Det börjar dra ihop sig om presidentposten i USA

1 januari, 2021

Jag när en liten förhoppning inför 2021, specifikt för januari 2021, och det är att Donald Trump sitter kvar som president i USA i ytterligare fyra år. Jag vet att förhoppningen verkligen är liten, och jag är beredd på en besvikelse, men saker sker som kan påverka utgången av räkningen av elektorsröster den 6 januari. Trump har ännu inte erkänt sig besegrad och först den 20 januari vet man antagligen säkert vem som blir president.

Att det amerikanska presidentvalet den 3 november 2020 inte gick rätt till har varit uppenbart sedan rösträkningen stoppades på valkvällen den 3 november och valobservatörerna skickades hem. Under valnatten fortsatte ändå rösträkningen i många valdistrikt och på morgonen den 4 november hade Joe Biden mirakulöst kommit ifatt Trumps ledningar i alla de swingstates som behövdes för att Biden skulle vinna. Det har varit ett koordinerat valbedrägeri där Trumpröster med automatik flippats till Biden, gigantiska röstdumpar på hundratusentals röster med en fullständigt osannolik fördelning mellan Trump/Biden har förekommit och ovanpå detta har många krafter bidragit genom att på alla sätt utnyttja alla de kryphål som finns i delstaternas vallagar till Bidens fördel, samt ett direkt röstfusk, som det finns edsvurna vittnesmål om i tusental. Och ovanpå detta har domstolarna vägrat ta upp de flesta av de stämningsansökningar som lämnats in, av formella skäl, inte av sakskäl. Det är på det hela taget ett fulspel på en astronomisk skala. Att den sidan som representeras av det ”demokratiska” partiet i USA är så fruktansvärt patetisk att man ser som enda möjlighet att slå den andra i ett allmänt val genom fusk säger så mycket om både karaktären och desperationen. Och medströmsmedia tillsammans med Big Tech är i högsta grad delaktiga i detta fulspel genom att censurera legitim kritik mot metoder och faktiskt konstaterat valfusk. Om Biden svärs in den 20 januari kan USA i stället för allmänna val framöver i stället låta det demokratiska partiet tillsammans med de stora medieplattformarnas och nyhetsmediernas ledningar utse president, parlamentariska kammare och HD-ledamöter. Det vore i alla fall ärligt.

Men, nu är det så att det ändå finns en liten, liten sannolikhet att Trump trots allt sitter kvar som president. Det finns flera olika scenarier i vilka man kan hindra demokraterna att stjäla detta val. Och det kommer givetvis mötas av omfattande protester ifrån de medier och medieplattformar som så innerligt vill att de korrumperade demokraterna sitter vid makten och inte republikanerna, eller Trump. Men Trump står i så fall inte för någon valstöld. Han har i så fall bara hindrat en.

Varför är då Trump ett så mycket bättre alternativ än Biden/Harris? Det uppenbara svaret är givetvis att demokraterna, som det uttalade vänsterparti det är, har gått långt mer åt vänster det senaste årtiondet än vad som är hälsosamt för en världsledande ekonomi. Det var på vippen att Bernie Sanders, som till och med karaktäriserat sig själv som uttalad socialist, tog hem den demokratiska nomineringen. Nu lyckades partiledningen manövrera ut Sanders, men Sanders idéer är i högsta grad levande i det demokratiska partiet, och kommer prägla en demokratisk administration. Kamala Harris väntas segla in i Joe Bidens ställe ganska snart och hon är i Sanders kamp. Trump är sannerligen inte perfekt, men han är i alla fall någon som bromsar alla galenskaper som vänsterpolitiker och medieplattformar vill rulla ut. I Trumps frånvaro kommer det antagligen på alla fronter i rask takt. Det vore sannerligen inte önskvärt.


Vi behöver inte staten

4 december, 2020

Händelserna i samband med det amerikanska presidentvalet den 3 november, 2020, stärker mig bara i min uppfattning att staten i kombination med representativ demokrati/republik, som system, är destruktivt.

Att fusk i högsta grad bidragit till Bidens seger (okej, valet är formellt ännu inte avgjort – det finns fortfarande en liten chans att Högsta Domstolen går på Trumplägrets invändningar och ogiltigförklarar resultatet i ett flertal swingstater, men det ändrar inte det principiella) anser jag vara solklart, utifrån de hearings och edsvurna vittnesmål som avgivits i flera av swingstaterna, och utifrån de statistiska analyser som gjorts på de mycket märkliga röstsiffrorna i ett flertal counties.

