15 punkter för Sverige

21 februari, 2018

Jag blev inspirerad av Jens Ganmans ”Statsminister för en dag”-åtgärder för att få ordning på Sverige. Mina #15punkterförsverige :

1. Avskaffa majoritetens diktatur och upplös riksdagen. Den fria marknaden är den enda verkliga, och direkta demokratin.

2. Avveckla Riksbanken. Ta bort statlig insättningsgaranti.

3. Avveckla all offentlig produktion av varor och tjänster. I synnerhet välfärdstjänsterna vård, skola och omsorg. Dessa verksamheter är alldeles för viktiga för att tillåtas fortsätta demoleras av offentlig byråkratisk inkompetens och finansiering. Fullständig avreglering av välfärdstjänstesektorerna.

4. Behåll tillsvidare statligt finansierat rättsväsende, polis och militärt försvar. Med ambitionen att detta så småningom också skall finansieras och drivas i frånvaro av stat.

5. Skyddet för individens fri- och rättigheter stärks kraftigt. ALLA individers LIKA rätt till liv, frihet och egendom ska vara vägledande rättsprincip. Alla typer av morallagstiftning avskaffas. Vapenlagar liberaliseras. ”Castle doctrine”.

6. Ta bort alla skatter. Ja, alla. #skattärstöld

7. Kvarvarande statligt finansieringsbehov sker genom frivilliga donationer och lotterier.

8. Avskaffa alla offentliga subventioner och bidrag. De flesta myndigheter kan avvecklas omgående.

9. Avskaffa skolplikt. Tillåt hemundervisning.

10. Den allmänna värnplikten avskaffas. Igen.

11. Migration ska vara fri, men får enbart ske på frivillig inbjudan och med någon individ, något företag eller någon frivillig organisation som ger garantier om integrations- och försörjningsstöd om arbete saknas. Medborgarskap kan medges efter sju års arbete och brottsfrihet.

12. Kraftigt ökad polisiär närvaro i samhället för att få bukt med den accelererande kriminaliteten. I synnerhet i det dryga 60-tal no go-zoner som idag existerar i Sverige. Skärpta straff för vålds- och egendomsbrott. Three strikes and you’re out tillämpas utan undantag.

13. Total avreglering av arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, pensionssystemet.

14. Begär omgående utträde ur EU.

15. Avskaffa samtliga handelshinder (tullar, subventioner, kvoter) – inför fri handel.

Annonser

Läget i Spanien akut

22 juli, 2012

Utvecklingen i Spanien är intressant och troligtvis ganska vägledande för resten av Europa.

Spaniens budgetunderskott är stort och stigande. Något MÅSTE göras. För varje dag som regeringen inte agerar blir de spanska räntorna allt högre, låneskulden accelererar och budgetsituationen än värre. Det sista man vill göra som politiker är att skära i de offentligt tillhandahållna tjänster som man har blivit valda på, dvs löften om att finansiera inte bara statens fullt moraliska och legitima uppgifter, dvs försvaret av individens rättigheter, utan ÄVEN utfästelser om att tillhandahålla välfärdstjänster ”gratis” eller starkt subventionerat för landets invånare. Det är de senare utfästelserna och associerade utgifter som nu kväver inte bara den spanska ekonomin utan även många andra ekonomier.

Den spanska finansministern ser avgrunden framför sig. Han vädrade förslag om att chockhöja skatter i Spanien, i synnerhet skatter på företag och finansiella transaktioner. Svaret på detta är givetvis att spanska företag inte bara hotar att flytta sin verksamhet utanför Spaniens gränser, utan de kommer faktiskt att göra det också ifall det blir verklighet. Detta visar att välfärdsstaten börjar nå vägs ände, precis som vi välfärdsstatskritiker länge hävdat. Att låna ytterligare för att betala skulder säger sig självt att det inte är någon lösning, ens kortsiktigt. Att kraftigt höja skatterna för att få bukt med budgetunderskottet är inte heller möjligt, visar det sig, då det slår undan skattebasen och förvärrar läget.

Slutsatsen är att den enda vägen att få bukt med de skenande skulderna är att minska utgifterna. Det offentliga måste överge finansieringen av sådana tjänster som marknaden kan tillhandahålla på egen hand; sådana tjänster som politikerna till övervägande del sitter invalda i sina respektive parlament på grundval av; sådana tjänster som innebär att staten eller det offentliga utfäster sig att sörja för människors välfärd i olika utsträckning. Det är sådana utfästelser som har sänkt staternas ekonomier.

Politiker, tillsammans med sina väljare, har intecknat landets invånares framtid, genom lån som morgondagens generationer ska betala, för att ”ge” människor välfärd idag. Men nu är verkligheten sådan att omfattningen av skulderna innebär att nya skulder inte bara drabbar framtida generationer, utan även nu levande arbetande och skattebetalande människor. Verkligheten går inte att undfly.

