För och emot hårda vapenlagar

21 juli, 2016

GunControlDebatten om vapenlagar är kanske inte särskilt omfattande i Sverige. Däremot är den föremål för stor diskussion i främst USA. Den debatt som förekommer i Sverige handlar ofta om åsikter om de amerikanska vapenlagarna. Dock vore en principiell diskussion även för svenska förhållanden intressant. Jag tänkte här lista en del argument för och emot strängare vapenlagar.

Regleringsförespråkarna anför oftast argumentet att om man ökar regleringarna så kommer färre vapen i omlopp och då minskar antalet dödsskjutningar med skjutvapen inblandade. Även om det går att sympatisera med intentionen i en sådan hållning, är det sannolikt att hårdare regleringar av legala vapen inte har någon märkbar effekt alls på antalet dödsskjutningar, men att det i stället bara försvårar för jägare och sportskyttar i sin kontrollerade utövning.

Det som staten kan reglera är licensierade vapeninnehav, dvs legala vapen. I Sverige är dessa i huvudsak vapen avsedda för jakt (älgstudsare och liknande) samt sportskyttevapen. Antalet brott som begås med dylika vapen är försvinnande litet i förhållande till det totala antalet vapenbrott. Stölder av legala vapen är dessutom stadigt minskande sedan årtionden tillbaka.

I USA ser marknaden för licensierade vapen lite annorlunda ut. Efter en körning mot brottsregister och federal prövning kan man köpa även andra typer av halvautomatiska vapen, för personligt självförsvarsbruk. Handel med och licensiering av helautomatiska vapen är hårt reglerad i USA (National Firearms Act, Gun Control Act och Firearm Owners’ Protection Act).

Att skärpa restriktionerna på legala vapen kommer sannolikt enbart ha symbolvärde och inte minska tillgången på vapen generellt. Erfarenheter från andra typer av förbud (t ex spritransoneringen i USA 1920-1933) visar att en svart marknad uppstår för att tillgodose den efterfråga som existerar – där det är ännu svårare att ha någon sorts kontroll och där brottssyndikat som handlar med illegala vapen kommer att få ett uppsving. Den individ som vill komma över ett vapen, gör det oavsett om marknaden är vit eller svart. I praktiken kommer mer regleringar därför sannolikt inte att få någon som helst effekt på antalet döda.

Det finns dessutom inga empiriska fakta som stödjer tesen om fler vapen, fler brott och fler döda (Kates & Mauser, Would banning firearms reduce murder and suicide?, 2007 ). I teorin kan det dessutom finnas rakt motsatt effekt, eftersom vapen också har en avskräckande effekt för våldsbrott. Jämför t ex med kärnvapenavskräckningen (”terrorbalansen”).

Intressant lästips: Legala vapen – samhällsproblem eller rättighet (Timbro, 2014)

Ett principiellt försvar för liberala vapenlagar

Det är en fundamental individuell frihet och rättighet att försvara sitt liv och sin egendom i proportion mot potentiellt hot. I en värld där kriminella i allt större omfattning innehar skjutvapen är det således påkallat att man som vanlig, laglydig medborgare har både rätt att anskaffa och inneha skjutvapen i självförsvar.

Att varje individ eller familj innehar skjutvapen är också en garant för att staten inte ska ta sig för stora friheter på individernas bekostnad. Det ska vara lätt för folket att göra uppror mot en alltför påträngande statsapparat. Eller som John Adams (f1735-d1826, USAs andra president 1797-1801) uttryckte det: ”En beväpnad medborgare är en medborgare. En obeväpnad medborgare är en undersåte”. Dessutom är Sveriges militära försvar i princip nedlagt så att det finns fler vapen hos enskilda individer kan möjligen också verka avskräckande för främmande makt.

Liberala vapenlagar betyder att kriminella inte har monopol på skjutvapen. Fler beväpnade hederliga medborgare gör livet svårare för kriminella.

