Svensk polis i fritt fall

16 augusti, 2016

Punkardanne

Polisen har sedan länge sådan brist på resurser att den prioriterar bort en rad centrala saker som är viktiga för att få människor att känna sig trygga i vardagen. Otryggheten sprider sig. Välfärdsstaten slukar enorma summor skattemedel som tränger ut resurstilldelningen till de centrala nattväktarstatsfunktionerna polis, domstolar och försvar. Idag brinner bilar dagligen i Malmö stad, polis och räddningstjänst vågar sig knappt längre in i ett allt större antal stadsområden som blivit ”no go”-zoner där svensk lag inte längre råder, skottlossning läser man om nästan dagligen. Inom några år sprider sig sannolikt gängkriminaliteten till mer välmående stadsdelar och till villaområdena i kranskommunerna runt de större städerna. Tro inte att något av de åtta riksdagspartierna på något avgörande sätt kan vända denna utveckling. Inget av dem vågar ta impopulära beslut gällande välfärdsstaten, vilket betyder att nattväktarstatsfunktionerna kommer att fortsätta att åderlåtas.

Hur känns det att ha sanktionerat denna ordning? Jag frågar er som röstat på något av de åtta riksdagspartierna som samtliga stödjer den svenska välfärdsstaten och högskattesamhället.

Länkar:

Dan Eliasson anser att Sverige ”klarade” sommaren.

Otryggheten sprider sig. Nu även i Älvsjö.

Bilbränder i Malmö.

Polisen i Uppsala underbemannad.

Polisen prioriterar…


För och emot hårda vapenlagar

21 juli, 2016

GunControlDebatten om vapenlagar är kanske inte särskilt omfattande i Sverige. Däremot är den föremål för stor diskussion i främst USA. Den debatt som förekommer i Sverige handlar ofta om åsikter om de amerikanska vapenlagarna. Dock vore en principiell diskussion även för svenska förhållanden intressant. Jag tänkte här lista en del argument för och emot strängare vapenlagar.

Regleringsförespråkarna anför oftast argumentet att om man ökar regleringarna så kommer färre vapen i omlopp och då minskar antalet dödsskjutningar med skjutvapen inblandade. Även om det går att sympatisera med intentionen i en sådan hållning, är det sannolikt att hårdare regleringar av legala vapen inte har någon märkbar effekt alls på antalet dödsskjutningar, men att det i stället bara försvårar för jägare och sportskyttar i sin kontrollerade utövning.

Det som staten kan reglera är licensierade vapeninnehav, dvs legala vapen. I Sverige är dessa i huvudsak vapen avsedda för jakt (älgstudsare och liknande) samt sportskyttevapen. Antalet brott som begås med dylika vapen är försvinnande litet i förhållande till det totala antalet vapenbrott. Stölder av legala vapen är dessutom stadigt minskande sedan årtionden tillbaka.

I USA ser marknaden för licensierade vapen lite annorlunda ut. Efter en körning mot brottsregister och federal prövning kan man köpa även andra typer av halvautomatiska vapen, för personligt självförsvarsbruk. Handel med och licensiering av helautomatiska vapen är hårt reglerad i USA (National Firearms Act, Gun Control Act och Firearm Owners’ Protection Act).

Att skärpa restriktionerna på legala vapen kommer sannolikt enbart ha symbolvärde och inte minska tillgången på vapen generellt. Erfarenheter från andra typer av förbud (t ex spritransoneringen i USA 1920-1933) visar att en svart marknad uppstår för att tillgodose den efterfråga som existerar – där det är ännu svårare att ha någon sorts kontroll och där brottssyndikat som handlar med illegala vapen kommer att få ett uppsving. Den individ som vill komma över ett vapen, gör det oavsett om marknaden är vit eller svart. I praktiken kommer mer regleringar därför sannolikt inte att få någon som helst effekt på antalet döda.

Det finns dessutom inga empiriska fakta som stödjer tesen om fler vapen, fler brott och fler döda (Kates & Mauser, Would banning firearms reduce murder and suicide?, 2007 ). I teorin kan det dessutom finnas rakt motsatt effekt, eftersom vapen också har en avskräckande effekt för våldsbrott. Jämför t ex med kärnvapenavskräckningen (”terrorbalansen”).