Läget är akut och kräver drastiska ändringar. Det går inte att fortsätta på inslagen väg. Det är dags för staten att återgå till att finansiera sina legitima kärnuppgifter, dvs skyddet av människors liv, frihet och egendom. I detta ingår att tillhandahålla skydd mot våld, genom polis och militärt försvar, och ett avtalsrättsligt förvar genom domstolar. I detta ingår INTE att ”ge” människor rätt till något på någon annans bekostnad. Ju förr BÅDE dagens politiker och de som väljer politikerna inser detta, desto snabbare går det att lösa problemet med staternas skenande budgetunderskott.


Kris för kapitalismen? Eller för kollektivismen?

26 oktober, 2011

Björn Wiechel, ordförande för SSU i Västerbotten, skriver idag ett debattinlägg i Västerbottens Folkblad. Jag anser att Björn behöver jämföra sin karta med verkligheten.

Kapitalismen genomlider ingen kris. Det är inte de kapitalistiska inslagen i våra ekonomier som skapar obalanserna och det är inte kapitalismen som skapar misär och fattigdom. Tvärtom.

Kapitalism är ett samhällssystem som bygger på frivilliga överenskommelser mellan individer vars fri- och rättigheter – alla individers lika rätt till sitt liv, sin frihet och frukten av sitt arbete – är skyddade av en rättsstat. Krisen är ett resultat av långvariga strukturfel – som definitivt inte är kapitalistiska (eller liberala) i sin natur.

Vare sig Reinfeldt eller någon annan av dagens ledare kan anses vara skyldig till problemen. De gör dock allihop ett väldigt dåligt jobb att förvalta situationen.

Problemen är uppbyggda över lång tid. Det överskuggande problemet är att man möjliggjort sk Fractional Reserve Banking (FRB), dvs att man har tillåtit banker att låna ut pengar man inte har (en form av falskmynteri eller bedrägeri), samtidigt som priset på pengar och mängden pengar i omlopp regleras och manipuleras genom centralbanker. Denna ordning var något som infördes under första halvan av 1900-talet världen över. Det har medfört att staterna har kunnat föra keynesiansk stimulanspolitik under sämre tider, vilket byggt på de offentliga underskotten och statsskulderna, men man har samtidigt inte lyckats minska underskotten eller skulderna under bättre tider. Konsekvensen är att berget av krediter har en tendens att växa med tiden. Skulderna är en konsekvens av (både höger- och vänster-) politikers vilja att styra (”omfördela”) ekonomin. Men alla skulder måste i slutändan betalas av någon.

Förmåga att betala av skulder beror av förmåga att skapa värde, dvs att skapa något (en vara eller en tjänst) som någon annan är beredd att frivilligt betala för. Problemet är att samtidigt som staterna byggt upp sina skulder, har man också insett att skulderna kostar. Dessa kostnader drar med tiden med sig oundvikliga skattehöjningar för att finansiera både ökade omfördelningskostnader och räntekostnaderna på skulderna.

Politikerna ”mutar” väljarna med en massa saker under valrörelserna för att de ska rösta på dem. I verkligheten är deras uppfattning om vad dessa löften kostar skev, vilket resulterar i otillräcklig finansiering. De efterföljande underskotten har i realiteten bekostats av krediter. Samtidigt driver detta naturligt på politikernas önskan att öka skatteuttaget ytterligare, ”så att man får råd med dom där omfördelningsreformerna som vi lovade förrförra valet”. Skatteuttaget har sedan mitten av förra århundradet ökat dramatiskt.

Skatter har den egenheten att de allt annat lika minskar människors vilja att arbeta. Ju mer staten tar ifrån en individ frukten av dennes frivilliga arbete, desto mindre benägen blir denna individ att arbeta. Alternativet fritid värderas plötsligt högre. Ovanpå de direkta minskade incitamenten till produktivt arbete som kommer från det ökande skatteuttaget, har de klåfingriga politikerna (både från höger och vänster) infört direkta hinder för människor att arbeta och skapa värden, så kallade regleringar. Alla varu- och tjänstemarknader är reglerade i större eller mindre grad. Regleringarna är alltså också något som hämmar värdeskapande arbete.

För att knyta ihop säcken så har vi alltså en situation med en skulduppbyggnad som har pågått under en lång tid, som möjliggjorts av ett i grunden instabilt monetärt system, och som börjar nå vägs ände när nya skulder inte förmår skapa tillräckliga värden för att betala av gamla skulder. Samtidigt är ekonomiernas/politikernas möjlighet att betala av skulderna begränsade, eftersom man genom skatter och regleringar hindrar värdeskapande arbete.

Detta är i stora drag vad skuldkrisen handlar om.