Men att fusk skulle ske var ingen överraskning. Denna gång var det bara på en stratosfärisk skala (mer uppenbart) då Trump till synes hade en bekväm ledning när rösträknandet plötsligt avbröts på kvällen den 3e november och valobservatörerna skickades hem. På morgonen den 4 november hade sedan Biden på något magiskt sätt gått om Trump. Hade Trumps ledning varit mindre hade fusket inte behövts i lika stor omfattning för att pressa Biden förbi Trump i antal röster i respektive swingstat.

Hur det än är med detaljerna kring fusket är detta dock enbart ett symptom på ett i grunden osunt system.

Staten och parlamentarismen

Staten är våldsmonopol och makten att diktera frihetsinskränkningar för de medborgare som omfattas av staten. I en demokrati/republik läggs den yttersta makten över våldsmonopolet och omfattningen av kontrollen över medborgarna i händer på personer som valts i allmänna val – parlamentarism.

Den makt som staten innehar innebär en berusning för de som väljs in i de salonger som hanterar våldsmonopolets omfattning. Det är lätt att lockas att ge löften om diverse ytterligare regleringar eller ekonomiska fördelar för utvalda intressen. Allt utan personlig risk och på skattebetalarnas bekostnad.

Det basala som krävs för att erhålla mandatperioder av makt är att utfärda löften. Och, som vi tydligt har sett i USA, val- och röstfusk är också ett medel som helgar ändamålet. Det finns ingenting som med tiden begränsar statens omfattning och politikernas makt över medborgarnas enskilda angelägenheter. Staten och korruptionen växer i takt med löftenas omfattning, liksom skattebördorna och inskränkningarna av individernas fri- och rättigheter.

Inte ens i USA, där det finns en konstitution som är till för att begränsa statens maktbefogenheter, går det att hindra staten ifrån att växa.

Kombinationen stat + demokrati/republik är väldigt destruktivt för medborgarna i ett land. Eftersom det inte finns några begränsningar för statens omfattning är det dess öde att fortsätta växa tills den inte kan växa mer och då är medborgarna slutligen underordnade ett totalitärt system. Precis det som ”demokratin” från början var tänkt att vara motsatsen till. Demokrati leder med tiden oundvikligen till kollektiv totalitarism i någon form.

Min slutsats är att det är dags att sluta ge dessa system legitimitet genom att sluta helt att rösta. Inte heller en röst på ”the lesser evil” är i längden hållbart, ty ”the lesser evil” kommer också med tiden att lockas sälja folkets frihet i utbyte mot maktens berusning. Röstningsförfarandet är bara en ritual för att legitimera makt i händer på psykopater. Min tro är att det är bättre att undergräva systemets legitimitet genom att inte delta i dess röstningsritualer, än att marschera mot Helgeandsholmen med brandfacklor och högafflar. När valdeltagandet drar sig under 50% och närmar sig 40% borde väl till och med de korrupta, statsstödsdiande fejkmedierna tillåta sig vädra kritik mot systemet?

Människor behöver inte staten. Vi behöver inte välja människor att bestämma över oss. Vi kan klara av att organisera våra mellanhavanden själva. Utan en statlig mellanhands godkännande. Om vi ger oss själva friheten så fixar vi det! Se: https://www.mises.se/ och https://www.mises.org/

Så, med det sagt: jag har lagt min sista röst i ett parlamentariskt val för all framtid. Hoppas du gör likadant och att ordet sprider sig.

Tack för mig.


Allt sämre välfärd och allt högre skatter

2 december, 2019

Det finns inga ursäkter. De som har röstat in partier till riksdagen som medverkat till detta borde omyndigförklaras. Man kan inte skylla på ”någon annan” eller på medier och/eller politiker som förvridit sanningen. Man har en egen skyldighet, för sin egen och sin familjs framtid, att informera sig om sakförhållanden som påverkar ens omgivning och möjligheter att leva i frihet och trygghet.

