Kritiken mot elmarknaden är orättvis

Detta är ett svar till Danne Nordling, som idag publicerade några tankar om elmarknaden.

Danne är en person jag vanligtvis tycker argumenterar väl på sin blogg kring de flesta ämnesområden. Dagens bloggpost kring elmarknaden tillhör dock undantagen. Det är tråkigt att även Danne sänkt sig till populistiska argument. Hans text innehåller många tramsigheter.

Danne påstår att elmarknaden ”inte fungerar” och att producenterna bör ”klämmas åt”. Det går definitivt att kritisera ”avregleringen” på flera punkter, men exakt vad är det som inte fungerar i enlighet med gällande regelverk och lagar? Och ska elproducenterna straffas för att de följer gällande regelverk och lagar?

Elpriserna har stigit sedan avregleringen 1996. Danne väljer år 2000 som startår i sin prisjämförelse och konstaterar att elpriset stigit med 230% sedan dess. Det är säkert riktigt, men i denna prisuppgång döljer sig ett antal förklarande faktorer. År 2000 var ett extremt våtår i Norden, dvs tillgången på vattenkraft var mycket stor, vilket pressade priset väldigt mycket det året. Att då välja år 2000 som basår ger en mycket skev bild av den allmänna prisutvecklingen.

Sedan 2000 har också ett antal ytterligare faktorer bidragit till prisuppgången från en mycket låg nivå.

• Priserna på fossila bränslen har stigit. Efterfrågan under vinterhalvåret medför att peaktimmar produceras med kolkondens på marginalen även under ett normalt hydrologiskt år i det nordiska systemet.
• Handel med koldioxidutsläppsrätter har införts, vilket har påverkat och påverkar främst kolkondenspriset och därmed hela prisnivån i den nordiska elmarknaden.
• Överföringsförbindelserna med kontinenten har byggts ut, vilket har inneburit att Norden har importerat en del av kontinentens prisbild, i synnerhet under offpeaktimmar, under perioder av året när efterfrågan är större.
• I Sverige har vi lagen om elcertifikat som infördes 2003 och som ytterligare ökat priset till slutkund.
• Valutakursförändringar har också drabbat svenska slutkunder. Den svenska kronan har försvagats ganska mycket mot både euro och dollar.

Kritiken mot Nordpool är märklig. Nordpool är en handelsplats där både fysiska och finansiella aktörer kan mötas med förhållandevis låga transaktionskostnader. Vad menar Danne med att Nordpool skulle fungera som ”prisledare”? Nordpool är en börs som förmedlar aktuell pristro hos en mängd aktörer. Nordpool i sig har ingen prispåverkande roll. Spotpriset sätts utifrån budkurvor som varje balansansvarigt företag lämnar in för nästföljande dygn. Terminsmarknaden fungerar som vilken annan terminsmarknad. Ingen aktör kan ensam styra forwardkurvans utseende. Forwardkurvan är summan av de finansiella aktörernas samlade förväntning om spotprisets nivå i framtiden. Skevheter i kurvan förekommer ibland, men brukar korrigeras av arbitragörer, precis som på vilken annan finansiell marknad som helst.

Att producenterna skulle ha ett intresse att öka volatiliteten på elmarknaden är också ett ganska befängt påstående. Det ligger inte i någon producents intresse att få upp volatiliteten på marknaden. Alla producenter prissäkrar sin produktion med hjälp av terminer på elmarknaden. Precis på samma sätt som konsumentföreträdare också använder terminer för att prissäkra sina kunders exponering mot ett osäkert framtida spotpris. Man eftersträvar ett så jämnt och förutsägbart pris och kassaflöde som möjligt. Då vill man inte ha fladdriga priser.

Vidare, gällande volatiliteten på elmarknaden, så finns det naturliga förklaringar att den är stor, precis som Odenberg, Fredriksson och Kåberger förklarar, med hänvisning till att el måste konsumeras i samma ögonblick  som den produceras. På senare år har också den ökade andelen vindkraft i produktionsmixen sannolikt också bidragit till ökade prissvängningar.

Att kärnkraften har ett problematiskt år bakom sig har väl de flesta noterat. Men att därifrån dra slutsatsen att kärnkraftsägarna medvetet valt att låta kraftverken stå still för att trissa upp priset faller på sin egen orimlighet. Dels kostar det att låta verken stå, dels kan ingen planera för att vädret i december och januari ska bli onormalt kallt, dels har effekthöjningarna varit svårare än väntat, dels har Strålsäkerhetsmyndigheten dröjt med sin tillståndsgivning. Sist, men inte minst, missgynnas elbolagen av den badwill som onormalt höga priser medför, vilket gör att man hela tiden har ett incitament att handla korrekt med informationsgivning till marknaden och med sitt agerande på marknaden. Vill man se konspirationer bakom de höga priserna så är det givetvis fritt fram, men för oss som dagligen följer marknaden är konspirationsteorierna bara tramsiga.

Vidare är produktions- och försäljningsenheterna åtskilda inom de stora producerande företagen, vilket ytterligare minskar risken att de skulle gynna produktionen på kundernas bekostnad.

Avregleringen av elmarknaden har brister. Men nuvarande ordning är långt mer effektiv än den ordning som en återgång till en helt reglerad marknad skulle innebära. Om något bör marknaden avregleras ytterligare på så sätt att man tar bort etableringshinder för nya producenter och minskar hindren att bygga ny produktion.

Det finns en stor missuppfattning om avreglerade marknader. De är ingen garanti för lägre pris. På en marknad med stort, homogent utbud och många aktörer rör sig priset mot den långsiktiga rörliga marginalkostnaden. Dock är det så att långt ifrån alla marknader har denna ideala karaktäristik. Detta gäller bland annat den nordiska elmarknaden. Vad en avreglerad marknad däremot garanterar är att effektivisera resursutnyttjandet. Nettokostnaden för samhället blir större om elmarknaden regleras, eftersom planeringen och driften av kraftverken blir mer ineffektiv, samtidigt som naturliga signaler till människor och företag att spara på el försvinner. Den högre kostnaden drabbar konsumenter och företag indirekt via skattsedeln.

Det är sällan någon som i klartext talar om vad alternativet till dagens semiavreglerade marknad är. Vad föreslår du, Danne?