Dess lösning ligger således inte i att skapa mer skulder. Det gör naturligtvis bara saken ännu värre. Lösningen måste innefatta en reformering av det monetära systemet, med naturligt skapade hinder för politiker att bygga upp nya skulder (till exempel ett förbud mot FRB), i kombination med incitament till frivilligt, produktivt arbete. Nyckeln är att ge människor makten över sina egna liv genom ett starkare skydd för individens fri- och rättigheter.

Kort sagt, kasta kollektivismen, genom främst socialismen och korporativismen, på sophögen och tillåt kapitalismen att skapa grunden för ett långsiktigt hållbart samhälle med arbete och välfärd.


Skydd för individuella rättigheter förbättrar miljön

16 mars, 2010

USA Today presenterade idag en undersökning som visar att människor i USA oroar sig allt mindre för miljön. Det finns helt enkelt inte så mycket att oroa sig för längre, eftersom miljön stadigt förbättras.

På frågan vad som ”oroar mycket” i olika miljöfrågor svarade amerikanarna gällande:

  • Föroreningar i vattendrag 46%. Ner från max 72% 1989.
  • Luftföroreningar 38%. Ner från max 63% 1989.
  • Gifter i mark och vatten, 44%. Ner från max 69% 1989.
  • Regnskogsskövling, 33%. Ner från max 51% 2000.
  • Global uppvärmning, 28%. Ner från max 41% 2007.

Det är bra att man bryr sig om och respekterar både den globala miljön och närmiljön, eftersom det gynnar människans livsbetingelser. Och handen på hjärtat, har vi i västvärlden några riktigt allvarliga miljöproblem längre? Det sker allt mer sällan allvarliga miljökatastrofer och det var länge sedan man läste om någon nu.

Hur kommer det sig?

Huvudorsaken är att länderna i västvärlden har ett relativt mycket starkare skydd för de individuella rättigheterna, främst äganderätten. Det man äger har man ett incitament att skydda. En markägare som får sin utkomst från att bruka sin mark har ett incitament att inte förorena den. Industrin bredvid markägaren har ett incitament att inte förorena dennes mark, eftersom det går emot dennes lagskyddade fri- och rättigheter (man saboterar inte andras egendom). Respekten för de individuella rättigheterna skapar incitament att handskas varsamt med miljön.

De flesta är väl bekanta med de hemska bilderna från många utvecklingsländer gällande miljön. Det finns stora problem på många platser världen över. Men gemensamt för dessa områden är att de fortfarande har ett relativt svagt skydd för de individuella rättigheterna. Kina är t ex fortfarande en diktatur med omfattande korruption. Skyddet för de individuella rättigheterna är svagt.

En insikt om att lagskyddad respekt för alla människors lika rätt till liv, frihet och frukten av sitt arbete förbättrar människors möjligheter att samexistera genom frivilliga avtal, med effektivare och ej resursslösande produktion av alla typer av varor och tjänster, samt med miljöförbättrande och välfärdshöjande resultat, vore önskvärt bland världens utbildningsinstitutioner, politiker och medier.


Lars Stjernkvist har fel om skatter och välfärd

6 mars, 2010

Nej, Lars Stjernkvist, välfärd förutsätter inte skatter.

I din rubrik på Skånskan.se skriver du att ”välfärd förutsätter skatter”. Det är ett påstående som är helt åt helvete fel.

Det enda som kan skapa välfärd är produktivt arbete. Skatter skapar inte arbete. Tvärtom, hämmar skatter arbetsvilja och arbete.

Den välfärd du talar om är de offentligt finansierade välfärdstjänsterna. Offentligt finansierade tjänster kan endast existera om någon arbetat och skapat ett värde som sedan kan beskattas. Alltså: någon måste arbeta innan frukten av denna någons arbete kan stjälas i form av beskattning.


Kommentar till Robert Skoglund (s)

13 maj, 2009

Följande är en kommentar till Robert Skoglunds (s) debattinlägg i Katrinekolmskuriren , inför det stundande EU-valet.

”Röstar jag blått så vet jag att vi får en högervridning med allt vad der innebär. Mindre trygghet, var och en får klara sig bäst själv och en nedmontering av den allmänna välfärden.”

Trygghet. I min värld är samhällelig trygghet att mina fri- och rättigheter som individ är skyddade; att staten skyddar alla människors rätt till sitt eget liv, sin egen frihet och frukten av sitt arbete. Trygghet är inte att lägga alla ägg i samma korg och lita till att staten för all framtid ser till att försörja en med vård, omsorg, pensioner, osv.

”Försämringar på arbetsmarknaden med en uppluckring av kollektivavtalen, trots vad Reinfeldt säger här hemma. Moderaterna är inget arbetareparti, de är traditionella konservativa som ser till de välbeställdas rätt.”