Intressant lästips: Legala vapen – samhällsproblem eller rättighet (Timbro, 2014)

Ett principiellt försvar för liberala vapenlagar

Det är en fundamental individuell frihet och rättighet att försvara sitt liv och sin egendom i proportion mot potentiellt hot. I en värld där kriminella i allt större omfattning innehar skjutvapen är det således påkallat att man som vanlig, laglydig medborgare har både rätt att anskaffa och inneha skjutvapen i självförsvar.

Att varje individ eller familj innehar skjutvapen är också en garant för att staten inte ska ta sig för stora friheter på individernas bekostnad. Det ska vara lätt för folket att göra uppror mot en alltför påträngande statsapparat. Eller som John Adams (f1735-d1826, USAs andra president 1797-1801) uttryckte det: ”En beväpnad medborgare är en medborgare. En obeväpnad medborgare är en undersåte”. Dessutom är Sveriges militära försvar i princip nedlagt så att det finns fler vapen hos enskilda individer kan möjligen också verka avskräckande för främmande makt.

Liberala vapenlagar betyder att kriminella inte har monopol på skjutvapen. Fler beväpnade hederliga medborgare gör livet svårare för kriminella.

Sammanfattning

Min sammanfattande uppfattning är att mer reglering betyder fler illegala vapen, vilket leder till större risk att olämpliga personer innehar vapen. Samtidigt är legal tillgång till vapen i självförsvar i högsta grad förenligt med de individuella rättigheterna.


Symptom på välfärdsstatens kollaps allt vanligare

12 juli, 2016

Welfarestate2Idag kan två rubriker från det svenska nyhetsflödet sätta ljus på helt naturliga symptom på den svenska välfärdsstaten.

Platsbrist på förlossningsavdelningen på Lunds universitetssjukhus, ett av Sveriges största sjukhus, medförde att en baby dog.

Rekordstor brist på sjuksköterskor, medför att vårdplatser stängs och att i stort sett samtliga landsting har överbeläggningar.

Vården är en central och helig del av den svenska välfärdsstaten. Årtionden av indoktrinering av svenskarna, från tidig ålder, har fått dem att tro att vård måste vara finansierad via skattsedeln och centralplanerad av politiska byråkrater. Man kan verkligen undra varför, eftersom man med enkel logik kan påvisa att en dylik organisation leder till en rad skadliga effekter för i stort sett samtliga inblandade, och i synnerhet för de som ska ta del av vården och de som arbetar med att vårda.

Ovan rubriker skvallrar om brist på resurser och anställda som flyr till bättre förhållanden och löner utomlands. Detta är dock ingen förvånande utveckling, utan är helt normala konsekvenser när man väljer att ha offentligt finansierad och centralstyrd vård, i kombination med hårda arbetsmarknadsregleringar.


”Välfärds”-staten

3 juni, 2016

welfarestate

”Välfärds”-staten…

 

 

 

 

 

 

 

  • …innebär att en mängd tjänster som lika gärna kunde ha varit producerade på en fri marknad i fri konkurrens, och därmed effektivt, produceras genom politikerstyrda, centralplanerade administrationer, och därmed ineffektivt.
  • …vilket medför att verksamheterna över tid både har svårt att hålla uppsatta budgetar och att generera önskad kvalitet.
  • …vilket i sin tur medför att verksamheterna hela tiden kräver större och större resurstillskott från politikernas budgetar, där alternativet är nedskärningar. Och inte sällan i kombination.
  • …vilket betyder att skattetrycket tenderar att öka över tid.
  • …vilket allt annat lika medför att människor på marginalen värderar fritid allt högre och arbete allt lägre. Uttryckt på annat sätt: människors incitament att arbeta minskar.
  • …vilket i kombination med benägenheten för politiker att ständigt hitta på nya hinder (regleringar) för människor att frivilligt avtala om utbyte av värde med varandra också minskar människors vilja att starta nya företag.
  • …vilket med tiden gör det allt svårare för politikerna att öka skattetrycket. Vid någon punkt (som sannolikt är passerad) nås oundvikligen en nivå på skatterna där ytterligare höjd skatt ger LÄGRE skatteintäkter, totalt sett.
  • …vilket medför att trycket på de offentliga verksamheterna att spara, dvs skära ned, eller öka avgiftsfinansieringen, med tiden ökar.
  • …vilket medför att politikerna i sin iver att inte avvika alltför långt ifrån de löften som de gett till sina väljare angående den ”offentliga välfärden”, kannibaliserar på andra offentliga verksamheter, med resultatet att centrala funktioner såsom polis, samhällsskydd i stort, militärt försvar, men även pensioner och andra trygghetssystem får se sina resurstilldelningar och villkor beskurna.
  • …vilket också medför att lagstagad pensionsålder med tiden oundvikligen pressas upp. Reinfeldt flaggade förra året för 75 år, vad blir det om några år, därnäst? 80? Sedan 85?
  • …vilket oundvikligen medför konsekvensen att varje inbetalad skattekrona med tiden medför allt sämre välfärd.
  • …vilket med säkerhet betyder att det på medborgarna påtvingade systemet med välfärdsstaten för all framtid kommer att medföra en negativ spiral enligt ovan; skattehöjningar, nedskärningar, försämrade villkor.

