Det börjar dra ihop sig om presidentposten i USA

1 januari, 2021

Jag när en liten förhoppning inför 2021, specifikt för januari 2021, och det är att Donald Trump sitter kvar som president i USA i ytterligare fyra år. Jag vet att förhoppningen verkligen är liten, och jag är beredd på en besvikelse, men saker sker som kan påverka utgången av räkningen av elektorsröster den 6 januari. Trump har ännu inte erkänt sig besegrad och först den 20 januari vet man antagligen säkert vem som blir president.

Att det amerikanska presidentvalet den 3 november 2020 inte gick rätt till har varit uppenbart sedan rösträkningen stoppades på valkvällen den 3 november och valobservatörerna skickades hem. Under valnatten fortsatte ändå rösträkningen i många valdistrikt och på morgonen den 4 november hade Joe Biden mirakulöst kommit ifatt Trumps ledningar i alla de swingstates som behövdes för att Biden skulle vinna. Det har varit ett koordinerat valbedrägeri där Trumpröster med automatik flippats till Biden, gigantiska röstdumpar på hundratusentals röster med en fullständigt osannolik fördelning mellan Trump/Biden har förekommit och ovanpå detta har många krafter bidragit genom att på alla sätt utnyttja alla de kryphål som finns i delstaternas vallagar till Bidens fördel, samt ett direkt röstfusk, som det finns edsvurna vittnesmål om i tusental. Och ovanpå detta har domstolarna vägrat ta upp de flesta av de stämningsansökningar som lämnats in, av formella skäl, inte av sakskäl. Det är på det hela taget ett fulspel på en astronomisk skala. Att den sidan som representeras av det ”demokratiska” partiet i USA är så fruktansvärt patetisk att man ser som enda möjlighet att slå den andra i ett allmänt val genom fusk säger så mycket om både karaktären och desperationen. Och medströmsmedia tillsammans med Big Tech är i högsta grad delaktiga i detta fulspel genom att censurera legitim kritik mot metoder och faktiskt konstaterat valfusk. Om Biden svärs in den 20 januari kan USA i stället för allmänna val framöver i stället låta det demokratiska partiet tillsammans med de stora medieplattformarnas och nyhetsmediernas ledningar utse president, parlamentariska kammare och HD-ledamöter. Det vore i alla fall ärligt.

Men, nu är det så att det ändå finns en liten, liten sannolikhet att Trump trots allt sitter kvar som president. Det finns flera olika scenarier i vilka man kan hindra demokraterna att stjäla detta val. Och det kommer givetvis mötas av omfattande protester ifrån de medier och medieplattformar som så innerligt vill att de korrumperade demokraterna sitter vid makten och inte republikanerna, eller Trump. Men Trump står i så fall inte för någon valstöld. Han har i så fall bara hindrat en.

Varför är då Trump ett så mycket bättre alternativ än Biden/Harris? Det uppenbara svaret är givetvis att demokraterna, som det uttalade vänsterparti det är, har gått långt mer åt vänster det senaste årtiondet än vad som är hälsosamt för en världsledande ekonomi. Det var på vippen att Bernie Sanders, som till och med karaktäriserat sig själv som uttalad socialist, tog hem den demokratiska nomineringen. Nu lyckades partiledningen manövrera ut Sanders, men Sanders idéer är i högsta grad levande i det demokratiska partiet, och kommer prägla en demokratisk administration. Kamala Harris väntas segla in i Joe Bidens ställe ganska snart och hon är i Sanders kamp. Trump är sannerligen inte perfekt, men han är i alla fall någon som bromsar alla galenskaper som vänsterpolitiker och medieplattformar vill rulla ut. I Trumps frånvaro kommer det antagligen på alla fronter i rask takt. Det vore sannerligen inte önskvärt.


Vi behöver inte staten

4 december, 2020

Händelserna i samband med det amerikanska presidentvalet den 3 november, 2020, stärker mig bara i min uppfattning att staten i kombination med representativ demokrati/republik, som system, är destruktivt.