Jag är inte moderat. Men när man betraktar de svenska riksdagspartierna utifrån är det få saker som skiljer s och m åt. I vissa sakfrågor kan de ha divergerande uppfattningar, men i det stora hela är både s och m väldigt lika varandra i sin övergripande politik. Båda partierna värnar en högskattestat där en stor del av den samlade produktionen av välfärdstjänster sker offentligt. Att det skiljer några tiondelar i fråga om totalt skattetryck dem emellan är ingen avgörande skillnad.

Sedan undrar jag över det kloka i att beskriva moderaterna som konservativa? Konservatism är att bevara det gamla. Om det är något parti som vill vrida klockan tillbaka, med ”återställarpolitik” (åtminstone i retoriken), är det väl s?

”Mindre skatter som leder till en försämrad skola, vård och omsorg hemma i sin egen kommun. Vi borde sluta att prata om skatter som om de vore något hemskt för oss. Det är ju skatterna som är själva kärnan i ett väl och rättvist fungerande samhälle.”

Detta resonemang är hårresande.

Du/ni får det att låta som om skatteuttag i sig själv skulle vara ekonomins smörjmedel. Välfärd måste skapas innan den kan nyttjas. Någon måste arbeta för att skapa ett värde, innan detta värde kan nyttjas för egen eller andras del (frivilligt eller via tvingande omfördelning). Det enda som KAN skapa välfärd är arbete. Att beskatta arbete och kapital är därför helt och hållet kontraproduktivt. Att expropriera (via skatter) delar av frukten av människors arbete minskar incitamenten att arbeta, och ju mindre människor är villiga eller motiverade att arbeta, desto mindre välfärd kan potentiellt skapas. Och ju högre skatterna är, ju högre andel av frukten av människors arbete man exproprierar, desto mindre värde skapas och desto mindre välfärd kan skapas. Skatter är i den verkliga verkligheten, utanför politikernas ”verklighet”, något som faktiskt är ett grus i maskineriet, och alltså raka motsatsen till ”smörjmedel”.

En annan poäng är att offentlig varu- och tjänsteproduktion är ineffektiv. Den obefintliga eller svaga konkurrensutsättningen att resurser slösas. Offentligt producerade varor och tjänster kräver en högre input för varje output. Dessutom är offenliga verksamheter i slutändan styrda av politiker. Finns det verkligen någon som tror att politiker har bättre uppfattning om vad enskilda individer behöver det, när de behöver det, i vilken omfattning och i vilken kvalitet enskilda individer behöver än individerna själva? Denna mismatch är själva orsaken till att centralplanering inte fungerar. Det är slöseri med resurser och innebär att människor, enskilda individer av kött och blod, kommer i kläm.

Sedan är det nedslående att läsa hur ordet ”rättvisa” behandlas. Rättvisa är att behandla alla människor lika; att ge alla individer lika fri- och rättigheter. Att expropriera mer av resultatet av vissa människor än andra är inte rättvist. Att expropriera något från någon utan dess uttryckliga samtycke är inte heller rättvist. De som vill finansiera välfärd kollektivt ska få göra detta, men att tvinga alla att finansiera tjänster som de finner undermåliga eller som de av andra skäl inte vill ha är verkligen inte rättvist.

Jobben först I Europavalet sätter vi jobben först. Ett eget arbete är en förutsättning för personlig utveckling, gemenskap, och frihet att forma sitt eget liv. Vi vill investera i utbildning, forskning och infrastruktur.”

Fler arbeten skapas inte genom att öka skattetrycket. Vill ni skapa arbeten så gå till val på att minska skatterna på arbete och kapital! Och arbeten skapas inte heller av mer politisk styrning.

Klimatinvestera för framtiden En offensiv sammanhållen klimatpolitik ger Sverige och hela Europa nya möjligheter. I Europavalet lyfter vi fram framtidens jobb, välfärd och ekonomiska tillväxt som kan växa fram ur lösningarna på klimatkrisen.”

Exakt vad består ”klimatkrisen” i? Att det de senaste två åren har slagits köldrekord på många platser runt om på Jorden? Att ens försöka styra det komplexa klimatet är det väl bara politiker med hybris som kan få för sig?

Rättvisa arbetsvillkor Framgång kräver bättre arbetsvillkor. I Europavalet betonar vi att Sverige ska konkurrera med kunskap och investeringar i framtidens jobb, inte med lägre löner och dåliga arbetsvillkor.”

Stärk det generella skyddet för individens fri- och rättigheter och ta bort alla regleringar i övrigt. Då finns det förutsättningar att uppnå verklig rättvisa.

Investera i gröna jobb Jobbkrisen måste mötas med investeringar – i Sverige och resten av Europa. Vi måste ta tillvara klimatomställningens möjligheter för att skapa nya jobb och för framtidens hållbara, klimatanpassade ekonomi.”

Floskler utan innehåll. Bättre kan ni, väl?