamla. Om det är något parti som vill vrida klockan tillbaka, med ”återställarpolitik” (åtminstone i retoriken), är det väl s?

”Mindre skatter som leder till en försämrad skola, vård och omsorg hemma i sin egen kommun. Vi borde sluta att prata om skatter som om de vore något hemskt för oss. Det är ju skatterna som är själva kärnan i ett väl och rättvist fungerande samhälle.”

Detta resonemang är hårresande.

Du/ni får det att låta som om skatteuttag i sig själv skulle vara ekonomins smörjmedel. Välfärd måste skapas innan den kan nyttjas. Någon måste arbeta för att skapa ett värde, innan detta värde kan nyttjas för egen eller andras del (frivilligt eller via tvingande omfördelning). Det enda som KAN skapa välfärd är arbete. Att beskatta arbete och kapital är därför helt och hållet kontraproduktivt. Att expropriera (via skatter) delar av frukten av människors arbete minskar incitamenten att arbeta, och ju mindre människor är villiga eller motiverade att arbeta, desto mindre välfärd kan potentiellt skapas. Och ju högre skatterna är, ju högre andel av frukten av människors arbete man exproprierar, desto mindre värde skapas och desto mindre välfärd kan skapas. Skatter är i den verkliga verkligheten, utanför politikernas ”verklighet”, något som faktiskt är ett grus i maskineriet, och alltså raka motsatsen till ”smörjmedel”.

En annan poäng är att offentlig varu- och tjänsteproduktion är ineffektiv. Den obefintliga eller svaga konkurrensutsättningen att resurser slösas. Offentligt producerade varor och tjänster kräver en högre input för varje output. Dessutom är offenliga verksamheter i slutändan styrda av politiker. Finns det verkligen någon som tror att politiker har bättre uppfattning om vad enskilda individer behöver det, när de behöver det, i vilken omfattning och i vilken kvalitet enskilda individer behöver än individerna själva? Denna mismatch är själva orsaken till att centralplanering inte fungerar. Det är slöseri med resurser och innebär att människor, enskilda individer av kött och blod, kommer i kläm.

Sedan är det nedslående att läsa hur ordet ”rättvisa” behandlas. Rättvisa är att behandla alla människor lika; att ge alla individer lika fri- och rättigheter. Att expropriera mer av resultatet av vissa människor än andra är inte rättvist. Att expropriera något från någon utan dess uttryckliga samtycke är inte heller rättvist. De som vill finansiera välfärd kollektivt ska få göra detta, men att tvinga alla att finansiera tjänster som de finner undermåliga eller som de av andra skäl inte vill ha är verkligen inte rättvist.

Jobben först I Europavalet sätter vi jobben först. Ett eget arbete är en förutsättning för personlig utveckling, gemenskap, och frihet att forma sitt eget liv. Vi vill investera i utbildning, forskning och infrastruktur.”

Fler arbeten skapas inte genom att öka skattetrycket. Vill ni skapa arbeten så gå till val på att minska skatterna på arbete och kapital! Och arbeten skapas inte heller av mer politisk styrning.

Klimatinvestera för framtiden En offensiv sammanhållen klimatpolitik ger Sverige och hela Europa nya möjligheter. I Europavalet lyfter vi fram framtidens jobb, välfärd och ekonomiska tillväxt som kan växa fram ur lösningarna på klimatkrisen.”

Exakt vad består ”klimatkrisen” i? Att det de senaste två åren har slagits köldrekord på många platser runt om på Jorden? Att ens försöka styra det komplexa klimatet är det väl bara politiker med hybris som kan få för sig?

Rättvisa arbetsvillkor Framgång kräver bättre arbetsvillkor. I Europavalet betonar vi att Sverige ska konkurrera med kunskap och investeringar i framtidens jobb, inte med lägre löner och dåliga arbetsvillkor.”

Stärk det generella skyddet för individens fri- och rättigheter och ta bort alla regleringar i övrigt. Då finns det förutsättningar att uppnå verklig rättvisa.

Investera i gröna jobb Jobbkrisen måste mötas med investeringar – i Sverige och resten av Europa. Vi måste ta tillvara klimatomställningens möjligheter för att skapa nya jobb och för framtidens hållbara, klimatanpassade ekonomi.”

Floskler utan innehåll. Bättre kan ni, väl?