Strategi inför valet 2018

20 augusti, 2018

Jag har vansinnigt svårt att bestämma hur jag ska göra med valet 2018.

Ska jag alls rösta? I min bok är demokratin mycket skadlig över tid då systemet innebär att politiker har incitament att lova att staten ska ”ta hand om” medborgarna i allt större utsträckning. Det blir en långsam, utdragen process där socialliberalismen urholkar fri- och rättigheterna tills vi har full socialism och total misär. Ett ständigt ökande skattetryck vittnar om processen. I ett sunt samhälle ska man inte kunna rösta om individuella rättigheter. Ett minskat valdeltagande vore en sund signal till politikerna att det är systemet det är fel på.

Å andra sidan. Givet att man vill ge ”demokratin en chans” och ”ändra systemet inifrån” ligger Klassiskt liberala partiet nära till hands, om man vill ha någorlunda rent samvete. En plattform som till stora delar tilltalar en libertarianskt lagt individ. Samt, de är medvetna om det pågående kulturkriget. Sannolikheten att de kommer till makten och verkligen kan ändra på något i tydligt frihetlig riktning är dock minimal inom överskådlig framtid. En röst till eller från kan i dagsläget kvitta. Tyvärr. Jag hade gärna sett att de nosade på riksdagsspärren, då hade valet varit enklare.

Det nämnda kulturkriget är dock en realitet idag. Sju av åtta riksdagspartier är samtliga i högsta grad medskyldiga till det kaos som råder i förorterna till våra större städer, samt i alla mindre orter runt om i Sverige, vilka påtvingats en kulturellt avvikande befolkning, med ökad otrygghet och hårt belastad offentlig välfärd som följd. Prioritet ett är att först kraftigt bromsa denna utveckling och sedan reversera den. Med nuvarande kulturinvasion är det klar risk att vi inte har några fri- och rättigheter kvar om ett par decennier när den muslimska kulturen i stora delar har tagit över alla delar av samhället. Är SD ett alternativ? Ja, om man omedelbart vill ge ”Sjuklövern” och medierna en knäpp på näsan. Dock tror jag inte SD är något alternativ på sikt, eftersom det är så centralt för dom att återuppbygga folkhemmet. I grunden är de är sossar hela bunten. AfS då? Risken är att de kom upp på banan för sent och därför inte har någon realistisk chans att pressa sig över riksdagsspärren. AfS är visserligen sossiga de också, men är ändå ett klart bättre alternativ än SD, då de har en bättre attityd till skatter och den fria marknaden, samt tydligt agiterar för en återvandringsprocess av individer som inte tillför något produktivt värdeskapande för samhället.

I normala fall hade jag inte röstat alls, men det blir nu sannolikt en röst i ”självförsvar”. Libertarianska värderingar till trots är jag rädd att frihetlighet är något vi enbart kan fortsätta drömma om ifall man inte snabbt gör något radikalt åt den kulturella invasionen som redan på kort sikt innebär potentiellt mycket skadliga konsekvenser för vår västerländskt grundade svenska kultur. Det lutar åt AfS, men vi får se hur vindarna känns när valdagen närmar sig. Det kan vara strategiskt bättre att ge SD rösten i årets val och ge AfS rösten nästa val när de troligen har fått än mer bränsle och medgång som följd av det förväntade parlamentariska kaoset som lär följa efter 2018 års val.


Öppet brev till Olle Ljungbeck

7 maj, 2009

Följande är en kommentar till Olle Ljungbeck, efter dagens publicerade krönika på GD.se.

Hejsan Olle!

Det var en intressant krönika du skrev (”Husbondens röst”). Jag gillar särskilt att du tar strid för oss liberalers kamp mot EU:s inskränkningar av individers/arbetares rättigheter gentemot både stater och företag. Jag vill dock starkt opponera mig mot din beskrivning av EU som ”ett extremt marknadsliberalt projekt”. Det är helt enkelt inte sant.