Sverige håller på att falla sönder. Vi har haft en offentligt finansierad och offentligt styrd välfärd som, redan innan landet översköljdes av migrantvågen, gick på knäna (ineffektiv, hårt reglerad, politikerstyrd/centralplanerad verksamhet som orsakar budgetproblem -> besparingar + skattehöjningar). Ovanpå en redan omöjlig samhällsorganisation skjuter riksdag + regering ut konsekvenserna av en fullständigt huvudlös invandringspolitik på kommunerna som inte har, eller kommer att ha, något annat val än att kraftigt skära i sina verksamheter ytterligare, samt att parallellt med detta höja skatterna kraftigt. Man knäcker landet.

Jag är principiellt emot offentligt finansierad och offentligt producerad välfärd. Och jag ser gärna en övergång till en ordning där välfärdstjänsterna omgående lyfts bort ifrån den destruktiva offentliga finansieringen och styrningen. Det ser dock nu ut som att man har skapat en situation där staten sannolikt tvingas kasta ut ”välfärden” i privata händer, samtidigt som man tvingar på folket en allmän finansiering av människor som inte kan arbeta och försörja sig själva. Så i stället för låga (eller helst: inga!) skatter så att människor utan problem kan finansiera den privata välfärden med egna medel, tvingas människor inom kort leva med höga skatter och privat välfärd. De som drabbas värst är i vanlig ordning de med sämre möjlighet att arbeta och försörja sig själva. Skandalöst.


Varför förespråkar ”de borgerliga” socialism?

2 oktober, 2018

Vänsterpartiet förespråkar socialism i hela samhället. Man eftersträvar en samhällsordning som kommer degenerera i en utveckling likt Venezuelas, likt Sovjetunionens, likt Nordkoreas, likt whatever socialist country you can imagine. 1 av 12 svenskar tycker, ofattbart nog, att en sådan samhällsordning vore fantastiskt bra och eftersträvansvärt.

Mer problematiskt är att den bakomliggande orsaken till den utveckling, som oundvikligen drabbar länder med genomgripande socialism, nämligen PLANEKONOMIN (offentligt finansierad och hårt reglerad, politikerstyrd varu- och tjänsteproduktion), även är en eftersträvansvärd, och central del, av även övriga riksdagspartiers agendor.

Samtliga riksdagspartier tycker att den vänsterpartistiska/venezoelanska/socialistiska ”lösningen” av, i synnerhet, tjänsteproduktion är helt naturlig när det kommer till bl a skola, sjukvård, äldrevård, barnomsorg, pensioner och bostäder.

Varför?

Socialism är destruktivt för hela samhället, men av någon anledning bra (!?) när det gäller specifika sektorer?? Det är ingen tillfällighet att svenska skolelever faller efter i internationella jämförelser, att väntetiderna är katastrofala på akutmottagningarna och att kötiderna till operationer är långa, att äldrevården är eftersatt, att pedagogerna inom barnomsorgen går på knäna, att pensionerna är förolämpande usla och osäkra, att det är långa köer till bostäder i Sverige, etc, etc. Alla dessa problem, och många fler, är symptom på den planekonomiska ”styrningen”, eller regleringarna, av respektive sektor. Och man tror att det bara är att höja skatterna eller att styra om lite skattemedel (mer ”politik”) så löser det sig?

En moderat jag talade med inför valet i en valstuga menade att ”ja, självklart vill vi minska utgifterna. På sikt. Vi ska effektivisera.” Det är ofattbart att sjukdomsinsikten är nära noll, även i det traditionellt mest marknadsliberala partiet i riksdagen.


Strategi inför valet 2018

20 augusti, 2018

Jag har vansinnigt svårt att bestämma hur jag ska göra med valet 2018.

Ska jag alls rösta? I min bok är demokratin mycket skadlig över tid då systemet innebär att politiker har incitament att lova att staten ska ”ta hand om” medborgarna i allt större utsträckning. Det blir en långsam, utdragen process där socialliberalismen urholkar fri- och rättigheterna tills vi har full socialism och total misär. Ett ständigt ökande skattetryck vittnar om processen. I ett sunt samhälle ska man inte kunna rösta om individuella rättigheter. Ett minskat valdeltagande vore en sund signal till politikerna att det är systemet det är fel på.