Sammanfattning

Min sammanfattande uppfattning är att mer reglering betyder fler illegala vapen, vilket leder till större risk att olämpliga personer innehar vapen. Samtidigt är legal tillgång till vapen i självförsvar i högsta grad förenligt med de individuella rättigheterna.

Annonser

Svar till Lars Dahlström

14 oktober, 2015

Skrev ett svar på den pensionerade docenten Lars Dahlströms svammel om vad han kallar ”kapitalism” och ”nyliberalism” i Västerbottens-kuriren.

Den extremvänstersyn som du ger uttryck för är vad som kvarhåller fattigare länder i fattigdom och vad som hindrar den relativt mindre välmående delen av de utvecklade blandekonomiernas befolkningar att lyfta sig på välståndsstegen.

Din svada om ”nyliberalism” är mer än tragikomiskt. Jag tror inte du vare sig vet eller förstår vad liberalism innebär. Jag kan upplysa dig. Det handlar om individens frihet, frihet från tvång. Frivilligt samarbete. Ett starkt skydd för de individuella rättigheterna; allas LIKA rätt till liv, frihet och frukten av sitt arbete.

Det ENDA som KAN skapa välstånd är produktivt arbete. Vänsterintellektuella, som du själv, argumenterar i (felaktig) teori, och genomför i (destruktiv) praktik varän de hamnar i makt eller i influerande position, olika begränsningar av värdeskapande arbete. Antingen genom regleringar, eller genom beskattning. Regleringar hindrar människor att utbyta värden med varandra. Skatter minskar incitamenten till eller hindrar direkt värdeskapande arbete.

Solidaritet, ärlighet och samarbete premieras genom FRIVILLIGHET, inte genom det TVÅNG som du och dina likar förespråkar. Solidaritet, ärlighet och samarbete kan ALDRIG bli fruktsamt genom tvång. Det kan det aldrig bli.

Regeringars roll bör bli BETYDLIGT mindre för att uppnå din dröm om starkare ekonomier och mer välmående befolkningar.

Jag föraktar något oerhört den syn du ger uttryck för då den SKAPAR konflikter, SKAPAR fattigdom, SKAPAR misär.

Västerbottens-kuriren har ännu inte publicerat svaret.


Var är den borgerliga revolutionen?

21 september, 2015

badskatt

Jag fattar inte att så många är så tysta gällande skattenivåerna i det här landet. Ni som har inkomst av tjänst, ni är medvetna om att staten tar två av era tre intjänade kronor i skatt? VILL ni bli bestulna på 60-65% av det ni tjänar? Anser ni att ni får ut så mycket för era skatteinbetalningar att dessa skattenivåer är acceptabla och motiverade? Varför bryr ni er inte?

Om du har 35000 kr/mån (du ligger då under brytpunkt, vilket betyder att du då inte betalar statlig skatt), enligt lönebeskedet, betalar du drygt 10000 kr/mån i kommunalskatt om du bor i Stockholm (11000 kr/mån om du bor i Malmö) och din arbetsgivare betalar 11000 kr/mån i arbetsgivaravgift, vilket betyder att 21000/46000, dvs 46% (nästan 48% om du bor i Malmö), är direkta skatter för att du arbetar.

Den som tjänar, låt säga 55000 kr/mån, hamnar över brytpunkt för statlig skatt, samt får även betala värnskatt. Lönebeskedet meddelar att du får ut drygt 36000 kr/mån, men totalt har anställningen medfört skatter på över 38000 kr/mån, alltså 51% (53% om du bor i Malmö)! Och det är BARA skatter på direkt arbete.

Ovanpå detta kommer kapitalskatter, punktskatter; mervärdesskatter, energiskatter, koldioxidskatter, alkohol- & tobaksskatter, fastighetsskatter, etc, etc. Totalt betalar en vanlig löntagare mer än 60% av sin inkomst i skatt, en höginkomsttagare mer än så.

Tycker ni det är okej? Nån reaktion?