Går det fortfarande att tala om offentlig VÄLFÄRD? Hur mycket mer tål landets arbetande och skattebetalande befolkning? När ska folk inse att roten till det hela inte har att göra med om man röstar in vänstersossar (s+mp+v) eller högersossar (m+c+l+kd) eller sossar (sd) till att administrera den offentliga välfärden? Utan att det hela handlar om hur man enklast möjligt börjar avveckla en offentligt finansierad och producerad välfärd och ersätter den med en privat finansierad och producerad välfärd?


De borgerliga är medskyldiga till skattehöjningarna

31 maj, 2016

AllaPartiledare

 

 

 

 

 

 

 

 

 

De borgerliga partierna, ”Alliansen”, är medskyldiga till de skattehöjningar och andra fri- och rättighetsinskränkningar som det svenska folket bombarderas av nu från sossevänstern. I grunden förespråkar samtliga åtta partier i riksdagen samma system; en mycket omfattande välfärdsstat där det offentliga tar hand om människors alla problem, stora som små, vare sig man vill eller inte vill, eller kan eller inte kan lösa dem själv.

De höga skattenivåer och de omfattande regleringar på de flesta marknader, som samtliga riksdagspartier står bakom, har flera skadliga effekter på landets ekonomi och därmed både direkt och indirekt på de offentliga finanserna.

    • Människors incitament att arbeta minskar pga höga skatter på arbete. Allt annat lika värderar en individ fritid hela tiden högre, i takt med att hen straffas för att arbeta mer.
    • Investeringsviljan för företag som verkar i Sverige minskar pga höga skatter på allt från anställningar, till kapital och energi. I synnerhet blir detta tydligt för större företag som har verksamhet i flera länder. För dessa är det enkelt att förlägga investeringar utan för Sveriges gränser, vilket de också gör.
    • Företags incitament att anställa minskar, eftersom arbetsavgifter och hårda arbetsmarknadsregleringar sätter käppar i hjulen. Vi får en onödigt hög arbetslöshet, i synnerhet bland unga och de med mindre eller ingen utbildning.

Sammantaget betyder detta att ett hela tiden svällande åtagande för det offentliga omöjligen är hållbart över en längre tidsperiod. Utveckligen är tydlig sedan många årtionden tillbaka.

Politikerna lovar nya allmosor till folket, de offentliga utgifterna som andel av BNP stiger hela tiden och för att finansiera dessa utgifter ökar hela tiden omfattningen av stölden av kapital från den arbetande befolkningen, genom direkta straffskatter på arbete, kapital, konsumtion, energi och punktskatter på nästan allt. Lägg ovanpå detta att man på andra sätt också försvårar för värdeskapande genom att man hindrar människor att frivilligt avtala med varandra, på grund av hårda regleringar.

Ovanstående står sossarna, de borgerliga/”Alliansen”, liksom SD, bakom. Samtliga riksdagspartier står bakom en omfattande välfärdsstat.

De borgerliga har under sina perioder av regeringsinnehav kanske inte accelererat skattepålagorna och regleringsivrandet, men man har heller inte, totalt sett, gjort särskilt mycket för att förändra grundorsaken till problemet med de hela tiden ökande offentliga utgifterna. Många ”borgerliga” slår sig för bröstet och menar att man under de senaste åtta årens regeringsinnehav lyckats sänka en del skatter, men med tanke på att de offentliga utgifterna fortsatte att öka, varje år, under de borgerligas styre, betyder det bara att sänkta skatter på några saker togs igen genom höjda skatter på annat, samt på ökad avgiftsfinansiering av offentliga verksamheter.