Å andra sidan. Givet att man vill ge ”demokratin en chans” och ”ändra systemet inifrån” ligger Klassiskt liberala partiet nära till hands, om man vill ha någorlunda rent samvete. En plattform som till stora delar tilltalar en libertarianskt lagt individ. Samt, de är medvetna om det pågående kulturkriget. Sannolikheten att de kommer till makten och verkligen kan ändra på något i tydligt frihetlig riktning är dock minimal inom överskådlig framtid. En röst till eller från kan i dagsläget kvitta. Tyvärr. Jag hade gärna sett att de nosade på riksdagsspärren, då hade valet varit enklare.

Det nämnda kulturkriget är dock en realitet idag. Sju av åtta riksdagspartier är samtliga i högsta grad medskyldiga till det kaos som råder i förorterna till våra större städer, samt i alla mindre orter runt om i Sverige, vilka påtvingats en kulturellt avvikande befolkning, med ökad otrygghet och hårt belastad offentlig välfärd som följd. Prioritet ett är att först kraftigt bromsa denna utveckling och sedan reversera den. Med nuvarande kulturinvasion är det klar risk att vi inte har några fri- och rättigheter kvar om ett par decennier när den muslimska kulturen i stora delar har tagit över alla delar av samhället. Är SD ett alternativ? Ja, om man omedelbart vill ge ”Sjuklövern” och medierna en knäpp på näsan. Dock tror jag inte SD är något alternativ på sikt, eftersom det är så centralt för dom att återuppbygga folkhemmet. I grunden är de är sossar hela bunten. AfS då? Risken är att de kom upp på banan för sent och därför inte har någon realistisk chans att pressa sig över riksdagsspärren. AfS är visserligen sossiga de också, men är ändå ett klart bättre alternativ än SD, då de har en bättre attityd till skatter och den fria marknaden, samt tydligt agiterar för en återvandringsprocess av individer som inte tillför något produktivt värdeskapande för samhället.

I normala fall hade jag inte röstat alls, men det blir nu sannolikt en röst i ”självförsvar”. Libertarianska värderingar till trots är jag rädd att frihetlighet är något vi enbart kan fortsätta drömma om ifall man inte snabbt gör något radikalt åt den kulturella invasionen som redan på kort sikt innebär potentiellt mycket skadliga konsekvenser för vår västerländskt grundade svenska kultur. Det lutar åt AfS, men vi får se hur vindarna känns när valdagen närmar sig. Det kan vara strategiskt bättre att ge SD rösten i årets val och ge AfS rösten nästa val när de troligen har fått än mer bränsle och medgång som följd av det förväntade parlamentariska kaoset som lär följa efter 2018 års val.


15 punkter för Sverige

21 februari, 2018

Jag blev inspirerad av Jens Ganmans ”Statsminister för en dag”-åtgärder för att få ordning på Sverige. Mina #15punkterförsverige :

1. Avskaffa majoritetens diktatur och upplös riksdagen. Den fria marknaden är den enda verkliga, och direkta demokratin.

2. Avveckla Riksbanken. Ta bort statlig insättningsgaranti.

3. Avveckla all offentlig produktion av varor och tjänster. I synnerhet välfärdstjänsterna vård, skola och omsorg. Dessa verksamheter är alldeles för viktiga för att tillåtas fortsätta demoleras av offentlig byråkratisk inkompetens och finansiering. Fullständig avreglering av välfärdstjänstesektorerna.

4. Behåll tillsvidare statligt finansierat rättsväsende, polis och militärt försvar. Med ambitionen att detta så småningom också skall finansieras och drivas i frånvaro av stat.

5. Skyddet för individens fri- och rättigheter stärks kraftigt. ALLA individers LIKA rätt till liv, frihet och egendom ska vara vägledande rättsprincip. Alla typer av morallagstiftning avskaffas. Vapenlagar liberaliseras. ”Castle doctrine”.

6. Ta bort alla skatter. Ja, alla. #skattärstöld

7. Kvarvarande statligt finansieringsbehov sker genom frivilliga donationer och lotterier.

8. Avskaffa alla offentliga subventioner och bidrag. De flesta myndigheter kan avvecklas omgående.

9. Avskaffa skolplikt. Tillåt hemundervisning.

10. Den allmänna värnplikten avskaffas. Igen.

11. Migration ska vara fri, men får enbart ske på frivillig inbjudan och med någon individ, något företag eller någon frivillig organisation som ger garantier om integrations- och försörjningsstöd om arbete saknas. Medborgarskap kan medges efter sju års arbete och brottsfrihet.