Som ytterligare upplysning kan jag berätta att om man summerar statens, kommunernas och landstingens utgifter (dvs vad vi som lydiga samhällsundersåtar betalat i skatt) får man att de totala skatteintäkterna för den offentliga sektorn ligger på lite drygt 1700 miljarder kronor/år. Kärnverksamheter, såsom rättsväsende, försvar och krisberedskap utgör ungefär 5,1% av de totala utgifterna. Vård, skola och omsorg står för 51% av den offentliga sektorns totala utgifter. Transfereringar (bidrag; trygghet vid sjukdom & handikapp, ålderdom, samt barnbidrag, etc) utgör 12,7% av de offentliga utgifterna. EU-avgiften uppgår till nästan 2,4% av inbetalade skatter.

Kärnverksamheterna, om man är liberalt sinnad, dvs rättsväsende, försvar och krisberedskap utgör alltså drygt 5% av de offentliga utgifterna. Uttryckt annorlunda: 5% av det du betalar i skatt per år går till nattväktarstatens kärnfunktioner. För en klassisk liberal, förespråkande kapitalism och ett starkt skydd för individens fri- och rättigheter, bör statens inkomster ungefär motsvara dessa utgifter (give or take, själv anser jag att det svenska försvaret är våldsamt underdimensionerat).

Är man socialliberal, och därmed inte anser att skyddet för individens fri- och rättigheter borde vara starkt, anser man antagligen att det offentliga också ska tillhandahålla vård, skola och omsorg, samt transfereringar. En normal, borgerlig väljare bör då kunna acceptera åtminstone 69% av de skatter som idag betalas in av samhällsmedborgarna, 71,5% ifall man anser att EU är en god idé. Vilket betyder att även en genomsnittlig borgerlig bör anse att skattetrycket är ALLDELES PÅ TOK FÖR HÖGT.

Och då har jag ändå inte berört KVALITETEN på de PLANEKONOMISKT styrda offentliga verksamheterna. Kvaliteten på välfärdstjänsterna som stat, kommun och landsting levererar till oss nyttjare av dem blir givetvis enormt lidande av att de inte är konkurrensutsatta.

Var är den borgerliga revolutionen?


Saker som irriterar

22 maj, 2015

Människors indifferens till politisk filosofi. Om skolungdomar hade lärt sig i skolan vad de olika filosofiska skolorna innebär och vad deras praktiserande leder till, hade människor naturligt förkastat alla typer av kollektivism, till förmån för kapitalism.

Indoktrineringen av svenska skolelever. Få unga människor har utvecklat integritet nog att ifrågasätta de paradigm som lärs ut i skolan. Skolungdomar är lättpåverkade. Att under hela skolgången matas med idéer om välfärdsstaten, gör att en förkrossande majoritet av alla individer även i vuxen ålder fortsatt aldrig ens vill tänka tanken på ett alternativ till välfärdsstaten. Brist på undervisning i filosofi hindrar dem även att ha verktygen att kunna ifrågasätta.

Absurt höga skatter och omfattande regleringar. Höga skatter är inte synonymt med välfärd. Centralplanerade (offentligt finansierade och politikerstyrda) välfärdstjänster blir både dyrare och av lägre kvalitet än privata dito. På grund av centralplaneringen! Regleringar hindrar människor att frivilligt avtala med varandra om utbyten av varor och tjänster. Skatter och regleringar hindrar sysselsättning och skapar arbetslöshet, samt stänger ute stora delar av nyanlända invandrare som inget hellre vill än att komma in på arbetsmarknaden och ärligt förtjäna sitt uppehälle. De höga skatterna och de omfattande regleringarna är en direkt orsak till att vi har en debatt om invandring i Sverige.

Att vi har åtta socialdemokratiska partier i riksdagen. I praktiken är skillnaden mellan de som anser sig stå längst till vänster och längst till höger några tiondels procentenheter i skattetryck. Samtliga partier är överens om välfärdsstatens bevarande. Det är irriterande att tänka tanken hur pass rikt och välmående Sverige och svenskarna – alla svenskar – hade varit om staten inte hade lagt sig i människors frivilliga organiserande av välfärds- och trygghetssystem.