Man får intrycket av att det nästan är medvetet att låta sossarna få ta över ansvaret, låta dem höja skattebördorna och sedan återta makten i kölvattnet av folks missnöje. Bara för att slippa göra det själva.

En sak är säker. Det kommer bara att bli svårare att få de offentliga finanserna att gå ihop. Och då har jag inte ens berört de utgiftshöjningar som följer av flyktingmottagandet.

Man måste börja lyfta ur tjänsteproduktion ur den offentliga sfären. Man måste börja sänka skatterna och minska omfattningen av regleringarna. Det är den enda vägen fram. Att fortsätta att blunda för verkligheten kommer att sluta katastrofalt illa.


Je suis Panama

5 april, 2016

mossack-fonseca-1-e1459715218875

Summering av härvan kring ”Panama- dokumenten”:

1) Det är moraliskt att skydda sina pengar, eller andra tillgångar, från stöld.

2) Det är moraliskt att i försvarshandling hindra staten att stjäla ens pengar, eller tillgångar, i syfte att låta en redan översvälld stat svälla ännu mer. Skatteflykt är således en välgärning och moraliskt gott. Det är inte något dåligt, utan, tvärtom, något bra och påbjudet.

3) Att stjäla, och dessutom offentliggöra, uppgifter om enskilda individers banktillgodohavanden är en grov integritetskränkning och ett grovt brott.

4) Makalöst att konstatera att en hord av 400+ journalister över hela världen suttit och dissekerat dokumenten och ingen enda av dem verkar ifrågasätta rimligheten i vad de gör.

Varsågoda, nu kan ni återgå till andra nyheter i propagandaflödet.

(Lyssna även på en bra diskussion på Radio Bubb.la.)


Klimatpolitik leder katastrofalt fel

30 november, 2015

IPCCMindTrack

Hela klimatfrågan har otäcka malthusianska och politiska förtecken, som, om världens ledare och medier fortsätter att ihärdigt gå klimatlobbyn till mötes, på sikt kommer att få mycket allvarliga konsekvenser för människors möjligheter att tillgodogöra sig välfärd och trygghet. Miljövänstern har hela tiden letat sätt att sätta käppar i hjulet för kapitalism och det industri- och välfärdssamhälle som följt i kapitalismens spår. Fossila bränslen har kommit att bli huvudfiende. Det finns miljömässiga skäl att ersätta fossila bränslen med andra, miljövänligare och mer kostnadseffektiva bränslen. Men koldioxid är sannolikt inte ett av dom skälen.

IPCC bildades med syfte att försöka knyta klimatförändringar till koldioxid. Alltså har man redan i ansatsen styrt forskningen åt ett håll man önskar. Ännu finns det inga otvetydiga bevis för att spårgasen koldioxid styr klimatet i så hög grad som IPCC både önskar och hävdar. Bara gissningar. Det mesta tyder dock på att de temperaturvariationer som vi upplevt globalt och lokalt det senaste århundradet är naturliga. Klimatkänsligheten för koldioxid är med stor säkerhet alldeles för hög i de modeller som larmar om stora förändringar i kommande klimat, och farhågorna om positiv återkoppling helt och hållet grundlösa. Att vetenskapen är styrd i önskvärd riktning är otäckt nog, men att man använder felaktig, eller åtminstone kraftigt överdriven, vetenskap som ursäkt för politiska vänsterradikala mål är för mänskligheten extremt allvarligt. De kollektivistiskt skolade individerna som företräder länder och NGOer vid Parismötet har svårt att undvika att dölja sin glädje över att få chansen att vara med och inskränka människors frihet, denna gång under ett globalt paraply, med överstatliga regleringar som både medel och mål. Jag hoppas innerligt att jag har fel, men tyvärr tror jag att mänskligheten går mot en mörk tidsålder, där hårda diktat kommer att beskära människors frihet kraftigt, med ”klimatet” som förevändning, vilket kommer att märkas i accelererande takt på en krympande välståndsutveckling, och ökad global fattigdom.