12. Kraftigt ökad polisiär närvaro i samhället för att få bukt med den accelererande kriminaliteten. I synnerhet i det dryga 60-tal no go-zoner som idag existerar i Sverige. Skärpta straff för vålds- och egendomsbrott. Three strikes and you’re out tillämpas utan undantag.

13. Total avreglering av arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, pensionssystemet.

14. Begär omgående utträde ur EU.

15. Avskaffa samtliga handelshinder (tullar, subventioner, kvoter) – inför fri handel.


Valutfall 2018

18 december, 2017

Önskemål om utfall av riksdagsvalet 2018:
1. Valdeltagandet blir så lågt att talmannen tvingas konstatera att befolkningen ratat det representativa majoritetsdiktaturexperimentet. Konungen upplöser Riksdagen (i strid med grundlagen 🙂 ). Direktdemokrati, dvs fria och avreglerade marknader, införs. Önska får man ju. 🙂
2. Folkpartiet (”Liberalerna”) åker ur. Förbudspartiet och den individuella frihetens fiendeparti nummer ett. Kommunisterna på den mer extrema vänsterkanten är i alla fall öppna med att de är antiliberala, men Folkpartiets falska marknadsföring där man påstår sig vara det man verkligen inte är ska bara inte belönas. Folkpartiet ”liberalerna” är samma eufemism som ”Demokratiska Folkrepubliken Nordkorea”.
3. FI erhåller 3.9% av rösterna och faller på målsnöret. Några av vattenmelonerna som röstat på miljöpartiet lägger nu sin röst på FI, men det räcker inte.
4. Miljöpartiet erhåller 0% av rösterna och åker äntligen ur. Den katastrofala regeringsperioden knäckte till slut partiet för gott.
5. Sossarna (ja, samtliga åtta riksdagspartier är ju i praktiken sossar i nuvarande riksdag, men jag avser de som var först med folkhemssocialismens tanke: Socialdemokratiska arbetarepartiet) gör sitt sämsta val någonsin. Någon rimlighet måste det väl ändå vara i att den sämsta svenska regeringen någonsin bestraffas för det?
6. Moderaterna bestraffas för sitt velande och att man fortsätter med den totalt huvudlösa ”öppna hjärtan”-politiken.
7. SD erhåller över 30% och ger de andra partierna en rejäl näsbränna. Inte för att jag tycker SD är bra (de är folkhemssossar, som alla de andra), men någonstans har de andra partierna så totalt förnedrat sig själva i godhetssignalerande att styrkeställningarna sossepartierna emellan i någon mån förtjänar att ändras.
8. Centern? Skakar bara på huvudet. Annie Lööf. Där fanns en gång SÅ stort hopp. SÅ platt det föll till marken.

BREAKING NEWS: Koldioxid ej huvuddrivare av klimatet!

17 oktober, 2017

 

Källa: NoTricksZone.

Detta är centralt i hela industrin kring att göra koldioxid till en klimatbov. Efter larmet om att koldioxid skulle kunna vara en huvudorsak till en antropogent skapad global uppvärmning, har mängder av studier gjorts och publicerats som undersöker sambandet. Från att initialt ha pekat på att larmen var påkallade, har studierna i allt högre grad visat att sambandet närmar sig noll, dvs att koldioxidens roll i en antropogent skapad uppvärmning inte är i närheten av den magnitud som varnades för initialt. Det är absolut fortfarande möjligt att människan orsakar någon form av global temperaturhöjning, och att koldioxid har en viss påverkan, men det förefaller allt mindre troligt att koldioxid har den huvudroll i denna process som implicerats i de initiala larmen.

Tänk på implikationerna av detta.


Klimatföreläsning med Martin Hedberg

7 april, 2017

Martin Hedberg, välkänd TV-meteorolog. Föredrag med titeln ”Klimat i förändring” och med undertiteln ”Spelar det någon roll?”

Lite reflektioner efter att ha fått dryga 24h att smälta ( 🙂 ) Martin Hedbergs syn på klimatet.

Jag har lyssnat på många föredrag om klimatet. Jag menar många. Både från de som är alarmister och från de som har en mer skeptisk hållning till magnituden av koldioxidens inverkan på klimatet lokalt och globalt.