EU. Om EU ska finnas kvar öht, bör dess funktion begränsas till att värna de fyra friheterna; fri rörlighet av varor, tjänster, människor och kapital. Varken mer eller mindre. EU-parlamentet är ett absurt slöseri med resurser och systemet med omfördelningar och jordbrukssubventioner skapar ineffektivitet och fattigdom. Lägg ner!

Klimatalarmismen. Mediernas totala kapitulation för IPCCs ord och medias absurda överdrifter i frågan. Och att en överväldigande majoritet av vanliga människor inte bryr sig om att kontrollera fakta själva. Det går fortfarande inte att påvisa någon stark koppling mellan atmosfärens koldioxidhalt och den globala temperaturen eller dess klimat. Väder- och temperaturdatan bekräftar inte de uppvärmningsscenarier som IPCC larmat om med sina upprepade rapporter.

Det globala monetära systemet, med fiatvalutor, centralbanker, fraktionella reserver. Lägg ner! Sedan 1971 när Nixon helt avslutade dollarns koppling till guld, är samtliga världens länder och valutor 100% ”fiat”, dvs endast uppbackade av det förtroende som respektive lands centralbank ger dem. Det finns ingenting fysiskt bakom. Sårbarheten är uppenbar. Genom historien har samtliga experiment med fiatvalutor slutat med att valutan blivit totalt värdelös. Centralbankssystemet som inleddes med Federal Reserve 1913 har varit förödande för människor, som har bestulits på sina besparingar genom inflation. Priset på pengar, räntan, ska styras av marknaden, inte centralplaneras av en centralbanksdirektion. Systemet med fraktionella reserver har medfört att individers och staters skuldsättning skjuter i höjden. En återgång till de monetära förutsättningar som rådde före 1913 vore en välgärning för alla människor.


Den svenska skolan

1 maj, 2014

skola

Den svenska skolans utveckling de senaste årtiondena är bedrövlig.

Det talas om att förstatliga skolan eftersom kommunaliseringen har misslyckats. Men vad löser det egentligen? Staten som uppdragsgivare är likafullt en politikerstyrd, centralt planerad ”one size fits all”-lösning. Om skolans finansiering och drift kommer från stat i stället för kommun, vilken praktisk skillnad får det?

Ett radikalt, men förnuftigt, förslag vore att helt lyfta bort skolan från den politiska sfären. Släpp skolan fri! Minska skattetrycket och låt föräldrarna själva få bestämma vilken skola som de vill sätta sina barn i.

På en fri marknad utbildas människor till de kompetenser som företagen efterfrågar, inte vad politiskt valda byråkrater anser att samhället behöver.

På en fri marknad är det enklare att utkräva ansvar för misslyckanden. Skolor som inte förmår leva upp till föräldrarnas krav på kvalitet sorterar ut sig själva genom att valet faller på andra skolor i stället.

På en fri marknad är skolorna verkligt fria, inte som idag där kunden är stat och/eller kommun och skolorna är kraftigt reglerade med skolplikt, lärarlicens och läroplan.

På en fri marknad kommer lärarlönerna att bli marknadsmässiga, vilket med stor sannolikhet kommer bidra till att höja både statusen och kompetensen hos lärarna.


Medborgarlön

9 december, 2012

Diskussionen om medborgarlön (ML) tycks inte dö ut.

För några dagar sedan tog en av Sveriges största bloggare, Lars Wilderäng / Cornucopia, upp frågan. Lars tar ställning för ML, likt Liberaldemokraterna gjorde i sitt partiprogram, som jag recenserade här.

Jag har stark sympati för de som önskar minska den offentliga byråkratin. Och det är möjligt, eller kanske till och med sannolikt, att ML skulle kunna minska den totala offentliga byråkratin, åtminstone inledningsvis, då den skulle kunna ersätta administrationen av en rad andra transfereringar. Men, dels är det en öppen fråga som sannolikt inte går att svara på förrän man har facit i hand, dels kommer införandet av ML med stor sannolikhet ha en rad negativa effekter som med tiden kommer få kostnaderna för systemet att explodera. Vad man ganska säkert kan säga är att ett införande av ML kommer att bli en mycket dyr historia.

