Dominobrickor på fall

26 oktober, 2015

DominosDet anländer nu alltså ofattbara 10000+ asylsökande till Sverige, per vecka. Långt över Migrationsverkets prognos för bara några månader sedan.

Det nya nu är att man har börjat tala i termer av kostnader, vilket man inte har tidigare, eftersom alla dylika invändningar tidigare stämplats som rasistiska och att gå Sverigedemokraterna (SD) till mötes.

Det intressanta är dock att det för några dagar sedan gick ut mail från Regeringskansliet till alla departementen där man varnar för ”stora besparingar” i alla statens verksamheter. Framförallt från 2016 och framåt. Och det är inga små besparingar heller. Siffran 270 miljarder på 4 år har nämnts. Regeringen har börjat få panik.

I ett land där välfärdsstaten är religion och oantastbar kommer merparten av dessa kostnadsökningar att matchas av skattehöjningar och statsupplåning. Det finns inte en chans att kroniska sossar i samtliga åtta riksdagspartier kommer lyckas enas om att spara 270 miljarder, så skattehöjningarna kommer. Var så säker.

Jag ser framför mig potentiella konflikter på många områden. På arbetsmarknaden, i förorterna, i städerna och småorterna som har översköljts av flyktingar, i kommunhusen, i statsförvaltningarna. Jag befarar att det kommer bli handgripligt och våldsamt. I utpräglade villakommuner, typ Ekerö, Täby, Lomma och Vellinge kommer inte det fysiska våldet att märkas än på länge. Dylika kommuner kommer däremot få dra ett tungt lass genom konfiskatoriska skatter i stället. Det kommer garanterat komma förslag om att ”rika” kommuner ska ta ett ”ökat ansvar”, något som de borgerliga partierna inte kommer motsätta sig. Räkna med ett par kronor i ökad kommunalskatt för de flesta kommuner och mer än så i villakommunerna.

Sedan finns det en klar risk att ökad upplåning betyder högre räntor, vilket betyder lägre fastighetspriser. Till det kommer ökat skattetryck, ganska stort sådant, som kommer vara hämmande på sysselsättning. Lägg in i den mixen en vikande global konjunktur med ökad arbetslöshet så finns det potential för så mycket explosiva förändringar att dominobrickorna står som spön i backen framöver.

Antagligen har vi bara har sett en liten början på jätteförändringar i väljaropinionen. Svenskar är sossar. Svenskar gillar välfärdsstaten. Men svenskarna har nog börjat tröttna på att sjuklövern orsakar dem onödiga kostnader och förfall av deras älskling, den gemensamt finansierade välfärden. Jag är förvånad över att SD inte är största parti enligt de senaste opinionsmätningarna. Det kommer nog. I takt med att krismedvetenheten och verkligheten sipprar in i folks medvetande kommer SD bara få mer och mer stöd. En fortsatt lam regering och en fortsatt lam borgerlig opposition ger vid handen att det bara finns ett oppositionsparti – SD. De går mot egen majoritet. Bara en tidsfråga.

Man ska dock ha klart för sig att alla ovanstående mer eller mindre sannolika problem är konsekvenser av att Sverige och svenskarna bekänner sig till välfärdsstatsreligionen. Välfärdsstaten är orsaken till att människor med skiftande bakgrund fastnar i utanförskap. Arbetsmarknaden är hårt reglerad, skatterna är skyhöga och stigande, bostadsmarknaden är ett gigantiskt och reglerat fiasko. Dominobrickorna faller på grund av välfärdsstaten.

Annonser

Den svenska politiska cirkusen

14 oktober, 2015

clown13

Objektivt sett, den svenska politiken är på så låg nivå att invalda representanter för folket, det gäller samtliga partier, på samtliga nivåer, kan bara betraktas för vad de framstår som:

Clowner.

Pajaser.

Inget av dagens riksdagspartier är ens i närheten av att få min röst. De är totalt diskvalificerade. De saknar helt och hållet kompassriktning och deras enda aktivitet är att anpassa sig efter minsta motståndets lag likt vindflöjlar. Debatten idag handlar om små, små detaljer, som inte har någon som helst positiv betydelse för sysselsättning, fri- och rättigheter, välfärd, trygghet, etc.

Är det ingen annan som saknar en konstruktiv debatt om väsentliga saker? Saker som fri- och rättigheter, skattenivåer, skatternas vara eller icke vara, hur minskar vi antalet och omfånget av regleringar?, hur ökar vi företagens konkurrenskraft?, hur minskar vi konkret arbetslösheten?, hur få kontroll på rättsstaten?, hur integrerar vi invandrarna?, hur reformerar vi arbetsmarknaden?, hur säkerställer vi människors integritet?, etc, etc. Dessa frågor diskuteras över huvud taget inte.