Det här överträffade allt hittills i fråga om extrem alarmism. Allt.

Jag har t ex först nu stött på någon som menar att best case när det gäller havsnivåhöjning är +25 meter kommande 5000 år. Best case. Mest sannolika, enligt Hedberg, landar på 50+ meter. Hedbergs base case ligger ovanför worst, worst case enligt IPCC AR5! Och IPCC är alarmister! Inte minst mot bakgrund av att uppmätt temperaturutveckling inte alls följt ensemblescenarierna och levererat långt under befarad temperatur. Men Hedberg toppar detta, med skruv!

Hedberg uttryckte det som att det redan detta sekel i princip är odiskutabelt att den globala havsnivån stiger ”en meter eller mer. Kanske tre”.

Men vi sätter Hedbergs presentation i en kontext. Vi har med stor sannolikhet haft stigande temperaturer globalt sedan åtminstone den ”lilla istiden” på 1700-talet. Vad kan man förvänta sig då? Jo, varmare atmosfär ger varmare vatten och varmare vatten expanderar, därav en stigande havsnivå. I tillägg avger ett varmare hav koldioxid, vilket ökar koldioxidhalten i atmosfären. Värt att ha i bakhuvudet under hela klimatdiskussionen är med andra ord att redan i grunden stiger koldioxidhalten i atmosfären på grund av en långsiktig, flerhundraårig trend. Den från människan tillförda koldioxiden till atmosfären ska adderas till grundtillförseln.

Här är nuvarande havsnivåutveckling, färskt från climate4you, officiell data. Först sammanvägd data från ett flertal mätpunkter globalt sedan 1900-talets början:

Notera den stigande trenden. Dock ingen acceleration. Sedan satellituppmätta havsnivåer, sedan 1992 (finns inga satellitdata tidigare än så):

Dvs, återigen en jämn stigning, men ingen synbar acceleration. Om kommande 80 år ska se 1-3 meter havsnivåhöjning, borde man inte ha sett i alla fall en antydan till acceleration redan i dagens data?

IPCC talar om kanske 60-65 cm som ett basscenario i sin ”AR5”-rapport (5th Assessment Report). Alltså den senaste rapporten som sammanställdes 2009. Värt att tillägga är också att uppmätt temperaturhöjning inte är i närheten av de scenarier som IPCC befarat. Detta talar ytterligare emot Martin Hedbergs extrem-extrema klimatscenarie.

Fair enough. Det är kanske möjligt att Martin Hedbergs huvudscenarie har en matematisk sannolikhet >0. Den måste då bygga på att den globala medeltemperaturen accelererar ordentligt. Och det måste den göra redan i närtid, de närmaste kommande åren, för att havsnivåerna ska ha skuggan av en chans (risk!) att nå de nivåer som Martin Hedberg befarar. Det återstår att se. Dagsaktuell satellituppmätt atmosfärisk temperaturstatistik här:

Det återstår också att se om de förstärkningseffekter kickar in som Martin räknar med, dvs att vi snart når en ”tipping point” där koldioxiden samverkar med minskat albedo, minskad mängd svaveldioxidpartiklar och ökad halt metangas i atmosfären och vi får en ”runaway global warming”. Återstår att se. Tillåt mig tvivla. Tillåt mig också tvivla på att spårgasen koldioxid har den huvudroll för den globala temperaturen, som de mest alarmistiska klimatpredikarna hävdar.

De KAN ha rätt. Absolut. Men med hänvisning till Ockhams rakkniv-analogin, vad är mest sannolikt? Jordens klimat har varit självreglerande i miljarder år. Koldioxidhalterna har varit betydligt högre än de är nu. Varför skulle inte Jorden kunna självreglera sig igen?

Fair enough igen: Människan har på geologiskt kort tid ökat koncentrationen av koldioxid i atmosfären. Men även om ökningen ser dramatisk ut just nu så är förändringen inte jätteunik. Koldioxidhalterna har stigit betydligt mer i förhistorisk tid än den har nu. Och till betydligt högre nivåer. Visserligen kanske inte på så kort tid, men ändå. Och märk väl, det råder inte konsensus om att koldioxiden har den huvudroll för Jordens medeltemperatur som förs fram av superalarmisterna.

Martin Hedberg presenterar homogeniserad temperaturdataserie.