Att fusk i högsta grad bidragit till Bidens seger (okej, valet är formellt ännu inte avgjort – det finns fortfarande en liten chans att Högsta Domstolen går på Trumplägrets invändningar och ogiltigförklarar resultatet i ett flertal swingstater, men det ändrar inte det principiella) anser jag vara solklart, utifrån de hearings och edsvurna vittnesmål som avgivits i flera av swingstaterna, och utifrån de statistiska analyser som gjorts på de mycket märkliga röstsiffrorna i ett flertal counties.

Men att fusk skulle ske var ingen överraskning. Denna gång var det bara på en stratosfärisk skala (mer uppenbart) då Trump till synes hade en bekväm ledning när rösträknandet plötsligt avbröts på kvällen den 3e november och valobservatörerna skickades hem. På morgonen den 4 november hade sedan Biden på något magiskt sätt gått om Trump. Hade Trumps ledning varit mindre hade fusket inte behövts i lika stor omfattning för att pressa Biden förbi Trump i antal röster i respektive swingstat.

Hur det än är med detaljerna kring fusket är detta dock enbart ett symptom på ett i grunden osunt system.

Staten och parlamentarismen

Staten är våldsmonopol och makten att diktera frihetsinskränkningar för de medborgare som omfattas av staten. I en demokrati/republik läggs den yttersta makten över våldsmonopolet och omfattningen av kontrollen över medborgarna i händer på personer som valts i allmänna val – parlamentarism.

Den makt som staten innehar innebär en berusning för de som väljs in i de salonger som hanterar våldsmonopolets omfattning. Det är lätt att lockas att ge löften om diverse ytterligare regleringar eller ekonomiska fördelar för utvalda intressen. Allt utan personlig risk och på skattebetalarnas bekostnad.

Det basala som krävs för att erhålla mandatperioder av makt är att utfärda löften. Och, som vi tydligt har sett i USA, val- och röstfusk är också ett medel som helgar ändamålet. Det finns ingenting som med tiden begränsar statens omfattning och politikernas makt över medborgarnas enskilda angelägenheter. Staten och korruptionen växer i takt med löftenas omfattning, liksom skattebördorna och inskränkningarna av individernas fri- och rättigheter.

Inte ens i USA, där det finns en konstitution som är till för att begränsa statens maktbefogenheter, går det att hindra staten ifrån att växa.

Kombinationen stat + demokrati/republik är väldigt destruktivt för medborgarna i ett land. Eftersom det inte finns några begränsningar för statens omfattning är det dess öde att fortsätta växa tills den inte kan växa mer och då är medborgarna slutligen underordnade ett totalitärt system. Precis det som ”demokratin” från början var tänkt att vara motsatsen till. Demokrati leder med tiden oundvikligen till kollektiv totalitarism i någon form.

Min slutsats är att det är dags att sluta ge dessa system legitimitet genom att sluta helt att rösta. Inte heller en röst på ”the lesser evil” är i längden hållbart, ty ”the lesser evil” kommer också med tiden att lockas sälja folkets frihet i utbyte mot maktens berusning. Röstningsförfarandet är bara en ritual för att legitimera makt i händer på psykopater. Min tro är att det är bättre att undergräva systemets legitimitet genom att inte delta i dess röstningsritualer, än att marschera mot Helgeandsholmen med brandfacklor och högafflar. När valdeltagandet drar sig under 50% och närmar sig 40% borde väl till och med de korrupta, statsstödsdiande fejkmedierna tillåta sig vädra kritik mot systemet?

Människor behöver inte staten. Vi behöver inte välja människor att bestämma över oss. Vi kan klara av att organisera våra mellanhavanden själva. Utan en statlig mellanhands godkännande. Om vi ger oss själva friheten så fixar vi det! Se: https://www.mises.se/ och https://www.mises.org/

Så, med det sagt: jag har lagt min sista röst i ett parlamentariskt val för all framtid. Hoppas du gör likadant och att ordet sprider sig.

Tack för mig.