Sedan har vi invandringsdebatten. Eller, ja debatt är kanske synd att säga. Invandringsfrågan sätter strålkastarljuset på mycket av det som är genomskadligt med den svenska modellen, välfärdsstaten. Oppositionspartierna (eller, ja, om de nu kan kallas opposition, för den termen implicerar ju att de är oense om något, vilket inte verkar vara fallet) har ett fantastiskt gyllene läge att verkligen börja lyfta orsakerna till att invandrare har så svårt att integreras i det svenska samhället: den reglerade arbetsmarknaden, den reglerade bostadsmarknaden, de omfattande regleringarna i största allmänhet när det gäller byggande och företagande i stort, och, inte minst, de höga och kvävande skatterna.

Men nej då, inte ett pip i den riktningen.

Om jag alls röstar i valet 2018, eller i eventuellt extraval innan dess, går min röst till Klassiskt liberala partiet. Vad man än röstar på av de åtta partier som idag trängs i en extremt snäv vänsterfåra i riksdagen, så blir resultatet mer av samma. Mer av välfärdsstat, mer skatter, mer regleringar, allt mer inskränkta fri- och rättigheter.

Förbannat hopplöst, helt enkelt.


Saker som irriterar

22 maj, 2015

Människors indifferens till politisk filosofi. Om skolungdomar hade lärt sig i skolan vad de olika filosofiska skolorna innebär och vad deras praktiserande leder till, hade människor naturligt förkastat alla typer av kollektivism, till förmån för kapitalism.

Indoktrineringen av svenska skolelever. Få unga människor har utvecklat integritet nog att ifrågasätta de paradigm som lärs ut i skolan. Skolungdomar är lättpåverkade. Att under hela skolgången matas med idéer om välfärdsstaten, gör att en förkrossande majoritet av alla individer även i vuxen ålder fortsatt aldrig ens vill tänka tanken på ett alternativ till välfärdsstaten. Brist på undervisning i filosofi hindrar dem även att ha verktygen att kunna ifrågasätta.

Absurt höga skatter och omfattande regleringar. Höga skatter är inte synonymt med välfärd. Centralplanerade (offentligt finansierade och politikerstyrda) välfärdstjänster blir både dyrare och av lägre kvalitet än privata dito. På grund av centralplaneringen! Regleringar hindrar människor att frivilligt avtala med varandra om utbyten av varor och tjänster. Skatter och regleringar hindrar sysselsättning och skapar arbetslöshet, samt stänger ute stora delar av nyanlända invandrare som inget hellre vill än att komma in på arbetsmarknaden och ärligt förtjäna sitt uppehälle. De höga skatterna och de omfattande regleringarna är en direkt orsak till att vi har en debatt om invandring i Sverige.

Att vi har åtta socialdemokratiska partier i riksdagen. I praktiken är skillnaden mellan de som anser sig stå längst till vänster och längst till höger några tiondels procentenheter i skattetryck. Samtliga partier är överens om välfärdsstatens bevarande. Det är irriterande att tänka tanken hur pass rikt och välmående Sverige och svenskarna – alla svenskar – hade varit om staten inte hade lagt sig i människors frivilliga organiserande av välfärds- och trygghetssystem.

EU. Om EU ska finnas kvar öht, bör dess funktion begränsas till att värna de fyra friheterna; fri rörlighet av varor, tjänster, människor och kapital. Varken mer eller mindre. EU-parlamentet är ett absurt slöseri med resurser och systemet med omfördelningar och jordbrukssubventioner skapar ineffektivitet och fattigdom. Lägg ner!

Klimatalarmismen. Mediernas totala kapitulation för IPCCs ord och medias absurda överdrifter i frågan. Och att en överväldigande majoritet av vanliga människor inte bryr sig om att kontrollera fakta själva. Det går fortfarande inte att påvisa någon stark koppling mellan atmosfärens koldioxidhalt och den globala temperaturen eller dess klimat. Väder- och temperaturdatan bekräftar inte de uppvärmningsscenarier som IPCC larmat om med sina upprepade rapporter.

Det globala monetära systemet, med fiatvalutor, centralbanker, fraktionella reserver. Lägg ner! Sedan 1971 när Nixon helt avslutade dollarns koppling till guld, är samtliga världens länder och valutor 100% ”fiat”, dvs endast uppbackade av det förtroende som respektive lands centralbank ger dem. Det finns ingenting fysiskt bakom. Sårbarheten är uppenbar. Genom historien har samtliga experiment med fiatvalutor slutat med att valutan blivit totalt värdelös. Centralbankssystemet som inleddes med Federal Reserve 1913 har varit förödande för människor, som har bestulits på sina besparingar genom inflation. Priset på pengar, räntan, ska styras av marknaden, inte centralplaneras av en centralbanksdirektion. Systemet med fraktionella reserver har medfört att individers och staters skuldsättning skjuter i höjden. En återgång till de monetära förutsättningar som rådde före 1913 vore en välgärning för alla människor.


Fri invandring

20 december, 2012

Håller givetvis med Johan Norberg här. Gränserna bör vara helt öppna och människor har moralisk rätt att bosätta sig var de vill.

Problemet är att det är svårt att förena denna princip med välfärdsstaten. Lösningen ligger dock inte i att begränsa invandringen, utan i att reformera välfärdsstaten. I korthet bör staten radikalt minska i omfång, skatterna sänkas kraftigt och regleringarna som omger nyföretagande och arbetsmarknad tas bort.