Och på tal om temperaturen. Den temperaturdata som Hedberg hänger upp hela sitt case på är en så kallad ”homogeniserad dataserie” av sammanställda mätdata från ett antal platser runt om på Jorden. Som emanerar från den klimatalarmistiska delen av NASA där Michael ”hockey stick” Mann och osympatiske Gavin Schmidt huserar. Agendan där är välkänd.

Vad är då en ”homogeniserad” temperaturdataserie? Jo, det betyder att man har manipulerat dataserierna för att kompensera för en rad saker, t ex att omgivningen runt mätstationen ändrats under åren pga människans bebyggelser; man har alltså gjort justeringar av datan. Det kan man väl göra. Urban Heat Island-effekten (UHI) är välkänd och väldokumenterad. Men det som är intressant i sammanhanget är att det finns många dataserier som inte uppvisar den accelererande temperaturhöjning som av någon märklig anledning uppstår i NASAs justerade dataserie.

1979 började man mäta temperaturen i atmosfären med satellit. Den datan uppvisar inte samma typ av acceleration som existerar i NASAs homogeniserade marktemperaturdataserie. Man kan se att temperaturen stigit, men med tanke på att 1970-talet var ett ganska kallt årtionde globalt (i TIME Magazine hade man en känd cover där man frågade sig om en ny istid var på gång) är det inte helt överraskande att man har en viss stigande trend sedan dess. Dessutom är den längre trenden sannolikt också stigande sedan 1700-talet, då det omvittnat och dokumenterat var kallare, åtminstone på norra halvklotet (och därmed sannolikt också på södra halvklotet, men det finns för få dokumenterade observationer för att styrka det säkert).

En annan märklig sak med NASAs homogeniserade temperaturdataserie är att 1930-talet var ett ganska varmt årtionde. I Sverige slogs t ex värmerekordet i Ulltuna i Uppland på 38 grader 1933 och tangerades i Målilla i Småland 1947. Dessa rekordnoteringar, liksom många amerikanska temperaturrekordnoteringar under 1930-talet, står sig än idag, trots global ”rekordvärme”. Det generellt, och förmodat, varmare 1930-talet syns visserligen i NASAs serie, men rimligen borde temperaturen vara åtminstone i linje med dagens. Och det kan också ha varit varmt i början av 1900-talet då Roald Amundsen lyckades ta sig genom Nordvästpassagen 1906, vilket bara är möjligt när Arktis isutbredning är väldigt liten. Eller så berodde isutbredningen 1906 på gynnsamma strömmar vid det tillfället. Man vet inte riktigt. Klart är att Arktis is har varierat stort även innan människan hade någon möjlighet att på allvar påverka den globala medeltemperaturen. Det finns anledningar att på goda grunder misstänka att NASA har ”homogeniserat” bort lite väl mycket av värmen under första halvan av 1900-talet och accentuerat värmen under de senaste 50-60 åren och i synnerhet de senaste 30 åren. Allt för att få till en så hockeyklubb-liknande temperaturutveckling som möjligt. En purfärsk sammanställning av en del frågor kring den manipulerade temperaturdatan här.

Och visst, man kan dividera fram och tillbaka om vad som driver det globala klimatsystemet. Och det finns säkert ett visst fog att vara vaksam mot snabba förändringar kommande år om de nu inträffar. Men för att sätta Martin Hedbergs presentation i ett perspektiv, och som han själv faktiskt sade, spelar det någon roll? För oavsett så kommer havsnivåerna, enligt Hedberg, att stiga minst 25 meter, sannolikt 50 meter, kommande 5000 år och 1-3 meter redan de närmaste 80 åren. Och vi kan inte göra ett jäkla skit åt det. Koldioxiden finns redan i atmosfären och människan har mer fossila bränslen att förbränna så koldioxidhalten kommer fortsätta öka innan den börjar minska när mängden förbränningsbart kol så småningom minskar. Det är med andra ord kört, om man tror på koldioxiden som huvuddrivare av klimatsystemet.

Eller? Ingen som vill tänka tanken att oavsett om Martin Hedberg har rätt eller om Judith Curry eller Roy Spencer eller John Christy (för att nämna några av de klimatforskare som publikt uttryckt skepsis mot koldioxidens roll i det globala klimatsystemet) har rätt så är det bästa vi kan göra att ge oss själva så bra förutsättningar som möjligt att anpassa oss efter de förändringar som faktiskt sker (vare sig det handlar om stigande eller sjunkande temperatur, eller stigande eller sjunkande havsnivåer)?