Vi liberaler (en del envisas att ge oss epitetet ”ny-”, men ingen kan förklara vad skillnaden mellan en liberal och en nyliberal är så det är tydligen bara ett skällsord numera från den extrema vänsterkantens agitatorer) är för starka individuella rättigheter, dvs ett samhälle där ALLA individer åtnjuter ett STARKT rättsskydd för att upprätthålla LIKA rätt till sitt eget liv, rätt till sin egen frihet och rätten till frukten av sitt eget arbete.

Ett dylikt samhälle, med ett starkt individuellt rättsskydd, innebär att ingen människa, eller sammanslutning av människor, har rätt att suga ut en annan människa, eller en annan sammanslutning av människor. Ett dylikt samhälle innebär att ingen människa, eller sammanslutning av människor, har rätt att förslava en annan människa, eller en annan sammanslutning av människor. Ett dylikt samhälle innebär att ingen människa, eller sammanslutning av människor, har rätt att parasitera på en annan människa, eller en annan sammanslutning av människor.

Detta är det sant liberala och sant KAPITALISTISKA samhället.

Ett kapitalistiskt samhälle är ett samhälle där all egendom är privatägd och där alla mänskliga relationer är frivilliga. Detta förutsätter en rättsstat som skyddar alla individer i lika omfattning mot olika former av tvång; en rättsstat som SKYDDAR de ovan nämnda individuella rättigheterna.

EU:s grundidé med de fyra friheterna – fria rörelser av arbete, kapital, varor och tjänster – är helt i linje med de liberala idealen. Även om dessa friheter i huvudsak är upprätthållna inom EU:s gränser är det sedan en rad andra fri- och rättigheter som EU INTE upprätthåller och som gör (”ny”-)liberaler motståndare till EU. (De fyra friheterna behöver dessutom ingen överstatlig organisation för att upprätthållas – de kan enkelt införas ensidigt av vilket land som helst.)

Här ska du få några orsaker till att vi liberaler INTE omfamnar EU:

* Överstatlighet; omfattande byråkrati som möjliggör och också medför inblandning i angelägenheter som enskilda länder är fullt kapabla att hantera själva.

* Regleringar; med ett starkt individuellt rättsskydd behövs inga detaljregleringar. Dagens svaga skydd för individens fri- och rättigheter både möjliggör och de facto innebär en enorm byråkratisk apparat till ingen nytta. Regleringar innebär klåfingrig inblandning i människors privata angelägenheter och hämmar välfärdsutveckling för alla.

* Penningpolitiken; Euroområdet är stort och förutsättningarna är olika för medlemsländerna. En viss räntenivå är på samma gång fördelaktig och skadlig för olika medlemsländer. En gemensam penningpolitik är kontraproduktiv. Dessutom är centralbanker överflödiga då priset på pengar inte bör sättas av en centralbankskommittee utan av den fria marknaden.

* Protektionism och subventioner; höga tullmurar mot länder utanför EU fördyrar levnadsomkostnaderna för EU-ländernas medborgare genom att göra inhemskt producerade varor och tjänster dyra, samtidigt som det skapar fattigdom i tredje världens länder som gärna skulle vilja sälja sina varor och tjänster till oss inom EU, men som inte kan pga höga tullmurar. Common Agricultural Policy (CAP) är något av det mest skadliga som EU befattar sig med och som direkt medför att folk i fattiga länder kvarhålls i fattigdom och svält.

* Integritetsinskränkningar; EU är sedan en tid inne i en mycket oroväckande fas där grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter håller på att inskränkas.

Människor och marknader är således inte alls är så fria som du vill tro eller ge sken av i din krönika. De ”liberaler” du lyssnade till är knappast några liberaler, eftersom de, liksom de andra svenska riksdagspartiernas företrädare, förespråkar en högskattestat, omfattande arbetsmarknadsregleringar och ett i övrigt förhållandevis svagt rättsskydd för enskilda individer.

Vi liberaler är emot Lissabonfördraget.

Vi liberaler är emot EU i nuvarande utformning.

Vi liberaler är emot EMU.

Vi liberaler står på din sida i kampen mot politikervälde, regleringar och detaljstyrning av människors privata angelägenheter.

Vi står på din sida i kampen om individens fri- och rättigheter.

Mvh,

Ragnar