Tanken om medborgarlön kan möjligtvis fungera i teorin under förutsättning att alla agerar som förut, men detta är, tror jag, hela grejen som får teorin att falla. Det grundläggande felet som förespråkarna av ML gör är, tror jag, att de bortser ifrån, eller åtminstone kraftigt underskattar, de direkta och indirekta effekterna som ML rimligen bör ha på arbetsincitament och arbetsmoral.

Människor kommer nämligen att ändra beteende. En garanterad, arbetsfri inkomst medför att individer anstränger sig mindre, allt annat lika. Det betyder lägre produktivitet och mindre producerat värde, vilket är samma sak som lägre skatteintäkter för staten.

Samtidigt kommer fler att helt enkelt välja att inte arbeta. De som redan har en ganska låg lön kommer inte att tycka att det är värt att arbeta längre och nöjer sig troligen med en något lägre, men garanterad, ML som enda inkomst. Det stora flertalet kommer inledningsvis inte att göra det, men tillräckligt många för att det ska märkas tydligt. Det betyder också mindre skatteintäkter för staten.

Förändringen av att folk i viss mån har möjlighet att välja att inte arbeta, och faktiskt också gör detta val, bör betyda att utbudet av okvalificerad arbetskraft sjunker och att därmed lönerna på okvalificerat arbete kommer att stiga. En dylik utveckling sänder felaktiga signaler till arbetsmarknaden. Varför skaffa sig en avancerad, tidskrävande utbildning när man lika gärna kan försörja sig gott på ett okvalificerat arbete?

Dessutom kan man misstänka att den svarta sektorns omfång ökar bland alla de som väljer att inte arbeta officiellt. Ett antal individer med mindre nogräknad moral bör lockas att erhålla en riskfri inkomst från staten och komplettera denna inkomst med svartarbete. Det betyder också minskade intäkter för staten.

Ett ML-experiment i stor skala är beroende av höga och, mycket troligt, med tiden stigande skatteintäkter. För att systemet med ML ska fungera förutsätter det att människor fortsatt har ett starkt incitament att arbeta för att generera skatteintäkter till staten. Eftersom skatterna ska användas för att betala ML och en rad andra saker som man inte kommer ifrån, främst nattväktarstatens funktioner (domstolar, polis och försvar), kommer det efterhand sannolikt att bli något av en närmast hopplös uppgift att balansera statsbudgeten. Bortfallet av skatteintäkter enligt ovan resonemang bör tvinga fram högre skatter på det mesta, vilket kommer driva upp kostnadsläget, och ytterligare minska människors incitament att arbeta för att producera varor och tjänster som människor faktiskt efterfrågar. Högre kostnader lär samtidigt också orsaka krav på löneförhöjningar som ytterligare försvårar för företag att konkurrera, vilket orsakar ytterligare skattebortfall pga högre arbetslöshet.

För att summera. ML förändrar människors beteenden; det minskar människors arbetsmoral direkt då de kan välja att inte arbeta eller att arbeta mindre för samma inkomst, det minskar efterfrågan på arbete, vilket ökar arbetslösheten, vilket betyder att allt fler kommer behöva försörjas av allt färre; oundvikligen kommer skatteuttaget att behöva höjas på de som fortfarande arbetar och producerar värden; allt högre skatter kommer i sin tur att minska arbetsmoralen ytterligare för de som fortfarande arbetar.

Jag vill påstå att ML är en form av socialism. ML har samma effekter som införande av socialism, eftersom arbete bestraffas och icke-arbete belönas. Ett storskaligt införande av ML kommer att misslyckas på grund av detta. Det är oundvikligt.

”The State is the great fiction through which everyone endeavours to live at the expense of everyone else.”

– Frédéric Bastiat