Och hur då då?

Frihet. Ju friare människor är att skapa värde för sig själva och andra, ju friare människor är att utbyta producerat värde med varandra, desto större samlat välstånd och ekonomisk frihet har både individer och lokalsamhällen att med tekniska hjälpmedel och innovationer möta de utmaningar som man ställs inför.

Dagens politiska klimatdebatt handlar om raka motsatsenAlla klimatkonferenser och all klimat-”politik” handlar om att minska individers frihet, att omfördela och subventionera och att reglera och beskatta. Helt och hållet kontraproduktivt. Det gör oss bara mer sårbara.

Påtagligt är också de religiösa undertonerna, både hos moderatorn (som satte nivån i presentationen av Martin Hedberg då vi nu skulle få höra om ”riktiga fakta, inte åsikter”), hos föreläsaren i sin roll som uppfordrande predikare och bland en del tydligt frälsta åhörare. En av åhörarna sa faktiskt uttryckligen att ”[skeptikerna] borde inte ifrågasätta. Det borde vara förbjudet!”. Jag skojar inte! Om man vill kalla klimatforskningen för vetenskaplig, kan man inte kalla kritiker av hypotesen öknamn (”förnekare”) och förbjuda åsikter (censur). Det kanske i slutändan visar sig att alarmisterna har rätt. Den möjligheten finns. Men genom sitt ovetenskapliga och icke-ödmjuka beteende drar man ett löjets skimmer över hela klimatforskningsområdet. Om man vill tas på allvar måste man också bemöta invändningar på allvar och med ödmjukhet.

My 5 cents.


Brexit, Trump och Sverigedemokraterna

22 november, 2016

Senaste opinionsmätningen från Sentio:

Moderaterna 20,5 (19,5)
“Liberalerna” 4,8 (5,9)
Centerpartiet 8,1 (8,7)
Kristdemokraterna 3,4 (4,1)

Socialdemokraterna 20,8 (23,5)
Vänsterpartiet 9,1 (9,7)
Miljöpartiet 3,0 (2,4)

Sverigedemokraterna 25,0 (21,7)

Fi 3,4 (2,4)
Piratpartiet 1,4 (1,9)

dividedpopulationJag vet. Nyheter Idag. Men ändå. Min tro är att Sentios siffror fångar verkligheten i större grad än exempelvis Sifos. Och förmodligen underskattas till och med SDs siffror. Och trenden är mycket tydlig.

Samma typ av effekt som ledde till Brexit och samma typ av effekt som ledde till valet av Trump, medför att SD stormar mot egen majoritet relativt snart. Etablissemangseliten tycks oförtrutet fortsätta att fatta beslut vars konsekvenser inte är märkbara för dem själva i sina elfenbenstorn, men desto mer påtagliga för alla andra som inte tillbringar all sin tid i stadskärnorna eller i villakommunerna. Det kommer märkas tydligt i riksdagsvalet 2018.

MP har förmodligen (förhoppningsvis) redan tabbat ut sig för gott. KD kommer få mycket svårt att nå 4%-spärren. Och ”Liberalerna” kommer sannolikt att få kämpa hårt för att klara gränsen också. Bli inte förvånad om SD nosar på 40% redan 2018. Bli inte förvånad om m + s tillsammans inte ens når 30%. Kanske blir en koalition med m + c + s för att med ett nödrop stjäla majoriteten från SD? Fyra år till av parlamentariskt kaos och fyra ytterligare år av samma. Ytterligare en mandatperiod med bedriften att ignorera och förarga folk ännu mer utanför stadskärnorna och villaområdena. Reaktionen 2022 blir kanske att vi bara har tre partier kvar i riksdagen. Och med SD i klar egen majoritet.

Se det inte som en prognos. Se det som ett fullt möjligt scenario.

Jag undrar när godhetsapostlarna på Aftonbladets ledarsidor eller på SVTs eller TV4s redaktioner inser att deras Potemkinkuliss till verklighetsuppfattning är vad som har skapat det monster vars framväxt som man så innerligt velat förhindra? Vilken händelse kommer att utlösa?